Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Landbassänger av betong, av Sven Olof Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Bassängens tvärsektion.
övergångar mellan djupa och grunda områden
Övergångarna mellan bassängens djupa och
grunda delar kunna utföras antingen såsom
lodräta väggar eller såsom en betongbeläggning på
jordslänt. Lodräta sidoväggar dra på sig ett
kraftigt jordtryck eller vattentryck, som växer med
kvadraten på väggens höjd under jord- resp.
vattenytan. Betong och armering i stödmurar öka
därför kraftigt med tilltagande höjd.
Slänter öka bassängens vattenvolym. Detta är
som nämnts olägligt, om vattentillgången är liten
och vattenreningen dyrbar. Däremot bortfaller
stödmursverkan, därför att det invändiga
vattentrycket överföres direkt till undergrunden genom
släntbeläggningen, i varje fall så länge slänten
icke är så brant att glidningar kunna uppkomma
i undergrunden. För att inskränka på
vattenrymden väljer man naturligtvis så stor lutning på
slänten, som är möjlig utan att sådan glidning
riskeras. Brantheten begränsas emellertid
dessförinnan av möjligheterna att utan överdriven
kostnad gjuta en vattentät betongbeklädnad. Den
i Malmen valda lutningen 1: 2 torde vara den
brantaste, som utan överform tillfredsställande
kan gjutas och vibreras med en torr sats. I
Malmen valdes slänter i stället för djupa stödmurar,
bland annat därför att sviktarna med
innehållande av de i fig. 1 visade vattenrummen delvis
kunde förläggas framför de djupare delarna av
slänterna.
Rassängens tvärsektion
Dessa hänsyn leda av sig själva fram till den
tvärsektion av bassängen som visas i fig. 2. För
sviktar och trampoliner fordras ett fullt bottendjup
av 4,5 m på en bredd av 6,2 m. Ifrån denna
botten ansluta slänter i lutning 1 : 2 upp till djupet
1,3 m under vattenytan. Sidomurarnas fot är
utbildad som en räddningshylla av bredden 0,5 m
och djupet 1,22 till 1,3 m under vattenytan.
Hela bassängens bredd blir alltså 20 m. Denna
bredd passar för tio 2 m breda simbanor i
bassängens längdriktning eller för ett större antal
simbanor i bassängens tvärriktning vid masstäv-
lingar på kortare sträckor. Fem bassängbredder
göra ju exakt 100 m.
Rassängens längdsektion
Bassängens längdsektion (fig. 3) kan studeras
på liknande sätt. Avsprången på trampoliner och
sviktar måste ligga över så djupt vatten, som
framgår av fig. 1. Användas slänter för att uppnå
de erforderliga stora djupen, fordras betydliga
utkragningar hos trampoliner och sviktar,
eftersom man ju i det längsta undviker att ställa
pelare i bassängen. Utkragningen av 10 m
trampolinen blir, som synes av fig. 3, så mycket som
7,9 m. Sådan utkragning låter sig dock utan
svårighet utföras antingen med järn- eller med
betongbalkar. Det senare alternativet valdes, alltså
utfördes hopptornet av armerad betong.
Genom en vertikal stödmur på bassängens
trampolinsida hade man kunnat betydligt minska
trampolinernas och sviktarnas utkragning. Ur
tävlingssynpunkt var emellertid en bassänglängd
av 331/3 m önskvärd. Denna längd gav rum för
både ett tillräckligt stort grunt område och för
slänter mellan de grundare och djupare delarna
av bassängen och därför föredrogos
utkragning-arna framför de vertikala stödmurarna. Vid
bassängens motsatta kortsida erhölls då en grund
area av 130 m2, vilket ansågs tillfyllest. Därmed
voro bassängens inre dimensioner fastställda.
Sidomurar och bottenplatta
De jämnhöga och tämligen låga sidomurar som
sålunda omge bassängen, ta ett ganska litet
jord- och vattentryck och erhålla därför små
betongtjocklekar och liten armering. En ganska
riklig armering inlades emellertid för yttre tjältryck,
som skulle kunna uppstå för den händelse den
föreskrivna grusfyllningen kring bassängen av
någon anledning i framtiden skulle komma att
ersättas med tjälskjutande material.
Bassängbottnen byggdes såsom en 10 cm tjock
betongplatta, btg 350, vattentät, vibrerad och
armerad med rundstål av 8 mm diameter i 0,25 m
rutor. Bottenplattan uppdelades i ett antal fält,
som skildes åt av 0,1 in breda öppna fogar utan
genomgående armering och med notformiga
förtagningar på ömse sidor. Dessa fogar, vilkas
ändamål är att bereda frihet för betongens första
krympning och att lokalisera blivande sprickor,
götos igen efter två veckor.
En viss läckning kunde ha väntats på grund av
bassängens stora djup, men någon nämnvärd
läckning har ännu icke förmärkts. Troligt är, att
mindre sprickor, som uppkomma i
betongbeläggningen, så småningom sätta igen sig av
föroreningar, som medfölja det utsipprande vattnet.
Rassängens höjdläge
På slät mark bör en bassäng, som nu skisserats,
förläggas i sådant höjdläge, att sidomurarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
