Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Nylon, av Fredrik Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juli 19U
sidan funnos bland de nya substanserna
superpolyamider ur ö>-aminosyror (exempelvis
6-ami-nokapronsyra), vilka voro mycket svårsmältbara
och mindre lösliga än polyestrarna. Carothers
började nu att blanda polyestrar och polyamider.
Försök gjordes med ekvimolekylära blandningar
av trimetylenglykol och
hexadekametylendikar-bonsyra med stigande mängder
6-aminokapron-syra. Genom dessa åtgärder kunde smältpunkten
höjas, utan att de värdefulla tekniska
egenskaperna gingo förlorade. Vid tillsats av 1 mol
aminosyra till 1 mol dikarbonsyra var smältpunkten
75°G, vid tillsats av 2 mol aminosyra 100°C, med
3 mol 125°G och med 5 mol 145°C. Materialet
var skört och ogenomskinligt, men vid 40—50°G
kunde genomskinliga trådar dras ut, vilka voro
utomordentligt smidiga och starkare än trådar,
bildade av blandningens enstaka beståndsdelar.
Även superpolymera ämnen ur
dikarbonsyra-anhydrider gåvo goda trådar, men voro lätt
hydrolyserbara.
Sista steget till en industriellt användbar
syntetisk textilfiber tog Carothers, när han 1931
upptäckte, att de linjära superpolymera
substanserna erhöllo sina avgörande fysikaliska
egenskaper genom en kalldragning omedelbart efter
att trådarna bildats ur smältan. En substans,
som Carothers betecknade "3—16—a>-ester"
underkastades ingående fysikaliska prov, särskilt
med hjälp av röntgenstrålar. Substansen var en
superpolyester, framställd ur de förut omnämnda
ämnena trimetylenglykol och
hexametylendikar-bonsyra. Estern löstes i kloroform, och den
vi-skösa lösningen pressades ut genom ett
munstycke av sådant slag, som användes vid
konst-silkeframställning. De nyformade trådarna
upplindades på en motordriven trumma, och
kloroformen avdunstades samtidigt i en uppvärmd
kammare. Dragningen åstadkommes genom att
tråden lindas upp från en spole med mindre
periferihastighet på en sådan med större
periferihastighet. Dragningskraften regleras lätt genom den
upptagande spolens hastighet. Redan vid dessa
försök kunde trådar av mindre tjocklek än 0,025
mm framställas. Samtidigt undersöktes andra
linjära kondensationssuperpolymerer av liknande
typ. Till trådbildning och förbättring av
egenskaperna genom efterföljande kalldragning
lämpade sig särskilt dikarbonsyrorna av typen
HOOC—(CH2)*—COOH. Till de undersökta
substanserna hörde produkter ur co-oxidekansyra,
co-oxipentansyra, ur etylenglykol och
sebacin-syra, trimetylenglykol och adipinsyra samt
etylenglykol och bärnstenssyra. Carothers hade
genom dessa omfattande arbeten lyckats uppbygga
makromolekyler med samma kedjestruktur som
molekylerna i naturfibrer, såsom cellulosa,
natur-silke och ylle, och hade samtidigt på helt
syntetisk väg fått fram substanser med liknande
egenskaper som dessa. Sammanfattningsvis kan
sägas, att Carothers syntetiska fibrer tillhöra
klasserna:
—O—R—O—CO—R’—CO—O—R—O—CO—R’
—CO (polyestrar),
—N11—R—C O—NI I—R—CO—NII- R C O—
(polyamider),
—C O—R—C O—N11—R—N H—C O—R—C O—
Ml—R—Nil— (polyamider),
_0—R—CO—NH—R’—CO—NH—R’—CO—O
—R—CO— (blandade polyestrar-polyamider),
_0—CO—R—CO—O—CO—R—CO—O—CO
—R—CO— (polyanhydrider).
Genom sina rationella undersökningsmetoder
erhöll Carothers även full klarhet över storlek
och struktur hos molekylerna, vilket var
förutsättningen för att kunna erhålla värdefulla
syntetiska fibrer. Spinnbarheten krävde en
molekylvikt av minst 7 000, för att kalldra fibern måste
molekyl vik ten vara större än 9 000 och för att
erhålla den erforderliga styrkan och böjligheten
större än 12 000.
Fysikaliska egenskaper
Nylonmassans resp. -trådens grundläggande
fysikaliska egenskaper äro till stor del
gemensamma för alla variationer av materialet. Skall
ur massan tråd resp. garn framställas, vinnes en
stor del av de viktigaste egenskaperna, såsom
elasticitet, hållfasthet, böjlighet, glans och
genomskinlighet, genom den förut nämnda
kalldragningen av tråden. Denna förädlingsprocess kan
exakt kontrolleras genom röntgenanalys.
Löslighet, viskositet resp. smältpunktsläge regleras
genom blandningsförhållandet mellan de
hög-polymera beståndsdelarna.
Egenskaper av betydelse för den direkta
industriella användbarheten av nylonfibern som
textilmaterial, såsom trådens formbeständighet
(setting, boarding), finhetsgraden (tjocklek),
krusbildning för att kunna ge fibern ylleartad
karaktär och benägenhet till färgupptagning, uppnås
genom vissa kemiska och mekaniska
efterbehand-lingar. Några siffervärden över nylontrådens
egenskaper jämförda med egenskaperna hos
andra silkesfibrer ges härnedan:
[-Vattenabsorption-]
{+Vatten- absorp- tion+} vid 60 % rel. fukt. % Elastisk återgång efter Seghet g/denier
belastning % torrt vått
natursilke .... 11 50 4,7 3,9
viskossilke ... 12 30 1,8 0,9
acetatsilke ... 6,5 50 1,4 1,0
cordurasilke .. — 40 3,3 2,1
nylon ........ 3,5 100 5,0 4,5
Nylons motståndskraft mot alkalier
(natrium-hydroxid) förblir praktiskt taget oförändrad vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
