Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1944 - Emulsionsteori i korta drag, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 16.
Ytfilmstudium enligt Mudd
(Nugent).
så, att den fasta partikeln har en tendens att
etablera större kontaktyta med den vätska som
väter bäst. Denna tendens tillgodoses emellertid
ytterligare om partikelns förskjutning kombineras
med en krökning av gränsytan mellan vätskorna
enligt typ I i fig. 14, vilket står i överensstämmelse
med det kända faktum, att den vätska, som väter
bäst, blir kontinuerlig fas i emulsioner av detta
slag.
Ytfilmer
Förekomsten av substantiella gränsytor eller
gränsfilmer har konstaterats på ett mycket tidigt
stadium vid vissa slag av emulsioner. Stundom
kan man direkt mikroskopiskt iaktta filmen,
såsom vid exempelvis äggviteämnen och saponiner
(fig. 15).
Särskilt de ur biologisk och medicinsk synpunkt
intressanta äggvitefilmerna ha varit föremål för
studium. En originell teknik att undersöka dylika
filmers egenskaper illustreras i fig. 16. Genom
att anbringa en olje- och en vattendroppe sida
Fig. 17. Koncentrerad emulsion (Morse).
vid sida mellan ett objektglas och ett täckglas
erhålles en gränsyta olja/vatten, som på grund
av vätningsförhållandena sakta förskjuter sig i
riktning mot vattenfasen. Om emulsionspartiklar
införas i vattenfasen ger mötet mellan dessa och
gränsytan möjlighet till intressanta iakttagelser.
I fall /—III är partikeln fullt rörlig och uppvisar
en mer eller mindre utpräglad resistens vid
kontakten med gränsytan, beroende på styrkan och
beständigheten hos ytfilmen. I fallen IV—VIII
åter, har partikeln fastnat vid glasväggen, vilket
ger upphov till ömsesidiga deformationer av
partikeln och gränsytan. Partikelns resistens vid
passagen tas fortfarande som ett mått på
ytfilmens styrka, under det att gränsytans
deformation tolkas som effekten av en mer eller mindre
utpräglad hydratation av ytfilmen. Som synes
(fall VIII) kan emulsionspartikeln i extrema fall
ta med sig ett iakttagbart vattenhylle vid
passagen, vilket visar att en till förmån för vattenfasen
mycket starkt förskjuten vätningstendens
föreligger (vätningsvinkeln är noll).
Vid exempelvis tvålstabiliserade gränsytor gör
sig ytfilmen icke så påtagligt gällande som vid
äggviteämnen och saponiner. Emellertid saknas
det icke tecken på förekomsten av synnerligen
motståndskraftiga filmer även i detta fall. Så t.ex.
vid extremt koncentrerade emulsioner, som äro
stabila trots att en tydlig deformation av
partiklarna visar att dessa pressas mot varandra av
icke föraktliga krafter (fig. 17).
Som parallell till här anförda synpunkter
beträffande emulsioners stabilitet kan man vidare
peka på ett så alldagligt fenomen som såpbubblan.
Dess mest karakteristiska egenskaper,
såpvatten-hinnans hållfasthet och elasticitet, betingas
otvivelaktigt av struktur och egenskaper hos en
substantiell ytfilm, och därmed av faktorer, som ej
stå i omedelbart samband med den samtidigt
förefintliga nedsättningen av ytspänningen.
Studiet av gränsyte- eller adsorptionsfilmer torde
kunna anses vara en av forskningens mest
angelägna uppgifter inom föreliggande område.
Beträffande gränsfilmer i ytan vätska/luft har ett
stort antal intressanta rön gjorts, framför allt med
användande av "filmvågen" (fig. 18). Denna
apparat består av ett rektangulärt kärl, vanligen
fyllt med vatten, som avdelas av en förskjutbar
Fig. 18. Filmvåg (enligt Pockels—Langmuir—Adams).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
