Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 22 juli 1944 - Reaktionsmotorproblemet, av Arne Mörtsell och Sven E Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
877
Verkningsgraden blir
i? [(ri e+a) (Cv ~ T ~ v) ~ ri [e~ 1] + AR (a + Tl)l + +
Det här studerade, idealiserade förloppet torde i
verkligheten bli något annorlunda, i det att
hänsyn måste tas till verkningsgraden hos
kompressor och eventuell drivmotor eller turbin. Tas
hänsyn till eventuell kompressor kan förloppet efter
linjen La, fig. 2, tänkas uppdelat i två tempon.
Först erhålles en viss kompression med
temperaturökning redan vid luftens intagande genom dess
y v2
stagnationstryck —— varefter ytterligare kompres-
sion sker i kompressorn. Även linjen L3 kommer
att få annat utseende om eventuellt en turbin,
vilken driver kompressorn, får sin drivkraft av
de från reaktionskammaren utströmmande
gaserna.
Beroende på maskineriets utförande kan
således ett flertal möjligheter tänkas. Vidare måste
de adiabatiska linjerna i py-diagrammet utgöras
av polytropiska kurvor, enär kylning måste
anses ofrånkomlig. För beräkningsarbeten i
samband med reaktionsdrift komma säkerligen
entro-pidiagrammen för gaser att få samma betydelse
som entropidiagrammen ha vid
ångturbinberäk-ningar.
Raketdrift
I detta sammanhang kanske det vore befogat
att rikta någon uppmärksamhet på raketdriften,
vilken fått en viss aktualitet genom sin
användning vid modern krigföring. Tankegången vid
härledning av uttrycken för drivkraft och
verkningsgrad är likartad dem, som i det föregående
använts vid reaktionsdrift. Bortsett från
luftmotståndet uppträder ej här den bromsande kraften
P2 p= mv då ju inte någon luft tas in.
Studeras först fortfarighetstillståndet efter
av-fyringen få vi att den drivande kraften blir
Fig. 3.
Kompressionens inverkan
på teoretiska
verkningsgraden.
P<=m’v och effekten N<=mwv.
Krutladdningens energi åtgår till att alstra och utslunga gaser
med hastigheten w. Energin, eller effekten, är
således
N i =
m w
Den utkastade gasen har hastigheten w — v och
således energin
m
N2 = ~[w-v]2
vilken ju är ren förlust.
Tillgodogjord energi blir
N = % [w2 - (w—v)2 ] = ™[2 w v- v2]
£ £
alltså
n
2 v w — v2
w
detta i beaktande av att massan m först bör ha
givits sin hastighet v med hjälp av det arbete, som
kraften mv presterat.
Man kan även komma till andra uttryck på
verkningsgraden för raketen, beroende på vilken
utgångspunkt och vilka definitioner man väljer.
Vilken som är eller blir ansedd som den "riktiga"
får väl ställas på framtiden.
Beaktas åter det förhållandet att raketen under
sin färd så att säga förbrukar sig själv, når man
ett annat uttryck för verkningsgraden. Det
berättigade i denna synpunkt inses, om vi föreställa
oss en projektil, fylld med smält bly vilket rinner
ut under färden. Självfallet kommer dess värde
som projektil successivt att minska.
Vi studera förloppet efter avfyrandet. Raketen
förlorar varje sekund massan m, vilken var
bärare av energin vilken således går förlorad.
Totalt uppoffras energin
alltså
Y)
m w
2
mv2 mw2
mvw _ 2 vw
" ^mv2 eller v - w2+v2
Samma resultat erhålles, om man beaktar, att
gasens rörelseenergi efter utsläppandet är
m [w— v]2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
