Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Automatiseringen av långdistanstrafiken — telefonteknikens närmaste utvecklingsmål, av Torbern Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944 921
Fig. 4. Skrivande tid zonräknare; t.v. innanmäte med tryckmekanismer och blankettrulle, t.h. framsida med de utmatade
räkningsblanketterna.
abonnenten. Det senare utför hon genom att
sända manöversignaler över långdistansledningen,
som påverka automatiska kopplingsorgan vid
ledningens bortre ändpunkt.
Man kan ju anmärka, att en telefonförbindelse
inte kan förberedas lika bra med en som med
två telefonister. Å andra sidan ha telefonisterna
en viss svårighet att komma i kontakt med
varandra, och mycken dyrbar tid förspilles även
genom oklarhet och missförstånd. Denna
halvautomatiska expedition inbesparar sålunda inte
endast en telefonist utan även mycken dyrbar
tid. Kostnaderna för de automatiska
kopplingsorganen är en obetydlighet jämfört med
kostnaderna för en telefonist.
Helautomatisk expedition
En nackdel med de redan beskrivna
expeditionssätten är naturligtvis väntetiderna, som kunna
kännas besvärande för många påringande
abonnenter. Det är emellertid en ekonomisk sak. Man
kan ju med il- och blixtsamtal nedbringa resp.
ta bort väntetiderna mot högre avgifter.
Som tidigare nämndes, har man i
bärfrekvenstekniken ett medel att nedbringa kostnaderna för
telefonförbindelser i stora ledningsgrupper, som
överbrygga långa avstånd. Man frågar sig då,
om man inte med hjälp av bärfrekvenstekniken
kan slopa väntetiderna och införa snabbtrafik.
Denna fråga är så mycket mer motiverad som
man då kan slopa även telefonisten för avgående
trafik. Utomlands har man varit intresserad för
saken, och jag skall här i korthet belysa hur man
löst de tekniska problemen.
Vid automatisk snabbtrafik slår den påringande
abonnenten först ett nummer, svarande mot den
sökta abonnentens telefonstation. Han kommer
då omedelbart i ledningsförbindelse med denna
telefonstation. Efter förnyad svarston slår han
den sökta abonnentens nummer, varigenom
telefonförbindelse upprättas dem emellan. Från auto-
matteknisk synpunkt möter detta inga
svårigheter.
Ett problem är däremot, hur man skall beräkna
och debitera samtalsavgiften. Två väsentligt olika
lösningar ha framkommit. Enligt den ena
lösningen tilldelas varje abonnent ett räkneverk av
samma beskaffenhet som en vanlig
samtalsräknare. Till långdistansförbindelsen anslutes en
tidzonräknare, fig. 3, som beräknar den av
ledningens längd och samtalets varaktighet beroende
telefonavgiften. Med avseende på ledningens längd
påverkas tidzonräknaren av de manöverimpulser,
som svara mot den sökta telefonstationen och
med avseende på samtalets varaktighet av en
tidmätare. Den beräknade telefonavgiften omsättes
till en impulsserie, som efter samtalets slut sändes
till den påringande abonnentens räkneverk, vilken
härvid stegar fram ett antal steg proportionellt
mot samtalsavgiften. Den påringande abonnenten
kräves sedan på de av hans räkneverk summerade
telefonavgifterna.
Man har även föreslagit, att abonnenternas
normala samtalsräknare skulle användas för
ändamålet.
Enligt den andra lösningen förses
tidzonräknaren med en skrivmaskinsmekanism, som
nedskriver telefonavgiften på en blankett med typtryck
Fig. 5.
Räknings-blanketter med t.h.
anropande
abonnentens nummer och
telefonavgiften, i
mitten klockslag
och datum, t.v.
anropade abonnentens nummer och
löpande
räkningsnummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
