Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1944 - Värme-, ventilations- och sanitetstekniska installationer i Södersjukhuset, av Axel Theorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(802 TEKNISK TIDSKRIFT
För utförandet av värmesystemet i byggnaden
övervägdes även frågan om värmeytornas
konstruktion. Ur många synpunkter skulle en
utpräglad strålningsuppvärmning, t.ex. enligt
system Crittall med i bjälklagen ingjutna
värmeslingor, ha varit att föredra. Man tänker härvid
särskilt på de hygieniska fördelarna, låga
yttemperaturer, inga dammgömmor och behagligare
uppvärmning men även på den bättre
bränsleekonomin på grund av lägre rumstemperatur.
Nackdelarna, främst systemets stora tröghet men
även den omständigheten, att systemet är relativt
stelt i förhållande till planlösningen och vid tiden
för konstruktionsritningarnas utförande var
tämligen oprövat, gjorde att man endast i vissa delar
utförde strålningsuppvärmning. Samtliga solarier,
där ju strålningsuppvärmningen har markerade
fördelar, har sålunda t.ex. uppvärmning enligt
system Crittall, medan operationssalar och dylika
lokaler, där kravet på renlighet är stort, ha i
väggar och tak infällda helt släta strålningsvärmare
av järnplåt. I övrigt har sjukhuset försetts med
vanliga värmeelement. Sådana tvper, där
strålningseffekten är stor och ytorna äro släta, ha
dock genomgående valts.
För lättare reglering av temperaturen i
byggnadernas olika delar har varmvattendistributionen
genomförts med treledaresystem, vilket innebär
att man genom två framledningar, varav en med
högre temperatur, har möjlighet att för varje
grupp i systemet genom blandning av hett och
varmt vatten erhålla önskad temperatur, som i
någon mån kan skilja sig från kringliggande
grupper. Till hetledningen har även kopplats
sådana lokaler, som behöva värmas året runt, och
även varmluftapparater o.d. där högre
temperatur hålles än värmeledningen erfordrar.
Vid dragning av värmeledningarna till
elementen i de olika rummen ha vertikala stammar, som
annars äro vanliga, undvikits på grund av risken
för ljudöverföring från våning till våning. I
stället har horisontell fördelning använts, i det att
Fig. 4. Rörkulvert från panncentralen till sjukhusets
behandlingsbyggnad.
för varje sjukavdelning i varje våningsplan
huvudledningarna för värme dragits i underliggande
vånings korridortak och fördelningsledningarna
horisontellt i bjälklagen fram till radiatorerna.
Över huvud har av ljudisoleringsskäl samtliga
huvudrörledningar inom byggnaderna dragits i
korridorens tak, sålunda även ånga, vatten,
varmvatten- och avloppsledningar. Alltså ha alla
ljudöverförande vertikala ledningar undvikits. De
trots allt nödvändiga vertikala ledningarna ha
sammanförts i särskilda rörschakt, förlagda i
biutrymmen där ljudfrågor sakna betydelse.
Korridortaken ha täckts med lätt borttagbara skivor
av korrugerad eternit.
Ventilation
Den tredje stora gruppen av problem gäller
ventilationsfrågorna. Härvidlag ha meningarna
under de närmast föregående decennierna varit
särskilt delade och diskuterade, varför det varit svårt
att framlägga ett förslag, som ur alla synpunkter
kan anses oantastligt. Emellertid ha följande
synpunkter varit avgörande, då det gällt att föreslå
ventilationssystem för detta sjukhus.
Sjukhusets ventilation måste uppdelas i flera
huvudgrupper, närmast beroende av de olika
avdelningarnas och lokalernas ventilationsbehov.
Sålunda måste behandlingslokaler, polikliniker
etc. med deras nästan industriella
ventilationsbehov markerat särskiljas från vårdavdelningarna,
där närmast bostadsventilation erfordras.
Ventilationen i behandlingslokaler, där värme, ånga,
gaser och lukter alstras, kan icke diskuteras utan
blir i varje fall ett särskilt rent tekniskt problem;
vårdavdelningarnas ventilation är däremot i
betydligt högre grad en smak- eller renlighetsfråga,
där luktförnimmelserna måste anses avgörande.
En viss luftomsättning måste ur denna synpunkt
anses nödvändig, även om det skulle kunna
bevisas, att denna omsättning ur patienternas
hälsosynpunkt icke är absolut erforderlig. Men om nu
en viss luftomsättning erkännes såsom önskvärd,
är det ur värmeförbrukningssynpunkt likgiltigt
på vilket sätt uppvärmningen av denna luft sker,
centralt eller decentralt. Den centralt uppvärmda
ventilationsluften kan lättare regleras och
kontrolleras än den decentralt värmda; härigenom
uppkommer större bränsleekonomi än vid
decen-trala anläggningar. Den från många håll
framförda fönstervädringsmetoden kräver vid samma
luftomsättning samma värmeförbrukning som
central ventilation, men därtill är den osäker till
sin funktion vid starka vindar och kräver mer
passning än mekanisk ventilation. Denna senare
är oberoende av årstider, temperaturförhållanden,
väderlek etc. och är den enda ventilationsmetod,
som kan ge samma luftväxling året runt.
Av ovanstående skäl har ventilationen av
sjuksalarna utförts såsom mekanisk ventilation med
fläktar såväl för inpressning av förvärmd frisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
