Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Nya metoder för undersökning av telefontrafikens egenskaper, av Conny Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
TEKNIS K TIDSKRIFT
riationer. Därvid erhålles ett ganska överraskande
resultat, i det att tröghetsantagandet icke visar
sig vara nödvändigt för de därpå baserade
metodernas användbarhet. En viss inverkan
uppträder dock från intensitetsvariationernas mer eller
mindre snabba förändringar, vilken visar sig däri
att olika intensitetsfördelningar gälla för olika
typer av trafikstorheter. Detta ger en möjlighet
att genom mätningar erhålla en uppfattning om
variationernas hastighet. I övrigt ge resultaten ett
starkt stöd för förhoppningen att i praktiken
kunna tillämpa de på ansatsen om tröga
intensitetsvariationer uppbyggda teorierna.
Trafikklasser och normalformer
På basis av trafikens framställning med hjälp
av tröga intensitetsvariationer kan den ytterst
betydelsefulla frågan om sammanlagring av trafiker
behandlas. Det är härvid frågan om en allmän
sammanlagringsteori, av vilken det tidigare
omnämnda fallet slumpvis sammanlagring endast
bildar ett ytterst speciellt fall.
Sammanlagrings-frågorna äro av största intresse även därigenom,
att man genom deras studium kan få värdefulla
direktiv om formen på
intensitetsfördelningsfunktionen G (a:) och sambanden mellan olika stora
trafiker. Ehuru behandlingen av
sammanlag-ringsfrågorna intar en central ställning i de nya
teorierna, tillåter tyvärr icke utrymmet ett
närmare referat här. Nämnas må dock följande. Den
systematiska behandlingen leder till betraktandet
av på visst sätt besläktade trafiker, vilket finner
uttryck i införandet av begreppet trafikklass.
Man kan uppvisa starka skäl för att de i
verkligheten förekommande trafikerna skola kunna
sammanföras i dylika trafikklasser och även för
att klassernas egenskaper skola vara på visst sätt
specificerade. Detta leder slutligen till en viss
form på funktionen G(x), som ger uttryck för
såväl de inom klassen slumpvisa som de inom
klassen gemensamma intensitetsvariationerna.
Denna form är dock fortfarande rätt allmän och
specificeras slutligen genom införandet av tvenne
normalformer, vilka ge explicita uttryck för G (x).
Av dessa innehåller den med enklaste formen,
normalform 1, en parameter som karakteriserar
klassen, medan normalform 2 innehåller tvenne
klasskarakteriserande parametrar. Alla trafiker,
som tillhöra en normalform med samma
parameter, ge vid sammanlagring en trafik tillhörande
samma normalform med samma parameter.
Vid en närmare undersökning av
normalformerna visar det sig, att normalform 1 leder till
relativt enkla och för numeriska beräkningar fullt
användbara formler. Vid normalform 2 åter bli
förhållandena avsevärt mera komplicerade. Trots
att normalform 2 synes vara den lämpligaste för
en tillräckligt nyanserad beskrivning av en
trafiks egenskaper, medför detta förhållande dock
föga nackdel. Det visar sig nämligen, att de bägge
normalformerna vid numeriska beräkningar ge
mycket nära lika värden. Man kan därför alltid
använda de enklare formlerna enligt
normalform 1, i det man vid förefallande behov
betraktar dessa som approximationer till de mera
komplicerade uttrycken vid normalform 2.
Vid uppställningen av det sannolikhetsschema,
som leder till begreppet tröga
intensitetsvariationer, och därefter vid dess vidareutveckling och
specialisering i samband med
sammanlagringsbe-traktelserna har god vägledning erhållits genom
resonemanger över de egenskaper, som verklig
telefontrafik kan förväntas uppvisa. Härigenom
erhålles emellertid ingen verklig garanti för att
resultaten skola vara tillämpbara i praktiken; en
dylik kan naturligtvis endast ernås med hjälp av
omfattande mätningar. Den därvid
uppkommande frågan, i vad mån en tillfredsställande
verifikation a, de teoretiska ansatserna kan erhållas
genom mätningar och vilka storheter dessa i så
fall skola avse, har gjorts till föremål för en
ingående utredning. Det visar sig därvid, att den
önskade verifikationen kan erhållas med hjälp
av ett antal kriterier, vilka skola vara uppfyllda
av på visst sätt bildade serier av för mätning
åtkomliga trafikstorheter. Kriterierna äro hämtade
rrån de moderna teorierna för
Laplace-transfor-mationen och Stieltjes’ momentproblem. För
ändamålet användbara serier av mätstorheter finnas
i stort antal, ehuru endast ett fåtal visar sig
lämpliga ur mätteknisk synpunkt. Av varje sådan serie
av mätstorheter blir intensitetens
fördelningsfunktion G(x) entydigt bestämd. Dock ställer sig
en numerisk beräkning mycket svår i det
allmänna fallet. För speciella fall, t.ex. vid
normalformerna, blir den numeriska beräkningen
däremot ganska enkel.
Mätningar
Under de senare fem åren har utförts en rad
omfattande mätningar för verifikation av de
framförda teorierna. Konstruktionen av den
erforderliga, mycket speciella mätapparaturen,
visade sig ganska besvärlig, vilket tillsammans med
andra svårigheter av mätteknisk natur medfört,
att först på senare tid ett klanderfritt
mätmate-rial kunnat erhållas. Som exempel på
omfattningen av mätningarna kan nämnas, att över
400 000 anropsavstånd registrerats.
Principerna för ett par av de vid mätningarna
Fig. 1. Schema
över
intervallmätarens verkningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
