Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Kortslutningslaboratoriet vid K. Tekniska Högskolan, av Emil Alm - Återinkopplingsbrytare i miniatyrformat, av B R - Korrosion genom bakelit, av F H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
TEKNIS K TIDSKRIFT
ning ungefär lika med 5 820 V, alltså en
minskning av 7,6 % under normalvärdet. Då
strömstyrkans symmetriska effektivvärde därvid var 1 270
A, blir kortslutningseffekten vid detta prov 12 800
kVA. Säkerligen kommer dock detta värde att
höjas något, om kontrolleraxelns hastighet ändras
så, att förkopplingsmotståndet får stå inne ca
5 s, innan kortslutningen sker*.
övriga nyförvärv och planerade utvidgningar
Vid sidan av det här beskrivna
kortslutningslaboratoriet, som nu kan anses något så när
drift-färdigt, har institutionen under de senare åren
kunnat göra en del andra nyförvärv, varibland
må nämnas en trådbussmotor med tillhörande
bromsgenerator och bromsvåg, varmed moment
upp till ca 75 kgm resp. effekter upp till 60 à 70
kW kunna utvägas, vidare en sex-tolvfasig
en-ankaromformarutrustning för primärt 6 000 V
trefasström, sekundärt 440 V, 150 A likström och
med automatiskt justerad spänningsdelning för
uttagning av 2 X 220 V m.m. Dessutom befinner
sig en stötvågsutrustning för nominellt upp till 900
kV och med ett energiinnehåll av 5 400 Ws vid
full spänning under byggnad, men är då detta
skrives ännu ej fullt färdig. Till
enankaromfor-marutrustningen har Asea skänkt tillhörande
transformator och de Lavals Ängturbin själva
enankaromformaren. För stötvågsutrustningen
har Sieverts Kabelverk ställt såväl själva
kondensatorerna som de för uppbyggnaden nödvändiga
stödisolatorerna till institutionens förfogande.
I detta sammanhang må även nämnas, att "1940
års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen" gjort det tidigare omnämnda, år 1937
utarbetade förslaget till nya elektrotekniska
laboratorier till sitt, varför det är att hoppas, att
detta förslag inom en snar framtid skall komma
att realiseras i en eller annan form. För
institutionen kommer detta att innebära en väsentlig
förbättring av arbetsmöjligheterna i fråga om
såväl undervisning som forskning.
* Av fig. 16 framgår, att generatorns magnetström Im hastigt
sjunker, då generatorns kortslutning upphör. Detta
åstadkommes därigenom att matarens magnetisering omkastas
samtidigt som kortslutningen brytes. Orsaken till denna manöver
är, att man vill hindra generatorns spänning att stiga långt
över dess normala värde. Anordningarna för
matarmagneti-seringens omkastning framgå också av fig. 15.
Återinkopplingsbrytare i miniatyrformat. För
användning i distributionsledningar för spänningar i området upp
till 15 kV har i USA konstruerats en återinkopplande
strömbrytare, som utmärker sig för stor enkelhet och litet
format. Brytaren är enfasig och varje element är en
självständig enhet. Äterinkoppling sker alltså individuellt i
varje fas. Brytkontakterna hållas normalt tryckta mot
varandra genom fjädrar. Vid överström föras kontakterna
isär, alltså mot fjädertrycket, genom en solenoid
inkopplad i serie med brytaren. Genom användning av en
effektiv brytkammare har kontaktrörelsen kunnat göras
relativt liten, vilket gjort det möjligt att använda en solenoid
med relativt små dimensioner men som ändå uthärdar en
kontinuerlig ström av samma storleksordning som utlös-
Enpolig återinkopplingsbrytare, t.v. i driftfärdigt skick,
t.h. med porslinet avtaget.
ningsströmmen. Fullt brytavstånd mellan kontakterna vid
definitiv utlösning erhålles genom utlösning av en fjäder,
som slår ifrån brytaren på konventionellt sätt och som
åter spännes, när brytaren slås till med manöverhandtaget.
Extra frånslagningseffekt för brytning av större
kortslutningsströmmar åstadkommes av brytkammaren själv,
sedan kontakterna skilts. Genom oljedämpning av
kontaktrörelsen erhåller brytaren en utlösningskarakteristik av
inverttidkaraktär. Utlösningssolenoiden kan anpassas för
olika utlösningsströmmar därigenom att den har flera
uttag. Solenoiden skyddas mot överspänningar av en
parallellt ansluten avledare.
Brytaren kan göra tre återinkopplingar. Om felet
kvarstår efter den sista, går brytaren definitivt i frånläge och
måste sedan tillslås för hand. Om felet då kvarstår, sker
ånyo direkt definitiv brytning. Är felet borta återgår
återinkopplingsanordningen med någon fördröjning i
beredskapsläge för återinkopplingsmanövrer. Oscillogram
visas för brytning av ca 1 100 A vid 13,8 kV och av ca 740 A
vid 7,2 kV. Genom brytarens inverttidkarakteristik finnas
stora möjligheter att ordna utlösningen selektivt i
förhållande till andra brytare eller normala smältsäkringar i
ledningen. (Electr. Engng 1941 h. 12.) B R
Korrosion genom bakelit. Bakelit anses vanligen vara
ett stabilt material ur kemisk synpunkt men synes dock
under vissa betingelser kunna ge upphov till korrosion. I
Danmark har ett fall förekommit då ett relä med mycket
flat kärna varit utsatt härför. Detta är försett med två
satser fjädrar liggande på var sin sida om magnetspolen.
Lindningen är anbragt på kärnan mellan två flänsar av
stansad bakelitpapp och den fläns som är belägen längst
bort från lamellerna användes samtidigt att stödja
fjädersatsens övre fjäder, som är försedd med en utskjutande
del, som vilar på flänsen. Denna del visade stark frätning
i den ena fjädersatsen under det att den andra
motsvarande delen var oskadd. Man fann att bakelitflänsen varit
orsak till frätningen och att det berodde på elektrolys
bekräftades av att den anfrätta fjädern hade en konstant
spänning av 48 V till järnkärnan, som är förbunden med
ett batteris positiva pol. Den andra fjädern, som vid
mikroskopisk undersökning också befanns ha en liten frätt yta,
står blott mycket intermittent under spänning. Reläet
innehåller kontinuerliga pappskikt av bakelit som kunna
uppta mycket små mängder fuktighet, särskilt på
flän-sens mitt, där man kan anta att bakeliten blivit minst
härdad, dvs. omvandlad från A-modifikationen till den
stabila C-modifikationen. (Ingeniören 1943 s. E 127.) F H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
