Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 20 maj 1944 - Liten planslipmaskin, av Bn - Aseas tillverkning av verktygsmaskiner, av Bn - Värmepanna för olika slags bränslen, av Wll - Hårdlödning av stål, av F H - Induktionshärdning, av F H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Planslipmaskin, typ A.
DK 621.924.2
Liten planslipmaskin. Maskinfirman Benko för i
marknaden en bänkslipmaskin utformad enligt fig. 1. Den är
avsedd för planslipning av mindre arbetsstycken (motorn
är på 0,5 hk) med 6" skålskiva. Såväl matningen mot
arbetsstycket som slipskivans rörelse över detta ske för
hand. Bn
Aseas tillverkning av verktygsmaskiner. Vid Aseas
Stockholmsverkstäder ha, förutom de välkända vanliga
borrmaskinerna och jiggborrmaskinen, åtskilliga
specialmaskiner tillverkats antingen för att användas i egen drift
eller på beställning av utomstående. I många fall har de
senaste årens tillverkning av granater i större skala givit
anledning till nykonstruktionerna, men även
massfabrikation av fredligare detaljer har motiverat kostnaderna för
framställning av specialmaskiner. (Aseas T. 1944 h.3.) Bn
DK 697.326
Vännepanna för olika slags bränslen. Den nya
Hanso-pannan, vars tvärsektion framgår av fig. 1, är
försedd med ett rymligt bränsleschakt med speciellt utformad
snedrost. Nedre delen av bränsleschaktet är inklätt
med eldfast tegel och dessutom äro kanaler murade för
förbränningsgaserna från eldstaden. Teglet i dessa kanaler
är värmeisolerat från pannans vattenmantel, varigenom
förbränningstemperaturen kan hållas så hög att en
tillfredsställande förbränning erhålles även med ved som
bränsle. Som en följd av den goda förbränningen blir
avsättningen av sot eller tjära obetydlig, och man har med
ved kommit upp till en verkningsgrad över 80 % och med
koks till 88 %. Genom teglet i pannan ackumuleras värme,
ungefär motsvarande 1—1,5 h drift vid full belastning,
så att man även efter det att fyren brunnit ned får en
viss värmeavgivning under ungefär 4 h. Pannan är byggd
Fig. 1.
Hanso-pan-nans bakhalva sedd
inifrån.
i två halvor, och den är lätt åtkomlig inuti. Pannan är
lättskött och har ett tilltalande utseende. Wll
Hårdlödning av stål. För framställning av smärre
stålföremål sammansatta av flera delar, på vilka stora
fordringar ställas beträffande hållfasthet, noggrannhet och
renhet, användes hårdlödning under skyddsgas. Den har
den fördelen gentemot svetsning, att delarna uppvärmas
likformigt, så att värmespänningar och krympningar
undvikas. Man använder en ugn för löpande behandling,
bestående av en ca 2 m lång elektriskt uppvärmd
lödkam-mare, efterföljd av en 4 till 6 m lång kylkammare. De
delar som skola lödas uppställas på ett transportband med
reglerbar hastighet 70 till 350 mm/min. För hårdlödning
av stål användes i allmänhet koppar som lod (med
smältpunkten 1 083°). På grund härav använder man i första
tredjedelen av glödzonen en temperatur av 900°, i den
andra 1 080° och i den tredje zonen 1 120°. Kylkanalen
(kammaren) är vattenkyld, och där skola delarna avkylas
under skyddsgas till 100°—150°, så att de ej anlöpa vid
utträdet ur ugnen. Vanligen användes lysgas som
skyddsgas. Den förbrännes ofullständigt i blandning med luft i
proportionen 1 :2, kyles, befrias från svavel och torkas.
Effektåtgången för ugnen är ca 30 kW,
lysgasförbrukning-en 6—8 m3/h och vattenförbrukningen 0,5—1,0 m3/h.
Den riktiga utbildningen av lödfogen är viktig. Kopparlodet
tillföres i form av tråd, folie, pulver eller pasta. Kopparn
intränger till följd av kapillarverkan i fogen, som därför
ej får ha större vidd än 0,3 mm. Denna bestämmer även
hållfastheten hos lödstället, och draghållfastheten vid stum
lödfog med 0,3 mm vidd är ca 18 kg/mm2, eller samma
som för koppar. Vid en fogvidd av 0,02—0,03 mm är
hållfastheten vid lödstället högre än hos stålet. De olika
delarna måste före lödningen noggrant tillpassas till
varandra. Användas särskilda hållare härför måste hänsyn
härtill tas vid uppvärmningen, så att transporthastigheten
i ugnen nedsättes i motsvarande mån.
Hårdlödningen är särskilt gynnsam vid framställningen
av mera invecklade smådelar, som eljest erfordra mycket
bearbetningsmaterial, om de skola utföras i ett stycke.
Gentemot hårdlödning med flussmedel har metoden den
fördelen, att något efterarbete ej erfordras (Z. VDI 1943
h. 41/42). F H
Induktionshärdning. International Harvester har infört
induktionshärdning av lagertapparna på vevaxlarna för
sina traktorer enligt Tocco-metoden. Fördelarna äro i
synnerhet tidsbesparingen (härdningen utföres på ca 12 s)
och den noggranna begränsning till djup och yta, som kan
ernås. Därav följer att lagerytorna på vevaxlarna kunna
göras mycket hårda utan att därför minska mjukheten hos
axelns övriga delar, varigenom brottanvisningen undvikes
resp. minskas. Dessa tappar erfordra en speciell
lager-infodring, och en hög livslängd kan väntas.
Två lagerställen härdas samtidigt. Uppvärmningen tar 4 s,
och Tocco-processen erfordrar en högfrekvensgenerator för
800 V vid 2 000 p/s. Spänningen nedtransformeras till 20 V
för induktorerna, som placeras på de ytor, som skola
härdas. Strömstyrkan uppgår till 7 000—15 000 A. Den
genom detta fält alstrade temperaturen uppgår till 835°
vid axelns yta. Uppvärmningen från rumstemperatur till
denna temperatur sker så hastigt, att de underliggande
skikten av materialet få just önskad temperatur och
djupverkan kan inställas med stor noggrannhet.
Mellanrummet mellan axeln och induktorn är 1,5 mm.
Induktorerna äro ihåliga, och efter uppvärmningen
genompressas de med vatten av 2,5—3,5 at ö, och axlarna
nedkylas till 40—60° på 6 s. En synkronmotor reglerar
upphettningstiden och avkylningstiden så noggrant, att
härdningen likformighet blir bättre än en van härdare kan
åstadkomma för hand. Efter härdningen färdigslipas
axlarna och spänningsglödgas till 220°, varefter de
undersökas med Magnafluxmetoden. (Schw. Bauz. 1943 h. 6.) F H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
