Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Insänt: Indragning av oarmerade kablar i cementblock, av Edgar Hintze - TNC: 13. Olika slag av medelvärden, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
835
Insänt
Indragning av oarmerade kablar i cementblock
I Tekn. T. 1944 s. 681 har civilingenjör N Sidenmark
refererat Fr. Jahnsens bok "Indhalning af uarmerede
Telefonkabler i Cementrørledninger’’. I slutet av artikeln
säger referenten att det vore intressant att få del av
jämförande försök utförda särskilt med oasfalterade tuber.
År 1936 utförde jag en serie sådana försök hos
Helsingfors Telefonförening i samarbete med Finska
Kabelfabrikens dåvarande tekniske ledare, diplomingenjör W
Weck-man. Kanalblocken voro hela och tuberna oasfalterade.
Inre ytan i tuberna var icke vidare behandlad efter
gjutningen i formarna. Försöken gjordes i avsikt att utröna
huru långa kabellängder utan men för kabeln kunde
dras in i tuberna. Om indragningen sker med motorvinsch
veta vi att själva indragningen representerar en mindre
kostnad i jämförelse med iordningställandet av attiraljen
för förnyad indragning. En ännu större vinst göres
dessutom, särskilt vid större kablar, för varje skarv som kan
bortlämnas. Ur ekonomisk synpunkt talar därför allt för
att så långa hela sträckor som möjligt böra dras in,
således utan skarvning i mellanliggande brunnar. Det gällde
då först att bestämma friktionskoefficienten [å, varigenom
dragkraften för en godtycklig kabel kunde beräknas enligt
formeln T — /Å’p-l, såsom även Jahnsen anger. Jag vill
här nedan anföra såsom exempel prov utförda med en
kabel 600 X 2 X 0,5 mm. Kabeln smordes med råvaselin
vid indragningen.
Protokoll över prov utfört 7 april 1936.
l, m P, kg T, kg P
50 187 190 0,5
87 675 300 0,45
179,5 1 390 700 0,5
På basen av alla utförda försök fastställdes att ett gott
medelvärde för p, var 0,5, eller identiskt samma värde
som den danske författaren kommit till. Försöken gjordes
även att avbryta dragningen, då ju sådant i praktiken även
kan inträffa. I startmomentet visade det sig då att
dragkraften ökade momentant med ca 25 % för att sedan genast
återgå till det normala.
Tidigare hade genom praktiska försök utrönts att vid
dragning av t.ex. en kabel 400 X 2 X 0,5 mm kärnan började
glida i manteln om kabeln var längre än ca 100—120 m.
Då kabeln vägde ca 5 500 kg/km motsvarade detta en vikt
av 550—700 kg och en dragkraft av ca 275—350 kg.
Kärnans glidning begynner när friktionen mellan kärnan
och manteln i dragändan är mindre än dragkraften. Blyet
med sin mindre elasticitet börjar då töja sig. Friktionens
storlek beror bl.a. i viss mån på hur hårt manteln är
påpressad och om kärnan är omlindad med papper eller
bomullstyg. I berörda fall var kärnan lindad med papper.
För att kunna dra längre kabelsträckor (med strumpa)
uppfläktes kabeländan ca 25 cm, varefter papperet
bortbrändes och manteln veks tillbaka. Ändan fylldes med
smält bly. Härigenom erhölls en förening av blymanteln
och kärnan på ca 25 cm. Kabeln drogs härefter in med
strumpa av ca 80 cm längd. Härvid visade det sig likväl
att vid omkring två gånger ovannämnda dragkraft
kabelmanteln kunde brista bakom strumpan. Troligen fördelade
sig härvid den totala dragkraften likväl till stor del på
manteln beroende på kabelstrumpans längd. Ytterligare
utfördes senare försök sålunda att ca 35 cm av kabelmanteln
helt togs bort och papperet bortbrändes. Härefter delades
ledarna i två lika delar som vekos samman till en ögla
i vilken insattes en stålring. Ledarna hoplöddes härefter
rikligt med slaglod. I stålringen insattes härefter en
kar-binhake i vilken dragvajern var fäst. Det antogs då att en
större del av dragkraften skulle komma att överföras på
kopparkärnan. Friktionen mellan mantel och kärna
kommer nämligen här att verka i motsatt riktning mot vid
tidigare dragningssätt. I dessa drog så att säga manteln
kärnan med sig, i detta senare fall kärnan manteln. Då
likväl kabelmanteln blev fastlödd vid ovannämnda ögla,
komme dock en del av mantelns vikt att vila på nämnda
lödning och sålunda manteln att även i någon mån bidra
till dragningen.
För att klargöra fallet må följande resonemang
framföras. Om
K — kabelns totala vikt,
// = kabelns friktionskoefficient,
Hm = friktionskoefficient mellan mantel och kärna (vid
dragning enligt denna metod är det tydligt att då
blyets elasticitet är betydligt mindre än
kopparkärnans en viss jämvikt av dragkraftens fördelning
äger rum då blyet vid öglan sträckt sig och
kopparkärnan upptagit högst så stor kraft som friktionen
mellan mantel och kärna tillåter),
T = total dragkraft,
Tk = av kärnan upptagen maximal dragkraft = K• 1 •p.-[im,
Tm — av manteln upptagen dragkraft,
k en koefficient < 1,0, beroende på dragkraftens
fördelning på mantel och kärna,
få vi
Tm = T — T k = K • 1 • /i — K • 1 • [Å, • [Åm • k
Tm = T (1 — (Xm -k)
Beroende av värdet på k • p,m kunde man tänka sig ett
sådant fall att manteln vid öglan skulle vid stor
dragkraft töjas så pass mycket att den skulle brista, vilket vid
utförda försök med ögla dock aldrig inträffat.
Denna metod användes ett par år i praktiken. Just före
krigsutbrottet var det avsikten att fortsätta försöken för
att mera teoretiskt granska denna metod. Nu medhanns
endast en provdragning av 270 X 2 X 0,8 mm kabel på
en sträcka av ca 260 m. Dragkraften uppgick till ca
1 150 kg. Okulärt kunde någon nämnvärd förtunning av
kabelmanteln bakom öglan icke observeras. Man måste
därför anta att värdet på k • ar rätt stort, varför största
delen av dragkraften skulle falla på kopparkärnan. Ett
praktiskt belägg härpå erhölls just i dessa dagar vid
indragning av en grov kabel med två olika
ledardimen-sioner. Sedan hälften av kabeln på trumman indragits
kapades kabeln. På grund av spänningen i kärnan drogs
denna vid kapningen ca 2 cm in i manteln med sådan
styrka att en del trådar i yttersta lagret veko sig och några
t.o.m. brusto. Dessa fenomen uppträdde ca 15 cm från
kabeländan.
Då koppararean var ca 270 mm2 skulle man på denna
vid 1 % tillåten förlängning kunna anbringa en dragkraft
av ca 2 150 kg. Detta värde ligger betydligt över berörda
1 150 kg.
På basis av de tyvärr tills vidare icke slutförda försöken
bestämdes likväl att vid kablar fordrande en dragkraft
under ca 300 kg dragvajern skulle fästas vid strumpa utan
lödning av ändan, vid sådana under 600 kg vid strumpa
med lödd ända och vid kablar fordrande större dragkraft
i en av kärnan gjord ögla med stålring.
Då bestämmandet av värdet på [xm vore av stor betydelse
har avsikten varit att tillsammans med Finska
Kabelfabriken framdeles utföra behövliga försöksserier.
Edgar Hintze
TNC
13. Olika slag av medelvärden
Uttrycket medelvärde har inom matematiken dels en
generell, dels en speciell betydelse. Det generella medelvärdet
A o fås ur definitionslikheten
ffA)= f(Ai) + f(A9) + ... + f(An)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
