Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Industrins konsträttsskydd, av G A Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(814
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Glasen 1 och 3 äro original, 2 och 4 äro plagiat.
bruk, av vilka det ena tillverkat sina pjäser
tidigare och fört dem i marknaden under
hävdande, att de voro originella alster av
konstindustri och att bruket innehade konstnärsrätten
efter vederbörlig överlåtelse från konstnären.
Fig. 1 visar två av originalen och motsvarande
plagiat. Högsta domstolen förklarade de förra
glasen vara originella skapelser, präglade av
konstnärens individualitet, och dömde det
plagierande glasbruket att förstöra sina formar och
sin produktion, betala skadestand,
rättegångskostnader m.m. till ett belopp av sammanlagt
20 000 kronor.
Plagiering är stöld av annans andliga egendom
och dömes också som brottmål. I det plagierande
industriföretaget blev verkställande direktören
tillika med arbetarna dömd till straff.
Det är sålunda hög tid för envar tekniker,
industriman och hantverkare att se efter, hur allt
detta hänger ihop — till sitt eget skydd, dvs. till
skydd för nyttokonsten inom sin egen
verksamhet.
Observera att det här icke gäller vare sig
modellskydd eller mönsterskydd, ty nya modeller
funnos i det refererade fallet, som synes av bilden.
Men dessa nya modeller gingo icke fria, ty
rättegången gällde skyddet av konstverk mot
efter-härmning, vilket är något helt annat och mycket
starkare än det, som gäller modeller eller
mönster. Konstnärsrätten omfattar nämligen alla
utslag av konstruktörens konstnärliga nyskapande
och skyddar därmed icke blott det särskilda
föremålet utan alla varianter, som äro byggda på
samma konstnärliga idé utan att förete
konstnärlig självständighet.
Som professor Eberstein framhåller, ansågs
tidigare "originalt konstverk’’ endast vara sådana
skapelser, som hade ett "estetiskt"’ syfte utan
hänsyn till det funktionella värdet. Numera
däremot är det icke yttre rikedom och prakt utan
lämplighet och teknik samt konstnärlig
formgivning, som avgöra om det ur rättslig synpunkt är
fråga om nyttokonst eller icke, dvs. det gäller i
första rummet t.ex. hur man sitter i stolen, hur
båten seglar eller hur man utnyttjar utrymmen
i huset.
Härvid märkes att denna relativa godhet,
harmoni eller funktion blir i viss mån tekniskt
mätbar och därigenom frigörs från subjektiva tycken.
Båtens seglingsförmåga kan tekniskt utrönas,
likaså har sittandets teknik blivit vetenskap och
kan genom tekniska mätmetoder för många fall
fastställas utan att hänföra till tycken. Härigenom
blir nyttokonsten logik. Det ligger i varje
hantverkares, teknikers eller industrimans intresse att
utnyttja det skydd, som lagen skänker begreppet
nyttokonst. Ty skyddstiden ger honom möjlighet
att med lugn planera den rationella
tillverkningen och t.o.m. att vetenskapligt förbättra sina
alster inom "nyttokonstens" vida och
betydelsefulla arbetsfält. Av särskild betydelse för
nyttokonstens utveckling blir kanske härvidlag, att
nyttokonstnärerna, dvs. konstruktörerna, tvingas
att själva formulera sina skyddsanspråk och
därvid påvisa, vari det nya, nyttiga, tekniskt riktiga
och konstnärliga i deras skapelser ligger —
alldeles som en uppfinnare tvingas att formulera
sina patentanspråk.
Det rättsliga skyddet av konsthantverkets och
konstindustrins alster varar emellertid endast 10
år. Därför blir utvecklingen snabbare än man
skulle tro, ty varje yrkesman eller industrichef
kommer att sträva att inom den tillgängliga
skyddstiden nyskapa till fortsatt skydd för
verksamheten. På ett hittills oanat sätt uppstå
därigenom samverkande skapande intressen tvärs
genom hela arbetsgemenskapen av arbetare,
förmän, ritare och försäljare.
Här kommer tvivlaren med ett påstående, att
de behovsforskande nyskaparna skulle i lagen
vara tilldelade för stora vinstmöjligheter. Men
om behovsforskarna ej hade det rättsliga
skyddets drivfjäder, skulle de ej inriktat sig på detta
slags forskning utan i stället ha sökt skydd genom
något som på annat sätt kunnat bereda dem
levebröd ocli intressespänning, exempelvis alstrande
av unika dekorationstricks. Nyskaparen vågar
givetvis lika litet som uppfinnaren att släppa fram
sin nyhet, förrän han ser möjligheten att få
ersättning för sina experimentår och sina
forskningskostnader, vilket i betydelsefulla fall ej kan
ske förrän efter utnyttjande av lagens skydd av
nyttokonsten.
Dessutom är det viktigt för de
konstindustriföretag, som lägga ned kostnader på behovsforskning
och experiment, att de ta vara på lagens snäva
tioåriga skydd. Den funktionella synen på
formens bedömande och på konstnärsskapet driver
fram mer intresseväckande (dvs. vackra) och
bättre nyttoformer än vad den tidigare
bedömningsgrunden av fastställda, "estetiserade" linjer
och dyrbarhet gjorde. Detta blir då den sanna
funktionalismen eller den sanna estetiken.
Hur emellertid inställningen till konstbegreppet
än må utveckla sig, är det dock av betydelse att
göra klart för sig följande definition på lagens
begrepp konsthantverk och konstindustri:
alster av konsthantverk och konstindustri är ett
föremål, som tillgodoser ett behov, har tillverkats
tekniskt riktigt och utformats konstnärligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
