Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Erfarenheter av kamjärn, av Erling Reinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juli 19AA
899
man vid konstruktionen har räknat. För att
undersöka detta ha vid Smedjebackens Valsverk
undersökningar utförts, vilka visa, att såväl
sträckgräns- som brottgränsvärdena äro fullt
normala, även om järnet tidigare utsatts för en skarp
bockning.
Provningarna utfördes för 16 mm kamjärn, som
bockats 180° med en inre diameter av 80 mm,
alltså 5 d. Bockningen hade skett i
ogynnsammaste riktning, dvs. med kammarna på den
dragna och tryckta sidan. Dragproven utfördes sedan
i en dragprovningsmaskin, varvid
armeringsjärn-bocken monterats på sätt som fig. 1 visar. Rullen
smordes omsorgsfullt med fett för att friktionen
mot armeringsjärnen skulle bli den minsta
möjliga; dess diameter var 80 mm. Vid provningen
avlästes sträckgränsen, brottgränsen samt
noterades brottställets läge. Resulatet framgår av
nedanstående tabell.
Sträckgräns
kg/mm2
Brottgräns
kg/mm2
Brottställets läge
43.2 63,0 Bocken
41,8 67,2
40.7 66,2
43.3 67,2
44.8 67,2 Nedre inspänningsbacken
43,3 63,8
Försök med på samma sätt utförda bockar ha
även utförts på så sätt, att järnen först upprepade
gånger belastats strax under sträckgränsen och
därefter avslitits. I nedanstående tabell anförda
prov ha belastats tio gånger till 37 kg/mm2 med
mellanliggande avlastning, varefter de dragits till
brott.
Sträckgräns
kg/mm2
Brottgräns
kg/mm2
Brottställets läge
45,1 70,0 Nedre inspänningsbacken
44,8 66,0
42,3 65,8
41,8 64,3
Som synes av tabellerna äro såväl
sträckgräns-som brottgränsvärdena fullt normala. Det
framgår även, att om järnet ett begränsat antal gånger
belastas till påkänningar, som ligga strax under
sträckgränsen, detta icke inverkar nedsättande på
bockens hållfasthet.
Inläggning av armering
Armeringsarbetet uppvisar i förhållande till släta
rundjärn några nackdelar, men huvudsakligen
fördelar. En nackdel består i att kamjärnet är
svårare att dra i formen, emedan det hakar fast
vid andra järn och särskilt vid byglarna i balkar.
Man måste alltså i större utsträckning lyfta och
bära järnen. Dessutom uppges från flera håll, att
kamjärnet sliter mera kläder och handskar. En
armerarbas meddelade emellertid, att denna
slitning icke blir så stor, om armeringsarbetarna
handha kamjärnet försiktigare än rundjärnet och
exempelvis icke låta handskarna glida utefter det.
Fördelarna äro följande. Det är lättare att fixera
järnens lägen vid najningen, enär kammarna
haka i varandra och praktiskt taget omöjliggöra
glidning. Detta är särskilt fördelaktigt vid lodrät
armering i väggar, pelare o.d. Behovet av
efter-justering av järnen i samband med gjutningen
bortfaller eller minskar, eftersom järnen efter
najningen icke kunna rubbas från sina lägen. På
grund av att ändkrokar ej förekomma, behöver
vid raka kamjärn i motsats till rundjärn särskild
fixering av ändkrok inåt betongen ej utföras.
Detta är särskilt märkbart vid armering av
bjälklagsplattor o.d. Det är lättare att krypa och klättra
inuti grövre konstruktioner under amerings- och
gjutningsarbetet, emedan dels järnen sitta kvar i
sina lägen och dels de hindrande krokarna
bortfallit. Armering utan ändkrokar är överskådligare
och enklare än armering med ändkrokar. Vid
inläggningen kunna järnen, där så är lämpligt,
stickas in genom ett borrat hål i formen, vilket
icke är möjligt för järn med ändkrokar. Transport
av järnknippen är vanligen lättare, emedan
knippet väl håller ihop. Genom den minskade
järnvikten utföres armeringsarbetet snabbare och
billigare.
Armeringsjärn med hög sträckgräns erhålla icke
lika lätt permanenta deformationer som järn med
låg sträckgräns. Som exempel på detta kan
nämnas, att rundjärn St 37 med diametrarna 10 och
12 mm, fritt upplagda på två stöd, av egen vikt
erhålla en påkänning lika med sträckgränsen
2 200 kg/cm2 vid en spännvidd av 3,74 resp.
4,50 m. Kamjärn med diametrarna 8 och 10 mm
uppnå sträckgränsen 4 000 kg/cm2 för en
spännvidd av 3,92 resp. 4,96 m, alltså större
spännvidder trots klenare järn. Om vidare exempelvis
en 70 kg tung person med en 10 cm bred skosula
trampar på ett rundjärn, som är fritt upplagt på
två stöd, uppnås påkänningen 2 200 kg/cm2 för
diametrarna 10 och 12 mm vid ett avstånd mellan
stöden av 10,6 resp. 13,9 cm, medan för kamjärn
påkänningen 4 000 kg/cm2 uppnås för
diametrarna 8 och 10 mm vid stödavstånden 9,0 resp.
13,1 cm.
Av dessa exempel framgår, att med hänsyn till
järnens benägenhet att bli krokiga på
arbetsplatsen 10 och 12 mm rundjärn St 37 ungefär
motsvaras av 8 resp. 10 mm kamjärn SAS 40. Detta
har även bekräftats på en arbetsplats, där en
armerarbas uppgav, att ett 10 mm kamjärn är
betydligt lättare att hantera och verkade mycket
styvare än ett motsvarande rundjärn, särskilt om
detta senare dessutom är försett med en tyngande
ändkrok. Denna fördel hos den höga
sträckgränsen medför, att kamjärn kunna användas med
klenare dimension än vad med hänsyn till
arbetets utförande anses lämpligt för rundjärn St 37
och 44. För bjälklagsplattor i bostadshus,
ytar-meringar o.d. kan denna omständighet vara av
betvdelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
