Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Beräkning av balkar utsatta för böjning och samtidig axialbelastning, av S Kasarnowsky - Utläggning av undervattensledning med flytande sänkningsattiralj, av r - Bestämning av infiltrationen, av Sven G Rydman - Ett långtidsprov på betongrör, av C H Blankenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
TEKNISK TIDSKRIFT
med större noggrannhet endast för balkar med
konstant tröghetsmoment.
2. Dragning ocli samtidig böjning
Åverkas en balk av transversalbelastning eller
kraftpar samt av en centrisk dragkraft N, kunna
de största påkänningarna i balken beräknas med
tillhjälp av följande formel
N . M
= p + W—P
ynN
w
där M är största böjningsmomentet, beräknat
utan hänsyn till utböjningen, och yn är största
utböjningen beräknad med hänsyn till verkan av
såväl /i-faldigt moment som n-faldig normalkraft.
Faktorerna n och ß ha här samma betydelse
som vid balkar utsatta för tryck och samtidig
böjning.
Utläggning av iindervattensledning med flytande
sänkningsattiralj. Utläggningen av rören till en 30,5 cm
under-vattensledning under Ashleyfloden i Charleston, South
Carolina, utfördes snabbt med hjälp av två pråmar. På
några ställen gick vattenledningen 10,7 m under
vattenytan. De nära 5 m långa rörsektionerna förenades med
kulleder, som medgåvo en riktningsändring av 15° för
varje led. Allteftersom rörsektionerna förenades med hjälp
av en ställning, placerad mellan de två pråmarna, fördes
den flytande sänkningsattiraljen framåt för att röret skulle
kunna glida ner på sin plats längs en "stege", placerad
under ställningen mellan pråmarna. Stegen bestod av en
timrad ränna, klädd med metallplåt och utrustad med knän
på kanterna för att underlätta rörets rörelse ned i
vattnet. Ett särskilt skott användes, då arbetet avbröts
för dagen eller då det måste ligga nere på grund av
dåligt väder och den flytande utrustningen måste föras
i land. Skottet placerades över den utlagda sektionen för
att hindra saltvattnet från att tränga in i röret, och
sektionen utmärktes med en flytboj. Ledningens totala längd
var 640 m och arbetskostnaden uppgick till 34 000
(Engng News-Rec. 23 sept. 1943.) r
Bestämning av infiltrationen. I England har på senare
tid allt starkare framträtt en benägenhet att uppskatta
värdet av den årliga infiltrationen till 25 cm, detta
oberoende av lokala betingelser såsom nederbörd, temperatur
och markbeskaffenhet. De värden på infiltrationen, som
erhållas genom de vanligaste bestämningsmetoderna,
nämligen dels ur försök i mindre skala, dels såsom skillnaden
mellan å ena sidan nederbörd och å andra sidan
avrinning och avdunstning, äro otillförlitliga. Som exempel på
varierande antaganden av infiltrationens storlek i
England nämnes ett fyrtiotal värden mellan 7,5 och 43 cm,
vilka vid olika tillfällen ha rekommenderats av specialister
på området.
Infiltrationen får i stället antas till en viss procent av
årsnederbörden, förslagsvis 40 à 50 %, gällande som
genomsnitt för hela landet; landet bör efter geologiska och
hydrologiska synpunkter uppdelas i vissa områden,
varefter procentsatsen i detalj närmare kan bestämmas för
vart och ett av dessa områden. (Water & Water Engng
1943 h. 570.) Sven G Rydman
dk 621.643.253 : 666.977-462
Ett långtidsprov på betongrör, iakttagelser på en
tioårig provledning i aggressivt myrvatten, av Hjalmar
Granholm. Statens Väginstitut Medd. 70 (CTH Handl. 27),
Stockholm 1944. 45 s., 21 fig. 5 kr. ( CTH 2 kr.J.
I samband med en utredning, som åren 1932—1933
gjordes av 1931 års väg- och brosakkunniga om lämpligheten
av betongrör till vägtrummor, nedlades år 1933 en
provledning av betongrör i Horsnäs mosse nära Ljungby.
Tidigare laboratorieprov hade visat, att porösa och otäta
betongrör hade angripits framför allt av mjukt vatten med
stor mängd aggressiv kolsyra, varför en komplettering av
laboratorieproven ansågs önskvärd. Provledningen stod
under uppsikt av Statens Väginstitut, som uppdragit ål
professor Hjalmar Granholm att med vissa tidsintervaller
inspektera den.
Den plats, som valdes för provledningen, fyllde väl alla
krav i fråga om vattnets sammansättning. Vattnet var ett
typiskt myrvatten, fullständigt mjukt och starkt brunfärgad
När vattnet var som surast, innehöll det ca 60 mg/1
aggressiv kolsyra och hade ett Ph -värde inemot 4,5.
De rör som lades ned i provledningen, voro av
varierande kvalitet, så att ett tvärsnitt genom den dåvarande
standarden på betongrörsområdet erhölls.
Följande rörtyper ifrågakommo: maskinpressade rör,
ma-skinstampade rör, handstainpade rör och centrifugerade
rör, alla av portlandcement, samt centrifugerade rör och
skakade rör av smältcement (dessa rör vibrerades icke då,
som numera är vanligt, med högfrekventa vibratorer;
betongens konsistens var icke heller vad nu kallas "lätt
vibro" utan snarare plastisk).
De handstainpade rören behandlades dels med varm
oljoasfalt genom att rören rullades i asfalt, uppvärmd till
150°C, dels med två bestrykningar med anhydrol samt voro
dels obehandlade. Alla övriga rör nedlades utan
skyddsbehandling. Den första besiktningen ägde rum sedan rören
legat i mossen under 15 månader. Därvid hade inga
förändringar i rörens utseende upptäckts. Ej heller gåvo en
del hållfasthetsprov utslag, som pekade på att en
förändring av rören inträtt. Vid en andra besiktning efter
fyra och ett halvt år hade däremot en del förändringar
inträtt. Så hade cementhuden på rörens botten börjat nötas
bort. På de handstampade rören hade ovan vattenytan
mossa fått rotfäste i betongens porer.
Vid denna tidpunkt hade också asfaltisoleringarna ganska
allmänt börjat lossna. Isoleringsskiktet var sprött och
häftade ej vid betongytan utan kunde lätt brytas loss vid
beröring. Denna iakttagelse understryker vikten av att
isoleringen utföres på rätt sätt, således med en första
be-strykning med asfaltlösning, så att isoleringen tränger in
i betongen och ej blott stannar på ytan. En ytbehandling
enbart med varm asfalt ger icke tillfredsställande resultat.
Anhydrolbestrykningarna voro vid denna tidpunkt
betydligt bättre bibehållna, ovan vattenytan till synes helt
oskadade men under vattenytan delvis avnötta.
Efter 5 år och 9 månader utfördes dels en besiktning
och dels en hållfasthetsprovning på en del av rören. Det
visade sig, att nära 6 års påfrestningar från aggressivt
myrvatten hade reducerat hållfastheten en hel del hos flera
av rören. Tyvärr kan man ej utläsa mycket av dessa prov,
då endast ett rör av varje typ provats, vilket gör det
omöjligt att eliminera hållfasthetsspridningen.
Tio år och 5 månader efter nedläggningen togos samtliga
rören upp, besiktigades och provades. Därvid framkom
dels att de handstampade otäta rören blivit praktiskt taget
förstörda i de fall, då de icke varit ytbehandlade. Däremot
synas samma slags betongrör, som erhållit
skyddsbehand-ling, stått sig förvånansvärt bra. Om isoleringens utförande
gjordes den iakttagelsen, att det är synnerligen viktigt att
använda ett impregneringsmedel, som förmår tränga in i
betongen. Hos de maskintillverkade rören av
portland-cement hade cementhuden flagat av, så att det större
sand- och stenmaterialet hade kommit i dagen. Därefter
tycks praktiskt taget frätningen ha avstannat. Detta
viktiga konstaterande tyder på, att det inte räcker med enbart
ett tätt rör. Godset måste även innehålla en tillräcklig
mängd kemiskt resistent stenmaterial för att kunna
motstå ett aggressivt myrvatten. Liknande iakttagelser ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
