Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1944 - Nya konstruktionsprinciper för telefonreläer, av Sten Vigren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 juni 19 A A
677
Nya konstruktionsprinciper för telefonreläer
Byråingenjör Sten Vigren, LSTF, Stockholm
Inom teletekniken och speciellt
automattelefo-nin är reläet det organ som förekommer i
ojämförligt största antal. Över reläets kontakter sluter
eller bryter man talrika sekundärströmkretsar,
som bilda fastställda kopplingsförlopp. Som
exempel på reläernas antal och betydenhet inom
automattelefonin kan nämnas, att en automatisk
nätgruppstation för 2 000 abonnenter med de för
nätgruppstrafik karakteristiska organen för 20
understationer innehåller ungefär 36 000 reläer
vardera med i genomsnitt 16 fjädrar, dvs.
tillsammans 550 000 kontaktfjädrar. Antalet
telefonreläer i Sverige uppgick (inkl. väljares och
serie-omkastares drivmagneter) år 1939 till ungefär
3,3 miljoner och approximativt har antalet reläer
för telefonändamål uppskattats till minst 135
miljoner. Antar man, att varje relä i genomsnitt
kostar ca 10 kronor inses att betydande värden
äro investerade i telefonreläer.
Ett ändamålsenligt och rationellt tillverkat relä
är alltså av mycket stor ekonomisk betydelse för
automattelefonin. För att uppnå låga
tillverkningskostnader är det nödvändigt, att reläerna
utföras med ett fåtal enkla delar, som äro
lämpliga för masstillverkning. Vidare böra
tillverkningstoleranserna vara stora och det manuella
justeringsarbetet reducerat till ett minimum.
Samtliga i Sverige hittills använda
reläkonstruktioner ha utvecklats ur den av Kellogg 1890
konstruerade relätypen. Denna har den för
telefonreläer i de flesta länder karakteristiska formen
med en vinkelbockad brygga, en kärna med
spol-stomme för lindningen samt ett likaledes i vinkel
bockat ankare. Med denna relätvp avsågs att
erhålla ett för dåtida behov avpassat, svagt belastat
"känsligt" relä, som arbetade för relativt få
amperevarv. Vid en dylik låg magnetisering
förekommer ingen magnetisk läckning av praktisk
betydelse mellan kärnan och reläbryggan. När man
senare började experimentera med
automattele-foni användes härför den befintliga relätypen
men med betydligt större antal fjädrar. Den
ökade ankarlasten erfordrade för tillslag en mycket
större magnetisering av kärnan, varvid en viss
läckning uppstår, åtminstone vid långa
relärullar. På senare år har framkommit en med
hänsyn till magnetiska kretsen avvikande typ
reläer, flatreläer, vilka ha små läckfält vid stora
magnetiseringar. Magnetiska kretsens utformning
DK 621.395.641
har dock icke någon större betydelse för
reläernas framställningskostnader. Utslagsgivande
härvidlag äro fjädergruppernas uppbyggnad och
konstruktion.
Nackdelar med tidigare reläkonstruktioner
Vid tillverkning av reläer och reläväljare eller
koordinatväljare, i vilka ingår ett stort antal
kontaktfjädrar, erfordras som bekant ett tidsödande
och därför kostsamt justeringsarbete för att
bibringa kontaktfjädrarna önskade förspänningar,
så att lämpliga kontakt- och vilotryck erhållas
för de olika kontaktkombinationerna. Detta
justeringsarbete tillgår så, att varje fjäder, sedan den
monterats på sin plats i en fjädergrupp, med hjälp
av en fjäderbockare bibringas en varaktig
böjning, så att visst tryck erhålles vid fjäderns
an-liggningspunkt mot ett stöd eller mot en
kontaktpunkt på en annan fjäder. Kontakttrycket
kontrolleras härvid med en fjädervåg.
Justeringskostnaden torde kunna uppskattas till 5 à 10 öre för
varje fjäder i en fjädergrupp. Om man tar i
betraktande, att i ett relä ingå ca 16 och i en
koordinatväljare 400 à 800 kontaktfjädrar, inses
betydelsen av reduceringar i det erforderliga
justeringsarbetets omfattning.
Vidare är det av vikt, att antalet behövliga
fjädrar och fjäderkutsar minskas så mycket som
möjligt. I de äldre reläkonstruktionerna
förekommer en mångfald olika fjäder- och kutstyper,
till följd av det sätt på vilket fjädrarna
sinsemellan stödas eller påverkas. Stödkutsar
användas ej uteslutande för fasta fjädrar utan i
många fall även för rörliga. Lyftkutsarrta äro
monterade direkt på ankaret eller fastnitade på
en av de rörliga fjädrarna. I vissa fall stöder
den rörliga fjädern med sin lyftkuts mot den
underliggande fjädern, vilket medför att övre
rörliga fjädern inverkar på den stödjande
fjäderns kontakttryck samt att en justeringsändring
på den stödjande fjädern även återverkar på den
överliggande kontaktkombinationen. Det är
därför av stor ekonomisk vikt för såväl tillverkning
som underhåll att antalet fjädrar och kutsar
nedbringas till ett minimum.
Med hänsyn till ovanstående har på K.
Telegrafstyrelsens tekniska byrås stationsavdelning
utarbetats en del nya konstruktioner, varigenom såväl
omnämnda manuella justeringsarbete som antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
