Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Svenska elfyrar, av Sven Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
633
tisk funktion blir här icke av nöden. Vid
fyrplatser, som icke tillika äro mistsignalstationer, är
det gamla fotogenglödljuset tillfyllest som reserv
för den elektriska fyrlampan. Omskiftning
brukar ta 5—10 minuter i anspråk, ett uppehåll,
som icke spelar någon större roll vid en
angörings-fyr. Där elektriskt mistsignalmaskineri finnes är
det emellertid nödvändigt med ett elektriskt
reservkraftaggregat. Sådana drivas med
råoljemotorer, kopplade direkt eller med kuggväxel till
växelströmsgeneratorn, fig. 9.
Fyrlampor av olika slag
Vid elektrifiering av mindre fyrar av
"skärgårdstyp" användas vanliga belysningslampor, i regel
på 25, 40 eller 60 W, vilket är betydligt mindre
än den oinvigde normalt är frestad att gissa.
Ljusstyrkan blir ändock väsentligt högre än vad som
erhålles med en agabrännare av den storlek, som
allmänt förekommer i dessa fyrar.
Ju större betydelse en fyr har, desto större är
den önskvärda lysvidden och desto större blir
sålunda ock den lampa, som kommer till
användning. Det bjuder aldrig någon svårighet att vid
införande av elektriskt ljus i en fyr ernå en
väsentlig, vanligen fem till tiofaldig ökning av dess
förutvarande ljusstyrka. Detta inses lätt bland
annat av det faktum, att de fyrlampor med glödnät
och fotogen som lysämne, (fotogenglödljus) vilka
alltjämt förekomma i drygt 30 av de svenska
an-göringsfyrarna, i ljusstyrka motsvaras av
elektriska glödlampor med blott 100—200 W effekt.
Vid elektrifiering av sådana angöringsfyrar
komma i de flesta fall 1 000 W lampor till
användning, antingen standardlampor eller ock
strålkas-tarlampor, beroende av linsens konstruktion och
typ. I allmänhet förses glasballongen med en svag
sidenmattering, varigenom eljest lätt uppkomman-
Fig. 11. Helelektrifierad fyrplats (Eggegrund i
Gävlebukten). I förgrunden nedre delen av radiofyrens självstrålande
antennmast med av stämnings skåp. Framför fyren
maskinhuset med lokalt elverk, ackumulatorbatteri,
nautofon-maskineri och radioanläggning. Nautofonen, sammansatt
av fyra enheter, sitter vid fyrens övre altan. I bakgrunden
bostadshus för fyrpersonalen, tre man, och vindgenerator
(110 V, 900 W) för hjälpladdning av batteriet, placerad
på den gamla fyrlanterninens plats.
de ojämnheter i de från linsen utgående
ljusknippena undvikas, fig. 10.
Att normalt förekommande lamptyper kunnat
komma till uteslutande användning vid våra
elektriska fyrar är framförallt en ekonomisk
fördel. Vissa oceankustfyrar utomlands ha utrustats
med specialtillverkade lampor, vari glödtråden
koncentrerats till en mycket liten glödkropp. Man
Fig. 12. Fyrskeppet Sydostbrotten, stationerat i norra delen
av Bottenhavet, är Sveriges yngsta, levererat 1934. Det har
elektriskt fyrljus, nautofon (i aktra masten) radiofyr och
radiotelefon för trafik med land via Härnösands
kustradiostation. Fartygets längd är 34,4 m, dess deplacement fullt
rustat är ca 460 t, dess propeller drives av en 400 hk
råoljemotor.
Fig. 10. Linsapparat
och elektrisk
fyrlampa i större, bevakad
fyr. Linserna äro av
strålkastartyp och
rotera kring ljuskällan,
en 1 000 W standardlampa med sidenmatterat glas. Den
plåtställning, som omsluter lampan, är en fokuseringsapparat
med två siktanordningar, vilken användes vid inriktning
av ny lampas glödtråd i linsens brännpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
