- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
922

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Automatiseringen av långdistanstrafiken — telefonteknikens närmaste utvecklingsmål, av Torbern Laurent

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

922

TEKNISK TIDSKRIFT

LL

BF BR

Fig. 6. Schema över det svenska tonsignaleringssystemet.

samt även abonnenternas telefonnummer, fig. 4.
Med hjälp av dessa blanketter, fig. 5, kan tydligen
den påringande abonnenten avkrävas
telefonavgiften på vanligt sätt med möjlighet för honom
att kontrollera samtalen.

Manöversignaler

Automatisering av långdistanstrafik bjuder inte
endast på automattekniska problem utan även på
relativt besvärliga transmissionstekniska. Det
gäller då överföringen av manöverimpulserna på
långdistansledningen. Någon universell lösning
av detta problem har hittills ej framkommit, utan
man måste använda olika system för olika
ledningstyper.

Likströmsimpulsering

Inom lokalnäten utgöras manöversignalerna av
likström och likströmsimpulser, som kunna direkt
påverka automatcentralens manöverreläer. Dessa
manöversignaler kunna emellertid ej direkt
överföras på långdistansledningar, enär dessa äro
utrustade med ledningstransformatorer, som ej
framsläppa likström. Långdistansledningen måste
därför förses vid ändpunkterna med överdrag,
som omforma manöversignalerna till annan
strömart under överföringen på ledningen. Vid
ledningens ankomstsida måste givetvis
manöversignalerna återta karaktären av likström och
likströmsimpulser för att kunna påverka
därvarande manöverreläer och kopplingsorganen.

Strömstöts- och lågfrekvent växelströmsimpul-

sering

För medellånga telefonförbindelser, som i regel
utgöras av tvåtrådsledningar, ha framkommit
två system för överföringen av
manöversignalerna.

Det ena systemet, som benämnes
"strömstöts-impulsering", grundar sig på, att när en
likströms-impuls genomflyter primärlindningen till en
transformator, uppstår i sekundärlindningen en
strömstöt av viss riktning vid impulsens inträde
och en strömstöt av motsatt riktning vid
impulsens utträde. Dessa strömstötar kunna överföras
på ledningen och tas emot vid framkomsten av ett
polariserat relä av sådan konstruktion, att dess
ankare alltid intar och bibehåller ett visst läge
för strömstötar i ena riktningen och ett annat
för strömstötar i andra riktningen. Reläet kan

då sluta och bryta en likström, så att de
ursprungliga likströmsimpulserna uppstå.

Enligt det andra systemet, "lågfrekvent
växel-strömsimpulsering", kontrollera
likströmsimpulserna ett relä, som avhugger 50—150 p/s
växelström i växelströmsimpulser, vilka obehindrat
kunna överföras på ledningen. Vid ledningens
mottagningsända likriktas växelströmssignalerna
medelst kopparoxidullikriktare, varigenom de
kunna påverka reläer, som låta de ursprungliga
likströmssignalerna återuppstå.

Många olika varianter av såväl strömstöts- som
lågfrekventa växelströmsimpulseringen ha
framkommit, men jag skall inte uppehålla mig vid
detta. Däremot måste jag påpeka, att när
ledningen är försedd med telefonöverdrag, måste
dessa såväl vid strömstöts- som lågfrekventa
växelströmsimpulseringen utrustas med speciella
reläöverdrag, som möjliggöra manöversignalernas
passage över telefonöverdragen samt även förnya
manöversignalernas energi.

Tonimpulsering

Långa telefonförbindelser bildas i regel av
fyrtrådsledningar, eventuellt med
bärfrekvenskanaler. Dessa äro vanligen försedda med ett stort
antal telefonöverdrag, vilket gör det besvärligt
för att inte säga omöjligt att medelst reläöverdrag
vid varje telefonöverdrag praktisera
strömstöts-eller lågfrekventa vävelströmsimpulseringen. Man
överför därför manöversignalerna med
tonfre-kvent växelström av sådan beskaffenhet, att
signalerna förstärkas normalt i telefonöverdragen
på samma sätt som talströmmarna. Då uppstår
emellertid en ny svårighet. Talströmmarna, som
utgöras av kontinuerliga frekvensspektra över
hela det av telefonöverdragen överförda
frekvensområdet, innehålla sålunda strömmar av samma
frekvens som manöversignalerna. Av denna
anledning kan signalmottagaren, även om den är
frekvensselektiv, påverkas av talströmmarna,
varigenom falska signaler uppstå. För att hindra
falska signaler användas följande tre medel.

För det första sammansätter man
manöversignalen av flera, vanligen två disharmoniska,
selektivt mottagna frekvenser, varigenom signalens

Falska signaler per samfa/stimme
1000

Fig. 7.
Effektiviteten hos
olika kombinationer av skydd
mot falska
signaler.

100 150 200 ms
Falska signalers tidslängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/0934.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free