Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1944 - Avlägsnande av fukt ur virke med lösningsmedel, av H B - Vägimpregneringsmedel, av sah - Grundvattensänkning vid vattenkraftbyggnader, av Gösta Lundberg - Jorddammar med betongutskov, av Gösta Lundberg - Brobelastningsförsök i Schweiz, av Sune Ewerdahl - Wright, Thomsen & Kier 1918—1943, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 19U
655
Avlägsnande av fukt ur virke med lösningsmedel.
Vid amerikanska försök att med lösningsmedel ta bort
oljor och kåda ur kvistar upptäckte man att man
samtidigt avlägsnade en stor del av vattnet i träet, och på
basis av denna upptäckt har man utarbetat ett förfarande
att nedtorka virke. Prov visade, att man kunde reducera
vattenhalten i virket till omkring 10 %. På detta sätt
behandlat trä visade sig ha stor förmåga att absorbera
vätskor såsom konserveringsmedel, eldskyddsmedel,
färg-ningsmedel o.d. På köpet erhölls vid extraktionen en
substans innehållande oljor och kåda, vilken kunnat tjäna som
utgångsmaterial för framställning av vissa biprodukter,
t.ex. färger. (Engng News Rec. 20 maj 1943.) H B
Vägimpregneringsmedel. I USA framställes ett
hartspulver, kallat Stabinol, vilket användes för att göra mark
vattenfast. Pulvret, som fås av gransav, sprides på marken
och harvas in till ett djup av omkring 15 cm, varefter
jorden packas med ångvält. En pulverhalt av 1 % är
tillräcklig, och kostnaden för behandlingen av en 12 m bred
väg är ungefär 12 000 kr/km. En hartsbehandlad väg håller
sig så torr, att en bil river upp damm även när vägen är
vattentäckt.
Stabinol beräknas få användning för tennisplaner,
idrottsplatser, jorddammar, flygfält, men framför allt för vägar.
Pulvret är mest effektivt på lerjord men däremot inte på
sand eller på mark, som redan är vattendränkt. (Time,
20 mars 1944.) sah
Grundvattensänkning vid vattenkraftbyggnader. En
torrläggning av schaktet för en kraftstationsbyggnad
genom grundvattensänkning har utförts i Tyskland under
åren 1938—1941. Floden, som befann sig endast 20 m från
schaktet, hade tät botten och var oberoende av
grundvattensänkningen. Vattentillströmningen kom från den
stigande landsidan samt i ringa mån även från andra
sidan älven. Undergrunden bestod av grus och sand med
genomsläpplighetstalet ca 0,0045 m/s. Vid provborrningar
uppnåddes berg först på över 90 m djup.
Byggnadsgrunden låg 19 m under marken, 11 m under grundvattnets
lågvatten- och 14 m under den årligen återkommande
högvattenytan. Det torrlagda schaktet omfattade 25 000 m2.
Runt schaktet anordnades 40 djupbrunnar med 8 m
centrumavstånd. Borrhålen utfördes utan större
svårigheter med 520 mm diameter till ca 25 m djup. Vid vissa
skikt av konglomerat måste dock mejsling tillgripas.
Under vattenytan schaktades genom pumpning. Efter
avslutad borrning insattes brunnsmanteln, vars filterrör hade
10 m längd, 300 mm diameter och 3 mm godstjocklek. Det
lindades med 3 mm galvaniserad tråd och därpå löddes
kopparband. De enskilda rördelarna förenades första
tiden med skruvmuffar, som emellertid lätt blevo skadade
och därför senare ersattes med svetsning. Sedan 10 cm
utrymmet mellan borröret och brunnsmanteln fyllts med
3—5 mm grus, drogs röret upp med hjälp av blocktyg
eller hydrauliskt tryck. I 35 av dessa filterbrunnar insattes
5" pumpar. De placerades med underkanten minst 50 cm
över brunnsbottnen. Pumparna voro konstruerade för
1 250—1 500 1/min vid 25—22 m tryckhöjd och 12 hk
motoreffekt. På landsidan insattes fem 6" pumpar med 1 500
-—2 500 l/inin kapacitet. Under högvattentiden tillkommo
fem centrifugalpumpar. Det elektriska ledningsnätet var
så kopplat, att vid ledningsskada endast en niondel av
pumparna skulle stoppa. Anläggningen var i drift 10 700 h
(vissa pumpar oavbrutet i 16 000 h). Totala
uppfordringskapaciteten var 1,5 m3/s.
För utförandet av regleringsdammen anordnades enkel
järnspont mot flodvattnet samt 20 djupa brunnar med
10 m centrumavstånd för avsänkning av grundvattnet.
Grunden bestod delvis av flytsand. Schakten kunde hållas
helt torra. (Wasserkr. u. Wasserwirtsch. 1943 h. 1.)
Gösta Lundberg
Jorddammar med betongutskov. För att vid
jorddam-inar få plats med sedvanliga betongutskov händer det, att
dammlängden måste ökas. Inför faran av en överspolning
av jorddammar byggas de med extra höjd över vattenytan.
Skibord och andra utskov på en jorddamm kunna utföras
enligt fig. 1 och 2. Betongmurverket upplägges därvid på
elastiska underlag av bitumen. Hålrum, som kunna uppstå
i jordmassan under betongen återfyllas genom inpressning
av cement, sand e.d. genom i förväg anbragta rör från
inspektionsgångar. Betongkonstruktionen fasthålles av
ankarjärn genom jorddammskroppen till ankarslutar av
betong på uppströmssidan. (Wasserkr. u. Wasserwirtsch. 1943
h. 10.) Gösta Lundberg
Brobelastningsförsök i Schweiz. Under åren 1924—
1940 ha i Schweiz under ledning av professor M Ros
utförts provbelastningar och mätningar på 57 utförda
byggnadsverk av armerad betong, varav 30 bågbroar, 10
balk-broar och 17 husbyggnader. Resultaten ha av Ros
sammanställts i ett meddelande på 400 sidor från EMPA i
Zürich år 1937, med två supplement åren 1939 och 1940.
En provbelastning på ett inspänt valv med 105 m
spännvidd genomfördes på följande sätt.
Belastningar utfördes först på ställningen, varvid
nedböj-nings-, vridnings- och spänningsmätningar verkställdes i
hjässan, i fjärdedelspunkterna och vid anfangen. Innan
överbyggnaden utfördes, belastades valvet i hjässan med
en 30 t last jämnt utbredd tvärs över valvet, varunder
spänningsmätningar utfördes. Sedan överbyggnaden
utförts belastades farbanan med bilar, varvid bland annat
undersöktes samverkan mellan farbane- och
valvkonstruktion. (Beton u. Stahlbetonbau 1943 h. 5/6.) Sune Ewerdahl
Wright, Thomsen & Kier 1918—1943, av redaktör Jens
Tang och arkitekt Pkeben Hansen. Köpenhamn 1943. 102
s., 98 fig.
Här ha vi ånyo ett lysande exempel på vad
nyutexaminerade danska civilingenjörer vågat ge sig på under det
första världskriget. Man får en känsla av att i dansk
ingenjörsutbildning tron på den enskilda företagsamhetens
betydelse för framåtskridandet måtte hållas levande på ett
helt annat sätt än i Norden i övrigt. Det framstår också
som självklart att förutsättningen för en rationell
entreprenadverksamhet är hög teoretisk utbildning och
affärssinne hos ledare och tekniska medarbetare.
Det började helt blygsamt på förstamajdagen 1918, då de
tre kamraterna från studietiden 1909—1915 (Harry Wright
f. 1891, Thomas Thomsen f. 1888 och Otto Kier f. 1891)
ånyo förenade sina intressen med ett startkapital om något
10 000-tal kr. och med kontoret förlagt till Wrights hem
i Aalborg. En av de första uppgifterna gällde det klassiska
vattenkraftverket i Gudenaa. Därpå tog man itu med stora
grävningsarbeten för kulturtekniska ändamål. Snart
fångade järnbetongkonstruktioner och vägbyggnad, speciellt
beläggning, ungdomarnas intresse, och firman har blivit
Danmarks största vägbyggare. Järnvägsanläggandet både
in- och utomlands har också utgjort en viktig del av
verksamheten. Bränslenöden har under de bägge världskrigen
medfört stora arbeten i torvmossar och brunkolslager, där
företagets omfattande maskinutrustning kommit väl till
pass. För övrigt har uppgiften omfattat allt möjligt
byggande och entreprenadsumman uppgår till 58 Mkr.
Ett av de mest tilltalande dragen i firmans historia har
varit det goda samarbetet med myndigheter och
medtävlare, som ofta kommit till uttryck. Slutligen må
framhållas, att de tre ledarna samtidigt gjort stora insatser
för det allmännas bästa utan att åsidosätta företagets
framgång.
Utstyrseln, särskilt bildmaterialet med utförlig text, är
tilltalande, men frånvaron av ledarnas porträtt beklagas.
Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
