Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 22 juli 1944 - Skydd av fartyg mot magnetiska minor, av Björn Löttiger - Den brittiska »människotorpeden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(804
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6.
Magnetskydds-anläggning.
normal uppdelning av magnetskyddet i fem
slingor, motsvarande ett medelstort fartyg. På mindre
fartyg räcker det i allmänhet med tre slingor.
Slingorna seriekopplas och anslutas till fartygets
kraftnät eller till en särskild generator.
Tidigare monterades kablarna på fartygssidan,
men de utsattes ofta för haveri och skador även
om de voro försedda med kraftiga skydd. Där så
är möjligt, lägger man dem därför numera
inombords ovan däck utefter bredgången. I
undantagsfall förekommer att de läggas under däck.
Vanligen användes jordkabel, dvs.
pappersiso-lerad, mantlad kabel med järnband eller
tråd-armering. Gummikabel förekommer ej på grund
av materialbrist, och då knapphet på bly f.n.
råder begagnas som ersättning härför en
tioplast-mantel, som framställes ur cellulosa. För
medelstora fartyg användes 25 eller 35 mnr kabel till
en längd av 1 500—2 000 m per fartyg. Den
erforderliga effekten blir ganska stor, 6—12 kW för
medelstora fartyg. Detta fordrar i allmänhet
installation av en särskild generator för ändamålet.
Kostnaderna för anläggningarna variera, men
synas ligga mellan 20 000 och 30 000 kronor.
Under vissa förutsättningar kunna rederierna få
dessa kostnader betalade intill 90 % genom
minskade krigsriskpremier.
Skyddsbehandlingen med motmagnetisering och
med magnetskydd avser att kompensera den
inducerade vertikalmagnetiseringen. Även
horison-talmagnetiseringen, som ju varierar med kursen,
kan i viss grad kompenseras med särskilda
horisontella kabelslingor runt fören och aktern. Dessa
anordningar äro emellertid aktuella endast för
fartyg med stora järnmassor.
Resultat
Att siffermässigt ånge nyttan av de
skyddsåtgärder, som här behandlats, är knappast möjligt.
Såsom gott resultat kan betecknas, om fartyget efter
behandlingen har ett restfält, som endast är 10 à
20 % av dess ursprungliga fält. Bestämmande för
fartygets inverkan på en magnetmina är
emellertid även detta restfälts fördelning under fartyget,
dettas hastighet m.m., varför man icke generellt
kan ånge till vilket djup fartyget är säkert. I stort
sett innebär behandlingen, att det minsäkra
djupet minskat till ungefär hälften.
Den magnetiska behandlingen har givetvis stort
inflytande på kompassens tillförlitlighet. Efter
avmagnetisering måste kompassen justeras, men
detta bör ske först sex timmar efter
behandlingen, för att magnetismen i fartyget skall hinna
stabilisera sig. Förändringar ske emellertid även
efter denna tid, varför noggrann kontroll ständigt
är nödvändig. På fartyg med magnetskydd ske
icke så stora förändringar, varför kompassfelet
blir mera konstant. Man använder elektrisk
kom-passkompensering med en serie elektriska spolar
omkring kompassen, kopplade till magnetskyddet.
För sådana fartyg gälla två deviationstabeller, den
ena då skyddet är frånkopplat och den andra då
det är tillkopplad
Avmagnetiseringsstationen i Stockholm, som
varit i drift i snart ett år, har visat sig fylla ett
mycket stort behov. För att tillgodose sjöfarten på
västkusten är f.n. en avmagnetiseringsstation
under byggnad vid Göteborg. Den skiljer sig från
Stockholmsstationen genom att fartygen skola
ligga förtöjda, medan avmagnetiseringsspolen blir
rörlig. Även de största förekommande fartygen
skola kunna behandlas.
Den brittiska "människotorpeden" har ungefär samma
storlek som en vanlig torped. Den bemannas av två man
och drives av en ackumulatormatad elmotor. Vid nosen har
den en stridskon, som av besättningen fästes vid det
anfallna fartygets botten, varefter torpeden snabbast
möjligt försöker komma utom räckhåll för detonationen.
Människotorpeden användes för första gången vid ett nattanfall
mot fartyg i Palermos hamn. (Shipbuilding 25 maj 1944.)
"Människotorpeden." T.v. halas
torpeden hem på
moderfartyget; i fören ses besättningens
båda platser med styrinrättning
o.d., och i mitten
motorrummet; akter därom, utanför
bilden, smalnar torpeden ut till
ett rör, som uppbär propeller
och styrinrättning. Av bilden
t.h. framgår torpedens branta
lutning i ytläge; den aktra
besättningsmannen ligger helt
under vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
