Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Ultrakortvågens användningar, av Ove Norell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(824
TEKNISK TIDSKRIFT
mottagare. Den forcerade utvecklingen får till
stor del anses bero på den oerhörda militära
betydelsen av några av den nya teknikens
produkter. Av militära skäl håller man därför som regel
alla framsteg strängt hemliga, och tekniska
beskrivningar publiceras endast i de fall, då man
med säkerhet vet att allt redan är välbekant för
fienden. Hur långt tekniken nu verkligen hunnit
kan man därför endast gissa sig till, men redan
de kända resultaten äro imponerande nog.
Ekoradio
Ekoradion är ett av det pågående krigets
’hemliga vapen" och kanske det hittills mest
betydande. Trots att det icke är något vapen i egentlig
mening utan endast ett hjälpinstrument, måste dess
inverkan på krigföringen anses fullkomligt
epokgörande, speciellt för sjöstridskrafter, kustförsvar
luftvärn och nattjaktflyg. Med ekoradions hjälp
kan man kontinuerligt erhålla både riktning och
avstånd till reflekterande mätmål, såsom t.ex.
fartyg eller flygplan. På grund av radiovågornas
karaktär fungerar den icke endast i mörker utan
även i dimma, snötjocka etc., då de optiska
instrumenten även i kombination med strålkastare
äro oanvändbara. Speciellt vid nedsatt optisk sikt
är sålunda ekoradion till ovärderlig nytta för
spaning, eldledning och navigering. Man har därför
i de större nationerna icke skytt några kostnader
för att få fram en apparatur med allt bättre
mätnoggrannhet, räckvidd och driftsäkerhet.
Detaljerade data för de framkomna konstruktionerna ha
naturligt nog hållits strängt hemliga, men såväl
den engelska produkten "radiolocator" som den
amerikanska "radar" (radio ctetecting and
rang-ing), vilka från början torde ha utvecklats
tämligen oberoende av varandra, ha på sistone
figurerat i både ord och bild i fackpressen (fig. 2).
Tyskarna ha däremot föredragit att vara mera
tystlåtna om sina "Funkmessgeräte".
I vilket land man först hade en driftduglig
apparatur färdig är ovisst. Sannolikt hade de
ovannämnda nationerna och även Japan och
Ryssland vid krigsutbrottet hunnit ganska långt.
I Amerika demonstrerades redan 1934 en radar
för U S Signal Corps, men det dröjde sedan ända
till 1938 innan en utrustning installerades
ombord på "New York" för prov, vilka resulterade
i, att ett antal radar-anläggningar byggdes för
flottan. Att man icke satte full fart på
utvecklingsarbetet redan från början ångrade man
säkert efter Pearl Harbour. Där skulle enligt
brittisk uppfattning en spaningsradar gjort det
japanska anfallet omöjligt; säkerligen hade i varje
fall angriparen fått ett helt annat mottagande,
och skadornas omfattning skulle ha reducerats
betydligt.
När det tyska bombflyget 1940—41 satte in sina
våldsamma anfall mot England, voro britterna
utrustade med ekoradio och just tack vare dessa
kunde det alltid förvarnade jaktflyget föra sin
dramatiska strid till ett lyckligt slut. Sedan den
engelske radiolocationpionjären, Sir Robert
Arm-strong Watson-Watt, strax därpå vid besök i USA
givit de amerikanska militärcheferna detaljerade
informationer om sitt system och dess
möjligheter, torde utvecklingsarbetet i de båda länderna
ha samordnats. Att man ingalunda slagit sig till
ro med de nu uppnådda resultaten visa några i
april 1944 publicerade siffror. Det amerikanska
topporganet för den militära forskningen, Office
of Scientific Research and Development, som
sysselsätter omkring 6 000 vetenskapsmän, förbrukar
per år ca 135 M$ och härav slukar radar alltjämt
den ojämförligt största posten, nämligen 30 M$.
Som tvåa kommer ultraljudsforskningen för
ubåtsbekämpningen med 19 M$ och först längre
ned på listan komma arbetena på nya
sprängämnen, projektiler, vapen etc. De väldiga siffrorna
intressera i detta sammanhang ej så mycket som
proportionerna: efter tio års arbeten är radar
alltjämt forskningsproblemet nummer ett!
Ekoradions möjligheter att se genom mörker och
dimma bero på att man vid radiovågor liksom
vid ljus- och ljudvågor kan erhålla reflexer eller
ekon. En förutsättning härför är emellertid, att
man använder en våglängd, som är av samma
storlek eller helst mindre än det föremål, som
skall reflektera vågen. Flygplan och fartyg
erbjuda speciellt i vissa vinklar så små målytor, att
endast ultrakortvåg kan komma i fråga. Dessutom
kan man endast vid ultrakortvåg ge de för
riktningsbestämningen och målvalet nödvändiga
rikt-antennerna rimliga dimensioner.
En betydande fördel med ekoradion är att den
utnyttjar vågor, vilka lika snabbt som
ljusvågorna registrera det som kommer i "synfältet". De
för flygplanlokalisering tidigare använda lyss-
Fig. 2. Tillverkning och
kontroll av radar-stationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
