Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Industriförbundets syn på den högre tekniska undervisningen, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944
911
nas uppgift att utbilda forskare på det tekniska området
sannolikt kommer att kräva betydligt större resurser än
hittills, om vårt land vill hävda sin ställning såsom
industrination. Förbundet understryker vidare uttalandet, att
antalet högskoleingenjörer skall vara så avpassat, att
åtskilliga av ingenjörerna kunna ta anställning utomlands
för längre eller kortare tid, utan att tillgången på
ingenjörer här hemma blir för knapp.
De med förslaget förbundna kostnadsökningarna torde
få anses som mycket måttliga, inte minst med tanke
på den industriella expansion och därmed följande
välståndsökning inom hela samhället, som en tillräckligt stor,
väl skolad ingenjörskår är ägnad att verksamt främja.
Särskilt önskvärt är att undervisningskurser anordnas
i sådana ämnen som orientering i administrativa, sociala,
arbetshygieniska, psykologiska och arbetsrättsliga frågor,
vilka få anses vara av särskild betydelse för de ingenjörer,
som tjänstgöra i driften och därvid dagligen komma i
beröring med sådana spörsmål. Att ett sådant behov
föreligger, bestyrkes därav att studerande vid KTH på eget
initiativ ha ordnat undervisning i nyssnämnda ämnen med
anlitande av lärare utanför högskolan. Vissa större
industriföretag ha också slagit in på denna väg för att
bereda sina ingenjörer tillfälle till en önskvärd
efterutbild-ning. Skulle den här antydda undervisningen icke kunna
bedrivas inom den normala ingenjörsutbildningens ram,
borde sådan undervisning i varje fall meddelas vid
regelbundet återkommande kurser för färdiga ingenjörer.
Dylika kurser torde böra planläggas i samråd med
Industriförbundet, som förfogar över flera organ för fortbildning
av ingenjörer i driftställning. Samverkan bör även sökas
med ledande industriföretag med intresse för ocli
erfarenhet av denna speciella undervisning.
Enligt förslaget skall utbyggnaden av de tekniska
högskolorna ske successivt fram till budgetåret 1950—51. Som
emellertid CTH för närvarande icke är utrustat med det
antal högre lärarbefattningar, som högskolans elevantal
och dess betydelse för den högre tekniska undervisningen
skäligen borde kräva, synes det angeläget, att nva
professurer inrättas och speciallärarbefattningar omändras till
professurer i snabbare takt än de sakkunniga ha
föreslagit. Därigenom skulle de krav på likställdhet mellan de
båda högskolorna, som icke sällan resas och icke heller
kunna anses oberättigade, på ett önskvärt sätt tillgodoses.
Byggnadsprogrammet för de tekniska högskolorna bör
kompletteras med en generalplan, för den händelse att det
framdeles skulle visa sig behövligt att utvidga CTH till
samma storlek, som KTH vid motsvarande avdelningar
skulle erhålla.
Det antal studerande, som årligen får tas in vid
högskolorna, bör enligt förslaget bestämmas exempelvis för en
femårsperiod åt gången. Det vore synnerligen önskvärt, att mera
ingående undersökningar av detta slag regelbundet
företas, och det finns all anledning att förutsätta, att
industriföretagen med full förståelse för undersökningens värde
skulle beredvilligt tillhandahålla erforderligt material.
Med tanke på inträdesfordringarna vid de tekniska
högskolorna har det föreslagits, att en fast utbildningslinje
anordnas för blivande teknologer inom realgymnasiets
ram. Ehuru 1940 års skolutredning torde komma att mera
ingående behandla dessa frågor, vill förbundet redan i
det här sammanhanget uttala sin sympati för de
sakkunnigas förslag.
Förbundet ansluter sig oreserverat till förslaget, att den
normala studietiden inom samtliga avdelningar utom B
bör bestämmas till 8 terminer, och att den vid sistnämnda
avdelning bör vara 9 terminer. Det bör emellertid
överlämnas åt skolorna att själva meddela föreskrifter
avsedda att begränsa studietiden till här angivna längd.
Under rubriken undervisningens metodik diskutera de
sakkunniga frågan om användandet av kompendier såsom
hjälpmedel vid undervisningen. Industriförbundet vill för
sin del ifrågasätta, om icke betydelsen av fullgoda, till-
räckligt omfattande kompendier borde ha ännu starkare
framhävts i förslaget. Kompendierna icke blott gagna
undervisningen, utan de kunna även, om de revideras i
takt med utvecklingen, bli till stor nytta för
färdigutbil-dade ingenjörer, såsom uppslagsböcker och på annat sätt.
I denna och i andra hithörande frågor bör samarbete äga
rum med de av de sakkunniga föreslagna avdelningsråden,
så att näringslivet får tillfälle att i dessa frågor göra sina
önskemål gällande.
Med kompendiefrågan sammanhänger nära spörsmålet om
fördelningen av undervisningen på föreläsningar och
seminarieövningar, vilken senare undervisningsform såväl i
utlandet som vid högskolor i Sverige har visat synnerligen
goda resultat. Föreläsningarna böra begränsas till vissa
delar av kursen, och i gengäld böra seminarieövningar
anordnas i största möjliga omfattning. Seminarieövningar
till bestämt antal böra i likhet med föreläsningarna tas upp
på högskolornas undervisningsschema.
I kapitlet om de tekniska högskolorna och den
tekniskvetenskapliga forskningen betonas med rätta, att det icke
är tillräckligt med höga kompetenskrav på högskolornas
lärare; man måste också sörja för att läraren får sådana
hjälpmedel i form av ändamålsenliga och rymliga
laboratorier, modern och tillräcklig utrustning, hjälpkrafter
samt driftanslag till sitt förfogande, att han kan fylla
de krav, som ställas på honom. Härtill kommer den
utvidgning av de för högskolorna avsedda lokalerna, för att
de skola kunna effektivt utnyttjas i forskningens tjänst.
Industriförbundet ifrågasätter, om dessa anslag kunna
anses vara tillräckliga, och hemställer, att en höjning av dem
måtte övervägas. Förbundet tillstyrker förslaget om
förbättring av lönerna åt professorerna vid de tekniska
högskolorna, då detta torde komma att bidra till att
rekryteringen av lärare till de tekniska högskolorna underlättas.
Enligt förslaget skall för varje fackavdelning ett
avdelningsråd inrättas med uppgift att genom kontakt med
näringslivets män söka utröna de krav, som från deras sida
ställas på högskolorna. Detta förslag finner förbundet
välbetänkt. Metoden för utseende av rådsledamöter kan
förbundet däremot icke biträda. Svenska Teknologföreningen
och Tekniska Samfundet kunna ingalunda göra anspråk
på att företräda näringsföretagens intresse. Detta skulle
tillgodoses mycket bättre, om man uppdrog åt förbundets
branschorganisationer att utse ledamöter i avdelningsrådet
för närmast motsvarande fackavdelning. Som behöriga
valkorporationer skulle då i första hand fungera: för
avdelning B Jernkontoret, för avdelning E Sveriges
Elektro-industriförening, för avdelning K Sveriges Kemiska
Industrikontor, för avdelning M Sveriges Mekaniska Verk
städers Förbund, för avdelning S Sveriges
Varvsindustriförening och för avdelning V Sveriges
Byggnadsentreprenörförening. Förbundet har ingenting att invända emot,
att avdelningsråden kompletteras med representanter för
de ovannämnda ingenjörsföreningarna, under förutsättning
att sådan förening icke berättigas alt utse representanter
till större antal än som tillkommer den industriella
organisation, som också är företrädd inom avdelningsområdet.
En eller annan av ledamöterna i varje avdelningsråd vid
CTH borde samtidigt sitta i motsvarande avdelningsråd vid
KTH. Med hänsyn till den arbetsbörda, som åvilar rektor,
bör denne icke vara självskriven ordförande i
avdelningsrådet, utan varje råd bör självt utse ordförande. Rektor bör
dock alltid äga rätt att närvara vid rådets sammanträden.
Enligt förslaget bör en gemensam överstyrelse för de
tekniska högskolorna inrättas. Förbundet anser denna
lösning av frågan vara den ändamålsenligaste, då en dylik
organisationsform skulle i hög grad underlätta för
statsmakterna att ta ställning till de anslagskrav, som framföras
av högskolorna.
Det har föreslagits att de tekniska högskolorna skola
förläggas under Handelsdepartementet. Övervägande skäl
tala enligt Industriförbundets mening för en sådan ändring
av den nuvarande departementala förläggningen. r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
