Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Fibrer, tvättmedel, smuts, av W Kling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
TEKNIS K TIDSKRIFT
tet dissocieras i sina joner och mellan jonerna och
den odissocierade delen inställer sig en viss
jämvikt. Så enkelt ligga icke förhållandena till för
de gängse tvättmedlen. Till följd av deras
kedje-struktur, deras polära karaktär och även till följd
av deras relativt höga molekylarvikt ha
tvättmedelsmolekylerna, resp. -jonerna en viss
benägenhet att sammansluta sig till större aggregat.
Förloppet blir ganska komplicerat och det är först
nyligen som man börjat få en något så när säker
uppfattning därom. Härtill bidrog, att de tidigast
och bäst kända tvättmedlen, de vanliga
alkali-tvålarna, undergå hydrolys, vilket ytterligare
komplicerar förloppet. Tvättmedelsforskningen
fick en stöt framåt i och med tillkomsten av de
nyare tvättmedlen, exempelvis
fettalkoholsulfo-naterna, som icke hydrolyseras och där sålunda
förhållandena icke äro så komplicerade. Den
följande framställningen ställer också dessa
tvättmedelstyper i förgrunden; på den vid vanliga
tvålar inträffande hydrolosen kommer här ej att
ingås.
Jämte mätningar av olika fysikalisk-kemiska
konstanter, sådana som ytspänning,
ledningsförmåga, jonvandringshastighet, sp.v., viskositet osv.
är det framför allt röntgenografiska
undersökningar av tvättmedlens lösningar, som ha givit
värdefulla bidrag till utforskandet av dessa
produkters natur. Att tvättmedelslösningar över
huvud taget uppvisa röntgeninterferenser är en
iakttagelse av sent datum; först sedan 1936 ha
röntgenografiska undersökningar inom detta område
systematiskt genomförts. Speciellt må här
nämnas de arbeten, som utförts av Thiessen, Stauff
och Hess, och som framför allt givit upplysningar
om struktur och dimensioner hos vissa i
tvättmedelslösningarna förekommande sekundärt
bildade partiklar, vilka likaledes fått benämningen
miceller (väl att skilja från det förut nämnda inom
cellulosakemin förekommande micellbegreppet).
Tvättmedelslösningarnas egenskaper
Försöker man sammanfatta resultaten av hittills
utförda undersökningar på tvättmedelslösningar
— bortsett från liydrolos — kommer man
ungefär till följande översikt (fig. 8).
Vid mycket låg koncentration föreligger
tvättmedlet i form av enstaka, fria joner. Så snart en,
i sig själv mycket låg, gränskoncentration
överskrides (vars bestämmande speciellt Ekvall
bearbetat), inträda emellertid avvikelser från detta
enkla förhållande. Det bildas i första hand
aggregat av två, fyra eller sex joner, aggregat,
som fått benämningen för- eller primärmiceller,
till skillnad från de vid högre koncentrationen
uppkommande små- resp. stormicellerna. En
utpräglad diskontinuitet i lösningens egenskaper
inträffar vid den kritiska koncentrationen, en
företeelse som närmare undersökts av Bury och
Lotter-moser. Även vid denna koncentration bildas
väsentligt större aggregat, sammansatta av 40—200
molekyler. Hartleg har visat att i en dylik micell
molekylerna sannolikt äro ordnade som radier i
ett klot, med den hydrofoba änden riktad inåt
mot klotets mitt, den hydrofila gruppen utåt.
Regelbunden konfiguration och därtill svarande
röntgeninterferenser uppträda först när
koncentrationen ytterligare stegras utöver en viss gräns,
av Hess benämnd den "röntgenografiska
micell-bildningskoncentrationen".
För de härvid bildade gitterartat ordnade
små-micellerna har Philipoff angivit en mycket
åskådlig modell (fig. 9 t.v.). Molekylerna äro här
ordnade i ett dubbelskikt med de hydrofoba ändarna
emot varandra och den hydrofila änden riktad
utåt, mot det omgivande vattnet. Först vid en
högre koncentration bildas slutligen stormiceller
— större sammanhängande skikt, vilkas rörlighet
är ganska begränsad och som bilda en övergång
till gelformen. Även i dessa stormiceller äro, som
Stauff påvisat röntgenografiskt, molekylerna
ordnade i ett dubbelskikt. Dettas tjocklek bestämmes
av molekylens längd; den har t.ex. vid
natrium-laurat värdet 32 Å. Tjockleken av det mellan
mi-cellerna befintliga vattenskiktet beror på
koncentrationen. Av intresse är att man på grundval av
detta mellanskikts tjocklek kan beräkna den
mängd vatten som inlagras i själva micellen; vid
Fig. 8. Koncentrationens inverkan på tvättmedelslösningars
inre struktur (t = 20°C).
Fig. 9. Schematiska modeller av primärmicell (enligt
Philipoff) och stormicell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
