Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Fibrer, tvättmedel, smuts, av W Kling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
571
I verkligheten motsvarar smutsens
sammansättning icke detta förenklade antagande. Närmaste
approximation föreligger kanske vid råulltvätten;
de föroreningar, som här skola bortskaffas,
utgöras huvudsakligen av ullfett, lanolin. I alla andra
fall har smutsen en ganska komplicerad
sammansättning. Hushållstvätt t.ex. innehåller
genomsnittligt 1,5—4 % smuts, vars sammansättning
är ungefär 20 % fett, 10 % fettsyror, 20 %
äggviteämnen och 50 % oorganiska salter, sot och
damm. Även de föroreningar, som skola
bortskaffas vid de textila förädlingsprocesserna, ha
en mycket skiftande sammansättning: smörjolja,
avnötta partiklar från maskinerna, grafit,
färgämnen, fiberpartiklar, damm osv. Modellförsök
med smuts äro därför mycket svåra att utföra
och ha hittills mera avsett ett empiriskt
bestämmande av olika produkters tvättverkan än ett
klarläggande av tvättprocessens inre mekanism.
Man har inga exakta föreställningar om
exempelvis partikelstorlek hos smuts, ej heller över dess
dispersion i tvättmedelslösningar. Diskussionen i
dessa avseenden nödgas därför i stor utsträckning
röra sig med begrepp som icke äro entydigt
definierade.
Tvättprocessens förlopp
Trots att vårt vetande rörande dessa problem
sålunda visar stora luckor, kan man i alla fall ur
kända fakta rörande fibrers och tvättmedels
fin-struktur och de ömsesidiga reaktionerna mellan
fibrer, smuts och tvättmedel dra vissa slutsatser
rörande de olika arbetsprocesserna vid
textilförädlingen.
Undersökningarna rörande fibermaterialens
finstruktur ha i första hand visat den avsevärda
skillnaden mellan natur- och konstfibrer. De
första ha, i motsats till konstfibrerna, en utpräglad
biostruktur. De morfologiska elementen äro
bestämmande för fiberns egenskaper och böra
sålunda i möjligaste mån bibehållas intakta.
Våldsamma ingrepp i fiberstrukturen måste
principiellt anses felaktiga. Som exempel må nämnas
klorning av ull, som i större eller mindre grad
förstör epidermisskiktet hos fibern. Även
blekning av bomull kan ge liknande exempel. Ända
till helt nyligen har det ju allmänt ansetts att
blekningens uppgift vore bl.a. att avlägsna alla
icke cellulosaartade beståndsdelar i fibern. Av vad
man nu funnit rörande bomullsfiberns
morfologiska byggnad framgår utan vidare, att denna
åsikt är felaktig. Man har också utexperimenterat
förfaringssätt som innebära en fullt
tillfredsställande blekeffekt, utan att våldföra sig på fiberns
naturliga struktur, exempelvis Ce-Es-förfarandet.
Det förefaller högst troligt att även beträffande
andra förädlingsprocesser modifikationer komma
att utarbetas, som innebära en bättre anpassning
till de naturliga fibrernas egenskaper.
I fråga om konstfibrerna kan det inte vara tal
om att söka bevara en biostruktur, då en dylik
här inte föreligger. Det låter visserligen tänka
sig, att den tekniska forskningen skall ge
industrin möjlighet att förläna även konstfibrerna en
viss inre struktur och därmed göra dem mera
lika naturfibrerna. Hittills har man fått nöja sig
med att söka ernå en bättre överensstämmelse
åtminstone i fråga om polymerisationsgraden;
härvid har man på sistone gjort avsevärda
framsteg. Även i efterhand kunna förändringar
åstadkommas, som utjämna skillnaden mellan
konstfibrerna och naturfibrerna. Detta sker på så sätt.
att man så att säga förstärker konstfiberns luckra
struktur genom åstadkommandet av
tvärförbindningar, "bryggor" mellan molekylerna. Sådana
bryggor kunna exempelvis erhållas genom
behandling antingen med formaldehyd i närvaro av
vissa katalysatorer eller med lämpliga
pyridin-derivat av diklormetyletrar eller slutligen med
vissa diisocyanater. Även härvidlag finnas vissa
ansatser, om dock ännu så länge ingen fullt
tillfredsställande lösning föreligger.
Den praktiskt verksamme textilkemisten och
textilförädlaren ha knappast någon möjlighet att
efteråt förbättra konstfibermaterialet, lika litet
som de kunna utöva någon inverkan på dess
egenskaper under fiberns fabrikation. De ha
alltså ett givet material att arbeta med och få inrikta
sina ansträngningar på att efter bästa förmåga
söka bevara dettas goda egenskaper under
förädlingsprocessen. Härvidlag möta vissa svårigheter,
beroende dels på konstfibrernas mera
uppluckrade struktur, dels på att dessa fibrer sakna varje
naturligt skydd, sådant som naturfiberns kutikula
och primärvägg.
Varje våtbehandling av konstfibern innebär även
en svällning av densamma, vilket för övrigt i
många fall är en förutsättning för genomförandet
av resp. arbetsprocess och som sålunda icke får
förhindras. Exempel härå erbjuda färgning,
tryckning och tvättning. Genom svällningen
ned-sättes emellertid konstfiberns i sig själv relativt
låga mekaniska hållfasthet ytterligare. En
onödigt stark svällning bör därför under alla
omständigheter undvikas. En viss hjälp i detta
avseende erbjuda de nya syntetiska tvättmedlen.
Dessa ge, i motsats till den vanliga, städse
alkaliskt reagerande tvålen, neutrala lösningar. De
äro dessutom inom vida gränser okänsliga för
variationer i pH-värdet och visa därigenom rätt
avsevärd verkan även i neutral eller sur
lösning.
Man har sålunda möjlighet att med användande
av dessa produkter anpassa de olika badens
pH-värde efter resp. material och vid ömtåliga
sådana undvika en för långt gående svällning,
sådan som ett för högt pH-värde skulle
åstadkomma. Det bör tilläggas, att svällningen och
därmed risken för skador även är beroende på
temperaturen och behandlingstiden. Varje praktiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
