Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1944 - Nya metoder för undersökning av telefontrafikens egenskaper, av Conny Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 maj 19 A A
561
använda apparaturerna kunna möjligen anses ha
så pass stort allmänt intresse, att de förtjäna ett
omnämnande i korthet. Fig. 1 ger en mycket
schematisk bild av intervallmätaren, som
användes för bestämning av anropsavståndens
fördelningsfunktion. För varje i den undersökta
trafiken uppträdande anrop inkommer över ledningen
L en kortvarig impuls till reläet R 1, som härvid
bringas att utföra ett kortvarigt ankartillslag.
Sedan en startomkastare 5 0 påverkats, manövrerar
reläet R 1 ett växelströmsdrivet impulsrelä R 2,
som utgör drivmedel för en väljare AV, till vars
olika inställningslägen sammanlagt 45 olika
räkneverk SR äro inkopplade.
Väljaren AV återföres till ett utgångsläge
genom det kortvariga tillslag av R 1, som
markerar ett anrop. När detta tillslag avslutas, startar
väljaren AV därigenom att det växelströmsdrivna
impulsreläet R 2 vållar framflyttning av väljaren
från läge till läge, varvid i varje uppnått läge
åstadkommes framflyttning ett steg av den till
detta läge anslutna räknaren SR. Nästa anrop
markeras av att reläet R 2 på nytt erhåller ett
kortvarigt tillslag, vilket inleder registreringen av
nästföljande intervall på samma sätt. Varje
enskild räknare SR kommer på grund av detta
verkningssätt att ånge det antal intervall, vilkas längd
överskridit en viss tid, som är lika med väljarens
AV inställningstid fram till räknarens
anslutningsläge. Förhållandet mellan registreringen på
räknarna och totala antalet anropsavstånd ger då
direkt punkter på anropsavståndens
fördelningsfunktion, vilken ju skall ånge frekvensen av
antalet anropsavstånd, som äro längre än viss tid.
Fig. 2 ger en schematisk bild av en
varaktighetsmätare, arbetande efter en, som det vill
förefalla, helt ny princip. Apparaturen användes för
att registrera tillståndsvaraktigheterna för den
undersökta trafiken. Härmed avses den
sammanlagda tid, varunder ett visst antal n men icke flera
samtal samtidigt pågå. För vart och ett av de 36
organ, som avverka trafikens samtal och som i
figuren representeras av serieomkastarna SOS,
är anordnat ett relä BR, som ger indikation på
organets tillstånd genom att vara frånslaget, då
organet är upptaget av ett samtal, och vice versa.
En väljaranordning TV 1 kringvrides under
mätningen ständigt med noga bestämd hastighet,
styrd av det växelströmsdrivna reläet R 13. I vart
och ett av sina 36 första lägen inkopplar väljaren
TV 1 ett relä R 18 till en tillståndsangivande
kontakt på ett organs relä BR, varför reläet R 18 får
kortvarigt tillslag varje gång ett upptaget organ
passeras. En andra väljare TV 2 drives av ett relä
R 20 ett steg varje gång reläet R18 tillslås.
När väljaren TV 1 passerat sina 36 första lägen,
har väljaren TV 2 härigenom framflyttats lika
många steg som det antal upptagna organ
väljaren TV 1 påträffat under arbetsförloppet.
Väljaren TV 2 har, utgångsläget inberäknat, 37 lägen.
I varje läge är en räknare TR inkopplad. När
väljaren TV 1 flyttats förbi sitt 36 :e läge, sluter
den över väljaren TV 2 en kortvarig
påverknings-strömkrets för den räknare TR, som är ansluten
till det läge väljaren TV 2 då intar, och därefter
sker momentan återställning av väljarna TV 1
och TV 2, varefter ett nytt arbetsförlopp påbörjas.
Genom den beskrivna anordningen erhålles för
varje fullständig genomsökning av gruppens 36
organ en markering på en räknare, som genom
sin placering anger hur många samtal som under
genomsökningen förefunnos inom gruppen. Tiden
för varje fullständigt arbetsförlopp är exakt 2 s,
varför 1 800 genomsökningar utföras per timme.
De olika räknarnas totala markeringar vid
rnät-tidens slut ge tydligen direkt ett mått på de olika
tillståndsvaraktigheterna.
Resultaten från de hittills utförda, omfattande
mätningarna ha visat, att den matematiska
beskrivning, som grundar sig på ansatsen om tröga
variationer hos anropsintensiteten, ger en mycket
■v V
Fig. 3. Måtta och beräknade till stånd svärd en för en av de
undersökta tragikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
