Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Svenska elfyrar, av Sven Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
635
Kraftkällan i dessa elverk utgöres av
brännolje-motorer. Av säkerhetsskäl finnas alltid två, i
regel lika stora aggregat, vartdera bestående av en
generator för 110 V likström, direktkopplad till
motorn. Till anläggningen hör ett
ackumulator-batteri på 300—500 Ah med cellkopplare för
spänningsregleringen. Batteriet täcker
energibehovet för fyrlampa, radiofyr och belysning
under viss tid, ett eller annat dygn på vintern
och längre tid på sommaren, då fyringstiden är
kortare.
Nautofoner
Vid radiofyrplatserna användas för
mistsigna-lering nautofoner, elektromagnetiska
ljudinstrument med avsevärd ljudstyrka, fig. 14 och 15.
Maskineriet härför slukar jämförelsevis stor
effekt — ca 10 kW — och kan därför icke drivas
från batteriet utan måste matas direkt från ett av
laddningsaggregaten. Nautofonen tillföres
växelström, 150 p/s, från en omformare; strömmen
bringar nautofonens stora stålmembran att
svänga med dubbla frekvensen, 300 p/s. Ljudet utgår
genom akustiskt avstämda resonatorer, vilkas
öppningar mot fria luften befinna sig vertikalt
över varandra på ett inbördes avstånd av en halv
ljudvåglängd. Härigenom vinnes en utpräglad
horisontell riktverkan.
Nautofonanläggningar förekomma ej blott vid
radiofyrplatser utan även på andra ställen, i regel
sådana, som äro anslutna till allmänt
distributionsnät för växelström av 50 p/s. I dessa fall
användas i stället för roterande omformare
frekvenstransformatorer för tredubbling av nätets
frekvens. En sådan transformator är en starkt
övermagnetiserad trefastransformator,
sekundärt D-kopplad med nautofonkretsen inlänkad i
serie med sekundärlindningen.
Fjärrmanövrerade fyranläggningar
Sveriges första i fullständig bemärkelse
fjärrmanövrerade fyr- och mistsignalanläggningar
tillkommo 1940 vid Kalmarsunds djupränna. Det
hade varit ett sedan slutet av 1800-talet dryftat
problem att kunna ersätta flertalet av de tolv
lys-bojarna vid detta svårnavigabla farvatten med
fasta fyrljus, som till skillnad från bojarna skulle
kunna fungera oberoende av isförhållandena.
Intill rännan uppfördes så slutligen åren 1939—40
fem bottenfasta kasunfyrar av betong på 8,5 m
vattendjup. De två största av dem, Krongrundet
och Skansgrundet, äro belägna vid rännans
ändpunkter såsom angöringsfyrar.
Båda dessa fyrar ha elektriskt fyrljus med
automatisk gasreserv samt nautofonanläggningar.
Kraften erhålles genom sjökablar från Kalmar,
vilka jämväl innehålla signalledare. Genom dessa
ledare överföras impulser för manövrering av
anläggningarna, vilket sker från lotsstationen i
Kalmar.
Fig. 16. Gammalt och nytt på Simpnäsklubb. Den gamla
fyrlanterninen är placerad på taket av det kombinerade
vakt- och maskinhuset, uppfört 1869. På sidan av den
nya, 16,5 m höga betongfyren hänger nautofonen. Under
lanterninen finnas i tornet fyra våningar, där all den nya
apparatutrustningen är inrymd.
Erfarenheterna från de båda fyrarna i
Kalmarsund voro goda* och kommo väl till pass när
elektrifieringen av Simpnäsklubbs fyr och
mistsignal-station blev aktuell för ett par år sedan.
Simpnäsklubb, en liten klippa i havsbandet
utanför Arholmainloppet till Stockholms norra
skärgård, är en av våra mera utsatta fyrplatser, fig. 16.
Sedan sin tillkomst 1869 har den haft ständig
bevakning av fyrpersonal, tre man, som disponerat
tjänstebostäder intill Simpnäs på Björkö, 2 km
över öppen sjö från fyren. Höst och vinter har det
ofta hänt att sjöhävningen under en vecka och
mer förhindrat de vakthavande att gå i land för
proviantering eller vaktombyte.
Planen för elektrifieringen gick främst ut på att
göra de nya anläggningarna helautomatiska och
fjärrmanövrerade från lotsstationen vid Simpnäs,
vilket skulle kunna möjliggöra indragning av
vakttjänsten ute på den ogästvänliga fyrplatsen.
Samma principiella utförande, som kommit till
användning vid de båda kalmarsundsfyrarna,
skulle då kunna tillämpas.
För den nya utrustningen föreskrevs emellertid
en långt mera omfattande dubblering av vitala
delar än vad som förekom på de äldre
anläggningarna, ävensom ett automatiskt dieselaggregat
på fyren som reserv för kraftnätet. Skälen
härtill voro dels önskemålet om ännu större driftsä-
* Ett jämförelsevis stort antal driftavbrott har visserligen
förekommit på båda nautofonanläggningarna under de tre år
som förflutit sedan deras tillkomst, men endast i ett par fall
ha dessa störningar berott på apparatfel; i övrigt ha de
utgjorts av skador på sjökablarna. Flertalet av dessa
kabelskador har förorsakats av de nyss avslutade
fördjupningsarbetena i Kalmarsund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
