Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Stormskador vid elektriska kraftledningar, av Helge Thylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
829
Stormskador vid elektriska kraftledningar
Civilingeniör Helge Thylén, LSTF, Högsby
Stormskadorna vid elektriska kraftledningar
äro i huvudsak beroende på utformningen av
kalgatan. Enligt hittillsvarande praxis har dennas
bredd bestämts ganska godtyckligt och i
allmänhet förlagts symmetriskt i förhållande till
ledningen. Bredden har bestämts med hänsyn till
ledningens betydelse, varvid man vägt de
förluster, som uppstå för industrier, lantbruk etc. vid
driftavbrott, mot förlusten i produktiv
skogsmark. I själva verket förekomma emellertid
vindar av större styrka endast vid vissa
vindriktningar, vilket gör att metoden icke är rationell
med hänsyn till skogsgatans utnyttjande.
Man torde kunna uppdela ledningarna i tre
olika grupper med hänsyn till kalgatornas bredd:
ledningar av mindre betydelse med spänningar
upp till ca 6 kV. Kalgatans bredd ca 6 m; ett
stort antal träd kan vid fall träffa ledningen;
ledningar av större betydelse med spänningar
upp till ca 40 kV. Kalgatans bredd 10—20 m; en
del träd kan vid fall träffa ledningen;
ledningar av största betydelse med spänningar
över 40 kV. Kalgatan göres så bred, att inga träd
kunna träffa ledningen.
Denna undersökning avser att visa, hur en
kalgata av bestämd bredd och på bestämt ställe skall
förläggas på ömse sidor av en ledning tillhörande
den andra gruppen för att med hänsyn till
vindförhållandena ett minimum av stormskador skall
uppstå.
Teoretisk behandling
Skogsbeståndet anses innehålla procentuellt lika
många träd av varje längd. Detta är fallet vid
modern skogsodling. Skogsbeståndet i
kantbältena får växa till normal höjd. Det kan nämligen
ifrågasättas, om icke mera vinnes genom att öka
gatans bredd i stället för att i förtid avverka
kantbältena, varigenom endast sekunda virke i
allmänhet erhålles.
De stormskador, som för en viss ort kunna
uppstå, torde kunna antas proportionella mot antalet
stormdagar per år och vindstyrkans kvadrat.
Vindstyrkan anses ha samma värde vid marken
som vid trädens topp. För antalet stormdagar
per år, vindstyrka och vindriktning gäller Statens
Meteorologisk-Hydrografiska Anstalts (SMHA)
statistik, som upptar värden för 22°,5 och multiplar
DK 551.556.1 : 621.315.1
därav. Vindstyrkor under 7 Beaufort anses ej
förorsaka några stormskador.
Följande beteckningar användas:
A = Bx + B2 = total bredd hos kalgatan i m
= kalgatans bredd på den ena sidan av
ledningen i m
B2 — kalgatans bredd på den andra sidan av
ledningen i m
Bm — den gräns utanför vilken inga träd kunna
nå ledningen vid fall i vindriktningen
(Bm=VJl2-h* sin oc)
H <= skogsbeståndets maximihöjd i m
h — ledningens höjd över mark i m
n = antalet stormdagar per år
nx <= antalet stormdagar per år vid
vindriktningen oc
v = vindstyrka i m/s
Voc = vindstyrka i m/s vid vindriktningen oc
oc <= vinkeln mellan lednings- och vindriktning
S — stormskadorna i relativtal
51 •= stormskador orsakade av träd på den ena
sidan av ledningen
52 = stormskador orsakade av träd på den and-
ra sidan av ledningen
Z t= stormskador beroende på viss vindriktning,
vid n = 1 och v = 1
De stormskador, som vid viss vindriktning
kunna uppstå av ett skogsbeståndselement med
bredden dx och längden l, beläget på ett avstånd X
från ledningen, bli med de gjorda
förutsättningarna (fig. 1)
dS-n^[tf-]As+^]d*,
och stormskadorna, som härröra av bältet med
bredden Bm —X, bli
m__
^"^[{"-rMsifJ]"* (i)
Fig. 1. Stormskador på ett
skogselement på avståndet x från
ledningen vid vindriktningen oc.
t
,-dx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
