Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1944 - Frekvensmodulering, av Erik Esping - Mätning av telefonapparaters referensekvivalent, av H Örtendal - Malmletning med radio, av F H - Stålbandsupptagning av engångsförlopp, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(676
TEKNISK TIDSKRIFT
En jämförelse med ett antal av våra nuvarande
rundradiostationer visar, att om man byter ut
sändarutrustningarna mot frekvensmodulerade
sändare med samma effekt, så bli räckvidderna
ungefär lika med de nuvarande sändarnas
fadingfria områden.
Om man bortser från interferensstörningar från
andra stationer, bli räckvidderna för en
långvågs-eller mellanvågssändare och för en
frekvensmo-dulerad sändare med samma antenneffekt
ungefär lika. Tar man däremot hänsyn till
interferens-störningarna, kan i allmänhet långvågs- resp.
mellanvågssändarens räckvidd bibehållas endast
om mottagarens selektivitet ökas med ökat
avstånd från sändaren. Härigenom blir
ljudkvaliteten försämrad.
Ehuru frekvensmodulering erbjuder många
fördelar, så skulle dess införande för
rundradiodistribution medföra den stora nackdelen, att lyssnarna
måste anskaffa nya mottagare. Dessa mottagare
bli dyra och ha stor effektförbrukning och äro
likväl endast lokalmottagare. Vidare blir
antennanläggningen ofta kostsam — särskilt för de
lyssnare, som bo i städer eller andra större samhällen.
Trots de stora fördelarna med
frekvensmodulering torde man knappast kunna räkna med en
övergång till detta system för rundradio i vårt
land. För andra användningsområden, såsom
polisradio m.m. råder däremot ingen tvekan om att
detta moduleringssystem bör användas.
Mätning av telefonapparaters referensekvivalent.
Telefonapparaters effektivitet eller referensekvivalent, vilkens
storlek anges i neper i förhållande till urlikaren SFERT
i Paris, har ursprungligen bestämts enbart med subjektiv
metod i telefonlikare. På senare tid ha apparater för
objektiv mätning av referensekvivalenten dock konstruerats.
De bestå i princip av en ljudkälla och ett mätinstrument,
som direkt anger värdet på referensekvivalenten. K Braun
har teoretiskt och experimentellt utrett vilka fordringar,
som dessa apparaters ljudkälla och mätanordning måste
uppfylla, för att riktiga mätresultat skola erhållas.
Under ledning av dåvarande professor H Sterky har jag
utfört mätningar med några dylika objektiva apparater för
att söka fastställa, hur mätresultaten stämma sinsemellan
och med de resultat, som erhållas med likare. Avsikten
har samtidigt varit att erhålla en uppfattning om
spridningen hos referensekvivalenten för vissa undersökta typer
av telefonapparater. För den skull ha systematiska
mätningar enligt den objektiva metoden utförts på ett par
hundratal telefonapparater av tvenne olika typer,
nämligen en äldre typ med mikrofon och hörtelefon
seriekopplade samt en ny typ med antisidetonkoppling, båda
typerna avsedda för centralbatterimatning av mikrofonen.
Mätningarna ha företagits med Siemens bärbara
telefon-apparatprovare och L M Ericssons
telefonapparattrans-missionsprovare. Dessutom ha på ett tjugotal apparater av
den nya typen mätningar företagits med Telegrafstyrelsens
och L M Ericssons telefonlikare.
Undersökningarna ha visat, att
sändningsreferensekviva-lentens relativt stora spridning är ungefär densamma för
de två apparattyperna, vilket är naturligt, eftersom samma
typ av mikrofonkapsel användes i samtliga apparater.
Konstruktiva ofullkomligheter hos den äldre typen
hand-mikrotelefon bidra till värdenas spridning. Variationer hos
en och samma apparats ekvivalent på grund av mikrofon-
kapselns instabilitet påvisas. Likaså har
sändningsreferens-ekvivalenten som funktion av strömmatningsresistansen (i
praktiken lika med abonnentledningsresistansen) bestämts.
Mottagningsreferensekvivalenten uppvisar för apparater
med permanent magnet av höglegerat koboltstål i
hörtelefonen värden med endast halva den spridning, som
förefinnes hos apparater med magnet av volframstål i
hörtelefonen. Dessutom är ekvivalenten hos antisidetonkopplade
apparater vid normalt förekommande ledningsimpedanser
praktiskt taget oberoende av mikrofonresistansen, vilket
ingalunda är fallet hos den äldre typen av telefonapparater.
Genomgående är spridningen hos sändnings- och
mottag-ningsreferensekvivalenterna större, än vad som borde
tilllåtas med hänsyn till de små dämpningsvariationer, som
övriga länkar i transmissionskedjan medföra.
En systematisk undersökning av de värden på
referensekvivalenten, som erhållits med såväl objektiva som
subjektiva mätmetoder, synes ge vid handen, att endast vid
mätning av sändningsreferensekvivalenten med en av de
objektiva apparaterna en konstant korrektion i förhållande
till med likare erhållna värden kan införas. I övriga fall
utgör skillnaden mellan objektiva och subjektiva värden en
funktion àv storleken hos referensekvivalenten, vilket får
tillskrivas ofullkomligheter hos de objektiva apparaternas
ljudkälla och mätanordning (Tekn. Medd. K. Telegrafstyr.
1942 h. 10/12). H Örtendal
Malmletning med radio. På senare år har ett förfarande
för malmletning med radiovågor använts, som är baserat
på följande grundprincip, över den mark, vars elektriska
och geologiska egenskaper skola undersökas, utspännes
en antenn (mätdipol). Till denna anslutes en oscillator, i
vars svängningskrets en finreglerande vridkondensator är
inkopplad. Först bestämmes det värde på kondensatorn
vid vilket svängningarna vid sluten antenn just börja eller
sluta. Därefter avkopplas antennen och kondensatorn
nyin-ställes för samma driftillstånd. Det kapacitetsbelopp, med
vilket kondensatorn måste förändras i senare fallet, kallas
ersättningskapacitet, och beror å ena sidan av
antennkapaciteten, å andra sidan av de ohmska motstånden i de
ledare, som finnas i den underliggande marken.
Mätappara-ten måste för detta ändamål vara mycket noggrann.
Malmletningen tillgår på följande sätt: över det område
som skall undersökas uppställas linjer av mätstänger och
längs dessa linjer förskjutes mätningsdipolen med
konstant antennhöjd, varvid ersättningskapaciteten bestämmes
på de olika platserna, vilka värden inritas på kartan. Man
kan också på större områden förbinda alla punkter med
lika stor ersättningskapacitet och få fram "isokapacitanser".
Ett tredje sätt är att arbeta med föränderlig antennhöjd
och att upprita ersättningskapaciteten som funktion av
antennhöjden över jordytan.
I Tyskland användes denna radiometod huvudsakligen för
att påvisa tektoniska störningar, klyftor och förkastningar,
vidare sammanhängande grundvattenytor och håligheter
samt gas- och saltförekomster i kalilager, ävensom till
påvisande av gashaltiga kolförekomster. Särskilt torde den
få framtid vid malmletning i torra klimat ävensom för
vat-tenletning i öknar (Z. VDI 1943 h. 9/10). F H
Stålbandsupptagning av engångsförlopp. En ny
apparat för upptagning av engångsförlopp har konstruerats.
Registreringen sker på ett stålband på ungefär samma
sätt som stålbandsinspelning av tal och musik, och
förloppet kan sedan studeras på skärmen till ett oscilloskop.
Metoden har den fördelen, att den icke som vid
upptagningar med oscillograf fordrar någon framkallning.
Dessutom kan samma stålband användas upprepade gånger,
varför något material icke förbrukas. Metoden säges ha
använts för registrering av kortslutningsströmmar i
kraftledningar, urladdningen av kondensatorn vid
punktsvets-maskiner, startförlopp vid elmotorer och många andra
ändamål (Electr. Engng 1942 h. 1). BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
