Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Nylon, av Fredrik Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(846
TEKNISK TIDSKRIFT
petroleumeter och eter. De voro svåra att torka
och bildade skum vid upphettning i vakuum.
I nästa arbete undersöktes kolsyrans estrar med
glykoler med stigande kedjelängd
(polykarbo-nater), varvid liknande resultat erhöllos. I vissa
fall, t.ex. med trimetylenglykol, erhöllos
mono-mera cykliska estrar (trimetylenkarbonat) men
för övrigt mest högpolymera föreningar. Vid
lämpligt avpassad kedjelängd var alltså linjär
kondensation möjlig. Substanserna voro delvis
kristallina och gåvo skarpa röntgenogram. De
voro lösliga i CHG13 och hade en molekylvikt av
mellan 1 300 och 3 000. Följande relation mellan
konstitution och fysikaliska egenskaper kunde
iakttas: med stigande längd av CH2-kedjan tilltar
lösligheten i organiska lösningsmedel och avtar
viskositeten i smältan.
Den linjära karaktären hos de polymera
substanserna kunde fastställas genom att bland annat
de fria alkoholiska ändgrupperna av
etylen-succinat förestrades med parabrombensoylklorid.
Carothers iakttog vidare, som förut antytts, att
vid kondensation av dikarbonsyror bärnstens- och
glutarsyran bilda normala monomera
anhydri-der, däremot adipinsyran två reaktionsprodukter,
en monomer och en polymer produkt. Polymeren
övergick vid destillation i vakuum i monomer
anhydrid, vilken snabbt återpolymeriserades.
Försöken fortsattes med polyamiderna. Vid
upphettning av a)-aminokarbonsyror erhöllos
olika produkter, beroende på syrans kolantal.
Bildningen av polymera produkter började vid
6-aminokapronsyran, vilken vid 160°—220°
delvis övergick till motsvarande 7-ringlaktam (30 %)
men till större del till en polymer substans med
mycket utpräglade egenskaper. Den var
kristallin, smälte vid 214°, var olöslig i organiska
lösningsmedel och hade en molekylvikt av mellan
800 och 1 200. Ur aminokarbonsyror med ännu
längre kolkedja erhöllos sedan polyamider av
den allmänna formeln
—NH—(CH2) x—CO—NH— (CH2) X— CO—
NH—(CH2)x—CO—
En annan typ av polyamider erhölls genom att
kondensera dikarbonsyror med diaminer. Härav
erhållna produkter ha den allmänna formeln
—CO—(CH,) x—CO—NH— (CH2) *—NH—
CO— (CH2) x—CO—NH— (CH2) x—NH—
Användbara dikarbonsyror voro azelain-,
se-bacin-, adipin- och p-fenylendiättiksyra,
användbara diaminer tetra-, penta-, hexa-, okta- och
deka- till dodeka-metylendiaminer. I stället för
fria syror voro även halogenider, estrar och
an-hydrider användbara. Ur dessa komponenter
vunnos ämnen, vilkas smältpunkt låg mellan 140°
och 200°. De upphettades under flera timmar över
sin smältpunkt. Efter avkylningen erhölls en
hornartad massa, vilken var formbar och i mot-
sats till andra polymerer i värme kunde dras ut
till trådform. Forskningen koncentrerades
numera på denna betydelsefulla punkt, då med de
brukliga experimentella metoderna (ytterligare
temperaturstegring och evakuering) en högre
kondensationsnivå (och därmed högre
molekylvikt) icke kunde uppnås. Carothers tog då
mole-kylardestillationen till hjälp. Denna princip
användes första gången år 1922 av Brönsted och
Hevesy för att skilja kvicksilverisotoper. På
organiska ämnen tillämpades den först 1929 av Burch
för att skilja tunga petroleumfraktioner.
Principen beror i korthet på följande. Substansen
upphettas i högt vakuum (10—5 mm Hg). En
väl-kyld yta närmas substansen, så att avståndet blir
kortare än den fria våglängden av de genom
värmeenergi ur substansen utträdande
molekylerna. Dessa fasthållas då av ytan och förhindras
därigenom att åter delta i processen. Upphettas
de nämnda polymera substanserna i en sådan
apparat, fortsätter den kemiska kondensationen
och superpolymera ämnen med molekylvikt
mellan 8 000 och 20 000 uppstå. Superpolymererna
uppvisa helt nya fysikaliska egenskaper. Det
första framgångsrika försöket med
molekylarde-stillation av polymera substanser ledde till
super-polyestrar, vilka ägde märkliga egenskaper.
Följande förändringar iakttogos:
Polyester Superpolyester
(a-ester) (<o-ester)
molekylvikt ..........3 000 12 000
utseende vid 100° viskös vätska mjukt klibbigt
harts
utseende vid 20° vitt grumligt skört gul hornartad
vax elastisk massa
smältpunkt ..........75°—76° vid 75° genom-
skinlig massa
utan att flyta
löslighet ........ lätt löslig i kloro- vit amorf fällning
form och
ättik-ester, vid
avkylning mikrokristallin fällning
relativ löslighet i
kloroform ..........8,6 166
En av de viktigaste egenskaperna hos de nya
superpolymererna var förmågan att kunna dras
ut till långa elastiska trådar av stor hållfasthet.
Samtidigt visade fibrerna skarpa, väl definierade
röntgenogram. Med molekylardestillation
undersöktes vidare polyetylensuccinat och
polyetylen-sebacat samt produkter ur <w-oxidodekansyra,
co-oxipentadekansyra och polydikarbonsyror.
Även här framkommo superpolymera ämnen,
vilka voro sega, hårda massor och kunde dras ut
till trådar. De voro genomskinliga, böjliga och
glänsande. De hittills utförda
experimentgrupperna ledde till resultatet, att superpolyestrar kunde
dras ut till silkeslika trådar, men hade en
smältpunkt under 100°C, vilket gjorde materialet
olämpligt för industriell användning. Å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
