Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Nylon, av Fredrik Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
851
denier. Mikroskopiska snitt av glänsande och
matt nylonkvalitet visas i fig. 7.
Användningsområdena variera alltefter tjocklek
från tråd för finaste trikåvaror till tråd av borst-,
kamelgarn- och tageltjocklek. För trikåvaror av
hög kvalitet användes garn av 50 denier (40
trådar), 25 denier (20 trådar) och 25 denier (25
trådar). Garn med mycket stor seghet tillverkas
under namnet Cordura av 37—195 denier. Detta
material ingår i fallskärmsvävnad och bilringar.
Numera kunna även trådsorter tillverkas för
mattor, velvet-, plysch- och pälsartat material.
Pressas materialet ut genom en slitsformad öppning,
kan det anta band-, folie- eller bladform. I form
av flockar lämpar det sig som råmaterial för
gjut- och pressmassor. Materialet behöver ej
heller pressas genom munstycken och kan vid
förändrad kemisk behandling erhålla hartsartad
karaktär. I detta fall framställas därav flytande
isolerings- och impregneringsmassor, läcker, lim
och dylikt. Dessa polymerer innehålla i
molekylkedjan vissa heteroatomer av syre- eller
svavelgruppen6. Sådant material kallas dock ej nylon.
För att förläna nylontråd och nylonvävnader en
bestående form måste de efterbehandlas med
ånga. Denna impregnering av fibrerna är dock
ganska enkelt genomförbar. Produkterna
behandlas i en ström av mättad vattenånga av 100°
—150°C, möjligen i närvaro av vattenlösliga
sul-fiter. Gäller det strumpor av nylongarn, så
behandlas de efter stickningen, dock före
apprete-ringen och färgningen. Utan denna behandling
skulle de vid behandlingen med färgbad och
andra vätskor bli skrynkliga. Förfarandet, som
går under namnet "preboarding", är väsentligt
även för framställning av nylon borstar, dvs.
nylon i tjock otvinnad trådform.
För att framgångsrikt kunna konkurrera med
halvsyntetiska fibrer, t.ex. av viskos- eller
ace-tatkonstsilke, av vilka tråd av yllekaraktär
tillverkas, har även nylonfibern framställts som
"konstylle". För detta ändamål kunna kemiska,
fysikaliska eller elektriska medel användas. Du
Pont-firman valde mekaniska och elektriska
medel med kemisk efterbehandling.
Polyamidfibrerna pressas exempelvis mellan kuggstänger,
försedda med sågformade tänder och upphettas i
detta läge med mättad ånga av 100°— 150°G,
"gear crimping". Pressningen kan ske med de
dragna eller icke dragna nylonfibrerna,
exempelvis under själva dragningen. Den skall pågå i
högst 2 h. Yllekaraktär anses föreligga, när fibern
uppvisar minst 4 krus per tum. Fibrerna förses
dock ofta med 10 krus per tum eller mer.
Ång-behandlingen medför, att fibern till minst 40 \%
bibehåller yllefiberns krusform7. Denna egenskap
provas på empirisk väg genom att belasta fibern
med en dragvikt samtidigt som den neddoppas i
varmt vatten av 60°G. Efter en viss tid tas vikten
bort, tråden torkas och längden hos den krusade
fibern jämföres med längden och krusformen
före belastningen samt omräknas i procent. Det
föreligger många alternativa metoder att
framställa yllelik nylontråd. Garnet kan exempelvis
fuktas i vatten, lindas kring en koppartråd och
sedan doppas ned i vatten, därefter upphettas
tråden under en timme vid 100°C. I stället för
vatten kan en 3,7 \% fenollösning användas. En
helt annan metod är den elektrostatiska
spinningen, som försiggår i ett starkt elektriskt fält.
Därvid tjänar munstycket som den ena elektroden
och en behållare på lämpligt avstånd därifrån
som andra elektrod. En spänning av mellan 5 000
och 100 000 V, t.ex. 20 000 V, avbryter de
nybildade trådarna och alstrar mycket fina,
ylle-liknande trådbitar. Trådens vågform kan även
alstras genom att verkan av ett starkt elektriskt
fält kombineras med vissa mekaniska åtgärder, i
detta fall med upplindningen av tråden med en
bestämd hastighet kring en trumma.
Nuvarande tekniska utveckling
När nylon i USA omkring 1941 för första
gången framställdes i stordrift, uppdelades
fabrikationen på tre fabriker: Belle i West Virginia,
Sea-ford i Delaware och Martinsville i Virginia.
I Belle framställdes enligt ett alternativ ur
diaminer och dikarbonsyror, t.ex. ur
hexametylen-diamin och adipinsyra,
polyhexametylenadipin-amiden, den egentliga nylonprodukten. En annan
nylontyp vinnes genom kondensation av
co-ami-nokarbonsyror. Kondensationsprodukten
överföres i flytande form och transporteras i
cisternvagnar till fabriken i Seaford. Där upphettas
materialet i autoklaver utan lufttillträde, och efter ett
flertal steg utvinnes den superpolymera
substansen. Denna förvandlas genom pressning under
tryck till ett genomskinligt, mjölkvitt band.
Bandet sönderskäres sedan i kväveatmosfär av en
cirkulär skärmaskin till flockar (fig. 9). Dessa
passera en smältugn, där stänger gjutas av
materialet. Flockarna kunna även direkt smältas
och spinnas. Därefter följer den förut
omnämnda smältspinningen av fibern ur munstycken med
fina hål. Innan materialet omsmältes, filtreras det
genom ett skikt av het sand för att säkerställa
dess renhet. Sedan fibrerna kalldragits avkylas
de, fuktas med ånga och glättas på
oljeavgivan-de valsar. Tråden tvinnas och aviveras samt
limmas med polyvinylalkohol. Till slut följer en
ytterligare tvinning i ångbad.
I Martinsville tillverkas endast garn av 30 denier
för spinning av trikåvaror. Garnet varken
tvinnas, limmas eller omspolas konformt. Det
levereras på halvkilos bobiner till specialfirmor för
råsilketvinning, belägna på annat håll.
Krigsförhållanden ha dock sannolikt förändrat
dispositionerna.
På liknande sätt synes nylonfabrikationen vara
organiserad i England. Där övertogo Imperial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
