Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Bortschaktade jordmassors inflytande på sättningarna, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
TEKNISK TIDSKRIFT
Bortschaktade jordmassors inflytande på sättningarna.
Undersökningar, utförda vid universitetet i Harvard, ha
visat att sättningar i byggnadsgrunder kunna reduceras
till lämpligt omfång om man avlägsnar en kvantitet jord,
som väger ungefär lika mycket som den tillämnade
byggnaden. Metoden lämpar sig särskilt väl för sådana platser,
där det finns ett bärande skikt på ett djup av från 6 m
till 12 m under grundytan.
En byggnad, som vilar på lös jord, undergår vissa
sättningar även om byggnadens vikt icke överskrider den
bortskaffade jordens vikt. Avlägsnandet av en jordmassa
förorsakar nämligen, att bottnen i den grävda gropen höjer
sig. Detta beror dels på en deformation och dels på att
den underst liggande jorden sväller. Genom att återställa
de ursprungliga påkänningsförhållandena uppstår en
sättning av åtminstone samma storlek som den nyssnämnda
höjningen av byggnadsgrunden. Dessa ojämna sättningar
kontrolleras bäst genom att konstruera grunden och
byggnaden som en integrerande enhet med särskild
uppmärksamhet på styvheten. Där detta icke låter sig göra, måste
konstruktionen med avseende på styvheten begränsas till
grunden, vilket ökar kostnaderna och minskar
effektiviteten. Dylika sättningar kunna i någon mån kontrolleras
genom att öka lasten per ytenhet på de områden, där den
minsta progressiva sättningen förutses och genom att
minska lasten per ytenhet på de ställen där den största
progressiva sättningen kan förutses.
Framgången med olika metoder att minska existerande
ojämna sättningar, såsom pålning, ökning av belastningen
för de lättare delarna av byggnaden, dränering av den
underliggande marken med hjälp av borrningar i närheten
av eller under de delar av byggnaden, som icke ha satt
sig, hänger på noggrannheten hos de iakttagelser, som
man kan göra rörande byggnadens sätt att förhålla sig.
(Proc. amer. Soc. Civ. Engrs 1942 h. 12.) r
Fabrik ined luftburet tak. En amerikansk ingenjör,
Herbert H Stevens jr, har framlagt ett originellt förslag
till fabriksbyggnad, vars tak består av en tunn
cirkelformig stålmembran, förankrad runtom i en betongring.
Taket hålles sträckt i kupolform av lufttrycket från
ventilationsfläktar. Fördelen med anordningen är, att fabriken
blir fullkomligt fri från pelar- och balkkonstruktioner,
samtidigt som man spar ungefär 90 % i konstruktionsstål.
Fläkthus
Fig. 2. Det luftburna taket ger en mycket stor fri golvyta.
För att hindra luftläckning äro alla dörrar utformade som
luftslussar eller svängdörrar. Som insläpp för
järnvägsvagnar finnes en enkeldörr, men i detta fall fyller vagnen
dörrprofilen så nära, att någon större luftförlust inte
äger rum.
Vid takets uppbyggnad rullas 2 m breda och upp till
200 m långa band av 1,6 mm stålplåt ut på marken.
Kanterna elsvetsas, och ändarna sömsvetsas till ett
tvärstycke, som är infäst vid förankringsringens armeringsjärn.
över stålmembranen lägges som isolering 1"
träfiberplattor, som klistras fast med varm asfalt, och på det hela
tre skikt takpapp. Under tiden uppföras fläkthus och
luftslussar utanför förankringsringen, varefter luft blåses in
under taket.
Beräkningar och modellförsök ha visat, att taket då
reser sig upp från sin ursprungliga platta form och
sträcker sig till en kupol. Töjningen uppgår till 1 %, vilket
är endast 1120 av den tillåtna töjningen för det använda
materialet.
Ventilationssystemet består av 16 fläktar, fördelade längs
förankringsringen, med utlopp var tionde meter vid
golvytan; på detta sätt får man in friskluft i arbetszonen,
medan värmen från lamporna, arbetarna och maskinerna
samlas under taket. Fyra 12 m höga evakueringstorn
samla den varma luften, som evakueras genom en
luftturbin, där ungefär hälften av luftens ursprungliga
tryckenergi återvinnes. Hälften av fläktarna drives sålunda av
turbinen men de kunna även drivas av reservbensinaggregat
i fall av strömavbrott på de övriga fläktarnas drivmotorer.
Övertrycket hålles normalt vid 5 till 10 g/m2, inberäknat
erforderligt extra övertryck för att hindra membranen att
svaja under vindens inverkan. En enda fläkt räcker för
att hålla taket upplyft, och hela fläktsystemet kan hålla
taket uppe även om det skulle få ett hål med 6 m
diameter. Om taket ändå skulle falla ner, tas det emot av
de fyra evakueringstornen och belysningsstolparna.
Driftkostnaderna för fläktsystemet äro naturligtvis större
än för ett vanligt ventilationssystem, trots återvinningen
genom luftturbinen. Man beräknar dock, att den totala
driftkostnaden kommer att bli högst 2 kr/m2 år. Detta är
ungefär en sjättedel av belysningskostnaden; då man i
detta fall tack vare den släta takytan och frånvaron av
skuggbildande bärkonstruktioner beräknar kunna spara
15 % i belysningskostnad, blir ökningen i
ventilationskostnad mer än kompenserad. (Architect. Rec. dec. 1942.)
sah
Fig. 1. Sektion och plan av fabrik med membrantak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
