Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1944 - Block Eary dammen, av Sven G Rydman - Kraftverket Hinterrhein, av Gösta Lundberg - Insamling av jordprover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(774
TEKNISK TIDSKRIFT
Block Eary dammen byggdes i ett mindre vattendrag
för att förse norra delen av Isle of Man med vatten.
Dammen är 15 m hög och bildar ett magasin med 50 000 m3
volym. Dess totallängd är 63 m och största basbredd
14,6 m. överskottsvatten avbördas genom ett 9 m brett
skibord med krönet 0,9 m under dammkrönet.
Vid dammens bas placerades ett 15" rör, varigenom
vattnet avleddes under byggnadstiden, och med vilket
magasinet framdeles kan helt tömmas, om så önskas.
Råvattenledningen har 8" diameter och är försedd med
två intag på 4,5 resp. 11,5 m djup under skibordskrönet.
Samtliga avstängningsventiler manövreras från gallerier
inne i dammen.
I dammläget går berget nästan överallt i dagen och
utgöres av skiffer av god beskaffenhet. Berget sprängdes
bort till tät och fast grund och de lössprängda massorna
vräktes helt enkelt ned i strömfåran, där de forslades
nedströms med traktorplog. Bergets täthet provades genom
inpressning i borrhål av vatten med ett tryck av maximalt
5,7 kg/cm2 utan att nämnvärd läckning kunde konstateras.
Dammen utfördes helt av oarmerad betong och göts med
mager blandning och inlagda sparstenar i block, som
överlappade varandra i såväl horisontell som vertikal led.
Uppströmspartiet utfördes av fetare betong med vertikala,
asfalttätade dilatationsfogar. Ursprungligen var det
avsikten att bekläda nedströmsytorna med sten från platsen,
men denna sten ansågs ej lämplig för detta ändamål,
varför i stället en energidödande, trappstegsformig
betongplatta utfördes.
Vid magasinets fyllning förblev dammen fullt torr på
nedströmssidan, medan däremot en mindre läckning
genom berggrunden kunde konstateras, vilken dock visade
tendens att avta med tiden. (Water & Water Engng 1943
h. 570.) Sven G Rydman
Kraftverket Hinterrhein. övre Rhens källor äro
belägna i Schweiz’ nederbördsrikaste trakter. Man önskar nu
reglera avrinningen genom att medelst dammbyggnader
skapa regleringsmagasin. Det storartade projektet har
emellertid mött motstånd, då några byar med 430 invånare
och 440 ha värdefull jord skulle översvämmas.
Förslaget omfattar i följande ordning bl.a. en damm vid
Splügen, varigenom erhålles dammsjön Rheinwald med
280 Mm3 magasin; en kraftstation Sufers med 50—159 m
fallhöjd och 48 000 hk effekt; en damm vid Sufers
åstadkommande en sjö med 20 Mm3 innehåll; kraftstationen
Andeer med 415 m fallhöjd och 250 000 hk effekt samt,
efter ett utjämningsmagasin à 0,7 Mm3, kraftstationen Sils
med 319 m fallhöjd och 128 000 hk effekt.
För dammen vid Splügen utgöres berggrunden av fast
gnejs. Dammen skulle utföras enligt fig. 1 av Noetzlityp
av oarmerad betong med cementhalten 200 kg/m3, på
vattensidan 2 m tätskikt med 300 kg/m3 och på luftsidan ett
1 m skikt med 250 kg/m3. Form och dimensioner äro så
valda, att dragspänningar icke skola uppstå vid någon
fyllnadsgrad. Dammtypens fördelar äro minskat upptryck,
lägre bindningstemperatur och betongmassornas
minskning med 22 %. Dammen vid Sufers utföres såsom
valvdamm med 70 m radie, 53 m största höjd och 90 m
krönlängd. Kraftstationen vid Sufers skulle inrymma två
turbinaggregat à 24 000 hk jämte på samma axlar pumpar
för 25 m3/s. Härmed avses att använda överskottskraft för
återfyllning av Rheinwaldsjön. Kraftstationen vid Andeer
blir helt inbyggd i berg och innefattar fyra
Francisaggre-gat (n 750 r/m) à 62 500 hk. Tunneln från
utjämningsbassängen vid Andeer mot kraftstationen vid Sils blir
11,74 km lång. Vid Viamala ledes vattnet i en kanalbro
med 120 m inspänd båge över en djup dalgång. Sils
kraftstation planeras få fyra aggregat à 32 000 hk. (Schweiz.
Bauztg 1943 h. 17.) Gösta Lundberg
Insamling av jordprover. Det nu vanliga sättet att
insamla jordprover medför, att dessa prover icke ordentligt
avslöja, vad man har att vänta om bärförmågan,
sättningen, sannolika förskjutningar osv. Man måste dock
vänta sig en utveckling, varigenom nya
laboratorieförfaranden komma att ersätta de gamla, tills mera
pålitliga provningsmetoder komma att bli resultatet av
nuvarande ansträngningar. I den mån metoderna bli mer
rationella och därmed tillförlitligare, kommer det att bli
allt nödvändigare att fastslå verkningarna av de
störningar, som provet utsättes för i samband med
insamlandet, och för att ur provresultaten kunna extrahera
markens faktiska egenskaper.
Enligt den amerikanska professorn P C Rutledges
erfarenhet kunna endast jordtärningar om 20 X 30 cm, vilka
utskurits för hand i provgropar anses som tillförlitliga.
Han skriver: "Det dyrbaraste insamlingsförfarandet är det,
då stora borrprover erhållas i ett delvis omrört tillstånd,
ty laboratorieundersökningar på sådana prov lämna
resultat, som ha mycket litet gemensamt med verkligheten,
och i vilka provens verkliga egenskaper ha blivit så
förändrade, att en rekonstruktion av de troliga faktiska
förhållandena är omöjlig." (Proc. amer. Soc. Civ. Engrs 1942 h. 11.)
Fig. 1. Sektion och plan
genom S pl äg en-dammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
