Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Kortslutningslaboratoriet vid K. Tekniska Högskolan, av Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 maj 19 A A
547
Fig. 10. Schematisk bild av kortslutningsdon.
motsvarande ett resistivt spänningsfall av 1,22 %
och ett induktivt spänningsfall av 3,38 %. Vid
omsättningen 6 300/131 V uppmättes
impedansspänningsfallet till 7,1 %, det resistiva
spänningsfallet till 2,06 % och det induktiva spänningsfallet
till 6,8 %, motsvarande Rk — 0,273 ohm/fas och
Xk — 0,899 ohm/fas. För mellanliggande
lågspännings värden fås värden på Rk och Xk som
ligga mellan dessa gränser.
Det kan måhända synas egendomligt att man
med samma lindningar får så pass stora
variationer i kortslutningsimpedansen, beroende på om
sekundärlindningen är serie- eller
parallellkopp-lad. Orsaken härtill är att söka däri, att de
sekundära uttagsskenorna äro oförändrade vid de olika
sekundärkopplingarna. I samma mån som
sekundärlindningen omkopplas till lägre spänning,
stiger strömmen i uttagsskenorna och därmed även
förlusterna och det reaktiva spänningsfallet i
dem.
Kortslutningsimpedansen i denna
transformator kommer att addera sig till huvudgeneratorns
effektiva kortslutningsimpedans och reducerar
härigenom den på transformatorns
lågspännings-sida uppträdande kortslutningseffekten.
För utförande av kortslutningsförsöken (framför
allt vid normalt förekommande lågspänningar,
alltså på transformatorns sekundärsida) användes
det i fig. 10 schematiskt visade kortslutningsdonet,
som är placerat på en plattform strax över
transformatorn. Före utförandet av ett
kortslutnings-försök dras kortslutningsbyglarna b nedåt med de
i figuren visade stängerna, varvid de under
byglarna liggande fjädrarna F spännas. Stängerna
hållas i neddraget läge genom spärrhaken h. Då
magneten m inkopplas till en 110 V
likströmskälla, attraheras dess ankare och spärrhaken h
bringas att lossa sitt grepp, varefter fjädern F tucker
bygeln uppåt, så att kretsen kortslutes. Genom
särskilda prov har konstaterats, att 0,044 s åtgå
från det att magneten inkopplats till dess
kortslutningen sker. Genom strömbanans form uppstå
sådana strömkrafter på byglarna att de sträva
att vidmakthålla kortslutningen.
Kortslutningsströmmen mätes med en efter kort-
slutningsstället liggande shunt av lämplig storlek.
Spänningsfallet över shunten mätes med en för
den magnetiska fältstyrkan hos de kortslutna
ledarna väl avskärmad dubbelledare som anslutes
till tillhörande oscillografslinga.
Kortslutningsdonets utseende framgår även av högra delen av
fig. 8.
Såsom redan nämnts, är det för rationell drift
av ett kortslutningslaboratorium av betydelse, att
alla för ett kortslutningsprov nödvändiga
manövrer i möjligaste mån automatiseras. Detta är här
möjliggjort genom förloppskontrollern (fig. 11).
Med denna kan man sluta och bryta upp till 15
olika strömkretsar, varvid slutningen och
brytningen var för sig kunna inställas noggrannare än
1/500 av ett varv hos kontrollervalsen. Denna
drives av en självstartande synkronmotor
(reaktionsmotor), och medelst utbytbara kugghjul kan
man ordna så, att kontrollervalsen går ett varv
på 5, 10 eller 15 s. I förstnämnda fallet kan
alltså slutning och brytning hos de anslutna
strömkretsarna inställas var som helst inom dessa
5 s med en noggrannhet av mindre än en
hundradels sekund.
Mellan motorn och kuggdrevet sitter en
magnetisk koppling, vilken i frånslaget läge samtidigt
utgör broms. Härigenom kan kontrollern startas
och stoppas på mycket korta tider. Kopplingen
manövreras med likström av 110 V spänning,
driv-motorn matas med 50 p/s trefasström med 220 V
spänning.
För registrering av kortslutningsförloppen
disponerar institutionen som redan nämnts över en
slingoscillograf med sex slingor. För att det härvid
använda ljuskänsliga papperet skall bli så väl
utnyttjat som möjligt har det ordnats så, att även
exponeringen manövreras från
förloppskontrollern.
Fig. 11. Förloppskontroller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
