Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Teknik och taktik i bombkriget — den allierade luftoffensiven mot tyska hemorten under senare hälften av 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944
915
Fig. 3. Engelsk rekonstruktion
av den senaste tyska
lufttorpeden; 1. reaktionsmotor, 2.
förbränningsrum, 3.
tryckluftbe-hållare, 4. bränsletank (500 l),
5. lyftkrok, 6. stridskon (1 000
kg), 7. noskåpa med kompass,
8. startskena, 9. vingbalk av
stålrör, 10. vingbeklädnad av
stålplåt, 11. stålspyglar, 12.
autopilot, 13. pneumatisk
ser-vomekanism.
den allra senaste tyska lufttorpeden meddelar det engelska
luftfartsministeriet, att den till sin yttre form är att
beteckna som ett normalt monoplan, i huvudsak utfört i
stålkonstruktion. Planet är konstruerat för reaktionsdrift och
det tubformade drivorganet är monterat över den bakre
delen av den spolformade flygkroppen och parallellt med
fartriktningen. Flygkroppen är 6,65 m lång och har en
största diameter av 0,82 m. Den totala längden inklusive
reaktionsmunstycket är 7,73 m. Vingens spännvidd är 4,9 m.
Den främsta delen av flygkroppen består av en noskåpa
av lättmetall, som sannolikt innehåller en kompass. Den
strax bakom denna belägna stridskonen anses ha en vikt
av ca 1 000 kg. På undersidan är flygkroppen försedd med
en skena, som användes vid starten. Bränsletanken uppges
rymma 500 1. Detta är många gånger mer än vad som bör
förbrukas på de relativt korta skjutdistanserna,
överskottsbränslet ger troligen en viss brandeffekt. Bakom
bränsletanken är ett par sfäriska behållare för komprimerad luft
placerade. För att kunna motstå det höga inre trycket äro
dessa lindade med ståltråd. Längre bak sitter autopiloten,
detta viktiga organ som ombesörjer den automatiska
styrningen. Med autopiloten äro organ kombinerade, vilka
bestämma flyghöjd och aktionsradie.
Vid aktionsaggregatets främre del befinner sig ett
förbränningsrum med munstycke för bränsleinsprutning.
Bakom detta är den för reaktionsdriften erforderliga motorn
placerad. Kostnaderna för planet kunna uppskattas till
omkring 20 000 kr.
Ett nytt sätt att utnyttja försvarsmedlen är att från
jaktplan fälla bomber mot bombplan. Avsikten härmed torde
vara att splittra de stora, sammanhållna
bombformationerna, vilkas avsevärda eldkraft förorsakade jakten stora
svårigheter att uppnå lämpligt anfallsläge. Samma ändamål
torde de tyska släpbomberna tjäna. Enligt uppgift bogseras
dessa efter jaktplan, som flyga över bombformationerna.
Bomberna utlösas i lämpligt ögonblick för att brisera inne
bland bombplanen. Man kan dock förmoda att
raketkanonerna ha utträngt eller komma att uttränga såväl
jaktbomberna som släpbomberna.
Enligt tysk uppgift ha nyligen tunga batterier anlagts på
den engelska kusten, avsedda att splittra stora
flygformationer. Tunga luftvärnskanoner av ny typ lära i stort antal
ha uppställts på den engelska sydkusten. Dessas
effektivitet belyses av att fullträffar lära ha noterats på tyska
flygplan på över 10 000 m höjd.
Bland de viktigare rent flygtekniska uppfinningar, som
nu ha offentliggjorts, intar givetvis det engelska reaktions-
flygplanet den ojämförligt främsta platsen. Fastän man i
England synes ha lyckats frambringa en praktiskt
användbar konstruktion av dessa slags plan, ha de ännu icke
börjat användas i större utsträckning.
Reaktionsplanet uppges nå en (teoretisk) maximihastighet
av 1 000—1 100 km/h (förmodligen beräknat vid flygning
på mycket hög höjd). Från luftintag i flygplanets främre
del ledes luften till reaktionsmotorn, där den först
komprimeras med hjälp av motordrivna turbokompressorer.
Vid slutet av kompressionen insprutas bränsle, varefter
blandningen antänds i ett förbränningsrum.
Temperaturökningen förorsakar en ofantlig tryckstegring, varigenom
gasen med våldsam kraft pressas ut genom
reaktionsmunstycken i flygplanets bakre del och driver flygplanet
framåt. En av de största svårigheterna att övervinna har varit
reaktionsaggregatets ringa verkningsgrad vid start och låga
hastigheter. Problemet kan emellertid lösas antingen
genom att utrusta flygplanet med vanlig propellerdrift för
startändamål eller med raketstart.
Raketprincipen har redan länge utnyttjats bl.a. av
tyskarna såsom starthjälp för tungt lastade flygplan och för
att uppnå större tillfälliga hastigheter i luften, t.ex. då det
gäller att undkomma ett fientligt jaktplan. Raketprincipen
torde emellertid knappast vara praktiskt användbar för
längre sträckflygningar på grund av den stora mängd
drivmedel, som måste medföras, och som lär uppgå till 17—18
Fig. 4. Tysk 20 mm luftvärnsautomatkanon i kva-
druppellavett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
