Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Elektrisk och mekanisk energi, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
817
Elektrisk och mekanisk energi
Professor Fredrik Dahlgren, LSTF, Stockholm
Inoin läro- och forskningsämnet
elektromaskinlära behandlas teorin för och driftegenskaperna
hos de tekniska utrustningar, med vilka
omvandling sker mellan elektrisk och mekanisk energi, i
endera riktningen, eller mellan de olika former, i
vilka den elektriska energin uppträder. Det kan
därför vara lämpligt att vid detta tillfälle
genomföra ett kortfattat studium av de lagar, som
bestämma energins vandring inom dessa typer av
teknisk utrustning, ävensom att försöka följa de
banor, i vilka energin vandrar.
Enligt en välkänd naturlag kan energi aldrig
nyskapas och aldrig förintas men väl
omvandlas från den ena formen till den andra samt
förflyttas från en punkt till en annan.
Härav följer bl.a. att i fortfarighetstillstånd all
strömning av energi måste ske i
sammanhängande kontinuerliga banor, även i de fall
då under vägen omvandling sker till andra
energiformer. Om fortfarighetstillstånd ej inträtt,
kan givetvis uppsamling av energi äga rum i
vissa punkter eller energi tas ut från förut
verkställda anhopningar inom enskilda områden. Som
ett exempel kan nämnas förloppet vid elektrisk
energialstring med värmekraftmaskiner. I det
använda bränslet finns ackumulerad kemisk
energi, vilken vid förbränning övergår till värme för
att i exempelvis en ångpanneanläggning med
tillhörande ångturbin överföras till mekaniskt
arbete, vilket slutligen i en elektrisk generator får
formen av elektrisk energi. Denna kan sedan
överföras på långa avstånd för att efter
transformering, kanske även likriktning, användas för
nyttiga ändamål och därvid övergå i exempelvis
mekaniskt arbete, värme, ljus etc. Under hela
denna process kan man sålunda följa en
sammanhängande ström av energi, i vars bana dock
givetvis vissa ackumulerande element kunna finnas,
vilka såsom utjämningsförlopp ta upp eller avge
energimängder.
I det följande komma några rön och synpunkter
att framställas beträffande de delar av en sådan
strömningsbana, där energin har den elektriska
och mekaniska formen. Jag vill redan från
början uttryckligen betona, att vad som här kommer
att sägas ingalunda gör anspråk på att vara ett
uttryck för den fysiska vetenskapens allmänna
Installationsföreläsning’ vid K. Tekniska Högskolan den 25
maj 1944.
DK 531.6 : 538.312
uppfattning i våra dagar rörande de behandlade
fenomenen, utan blott en inom
elektromaskin-området praktiskt arbetande elektroteknikers
personliga syn på de i hans dagliga verksamhet
aktuella förloppen.
Den elektriska energin
Först må några ord nämnas om de former, i
vilka den elektriska eller, för att undvika
missförstånd, den elektromagnetiska energin
uppträder i vilotillstånd. Om ett antal elektriskt laddade
kroppar befinna sig i varandras närhet, besitter
detta system en viss statisk energi, en potentiell
energi, vilken kan uttryckas som det arbete som
erfordrats för uppbyggande av systemet emot de
därvid verkande krafterna. Motsvarande
förhållande gäller i ett system av strömgenomflutna
ledare, vilka i samverkan med sina magnetfält
innebära en viss uppsamlad energimängd. För
dessa båda former av uppsamlad
elektromagnetisk energi gälla följande särdeles intressanta
relationer
dr
Sambanden utsäga helt enkelt, att den av
statiska laddningar betingade energin (vänstra
mem-brum) är identisk med en över hela rummets
volym integrerad elektrisk fältenergi, medan för
den av strömmar betingade energin detsamma
gäller i form av en volymsintegrerad magnetisk
energi. Dessa förhållanden äro principiellt av
mycket stort intresse, i det de innebära, att den
energi, som är betingad av laddningar och
strömmar, ej är geometriskt lokaliserad i det rum, där
dessa laddningar och strömmar just befinna sig,
utan förefinnas i hela rummet i dessas
omgivning, dvs. i form av vad man kallar fältenergi.
Nästa fråga blir enligt vilka lagar transporten
av elektromagnetisk energi från en punkt till en
annan äger rum. Enligt elektricitetsläran sker
Fig. 1. Riktningssamband mellan
elektrisk fältstyrka (vektor E), magnetisk
fältstyrka (vektor H) och Poyntings
strålningsvektor S (storlek EH sin ot).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
