Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 5 augusti 1944 - Åskskydd för Södersjukhuset, av Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 augusti 1944
925
Åskskydd för Södersjukhuset
Professor Harald Norinder, LSTF, Uppsala
Med hänsyn till åskslag intar Södersjukhuset
genom sin öppna placering på en bergsplatå på
ca 45 m höjd över sjöytan ett exponerat läge. De
i anläggningen ingående byggnadskropparna ha
dessutom stor höjd över markplanet, ca 45 m för
de högsta och de äro i regel långsmala. Härav
följa fältstörningar särskilt kring
takplanskanter-na och faran för direkta åskslag ökas.
En åskledareanläggning utförd efter hittills
gällande regler skulle för ett byggnadskomplex av
Södersjukhusets utsträckning dra avsevärda
kostnader. Enligt en företagen uppskattning torde
dessa snarare över- än understiga 100 000 kr. Det
ligger i öppen dag, att en förläggning av yttre
ned-ledningar över de stora, höga väggytorna i och
för sig drar stora kostnader icke minst betingade
av svårigheten med nödvändiga
fastsättningsan-ordningar. När det gällde en utredning av de
lämpligaste åskskyddsanordningarna för
anläggningen var det likväl icke enbart de höga
anläggningskostnaderna, vilka motiverade, att man
ansåg sig böra frångå äldre åskledaresystem. Själva
byggnadskonstruktionen för Södersjukhuset
föranledde, att man sökte utnyttja de i väggarna
ingående näten av armerat rundjärn såsom en
väsentlig del i åskledaresystemet. För sin
stabilisering innehålla nämligen Södersjukhusets
byggnader dubbla nät av hopnajade armeringsjärn med
10 mm diameter och där rutorna ha en storlek av
30 cm. En uppfattning om utsträckningen av
dessa nät får man, ifall man betänker, att de totalt
omfatta en yta av nära 80 000 m2. Totalvikten av
armeringsjärnet uppgår till icke mindre än 3 400 t.
De i ytterväggarna förlagda dubbla
armerings-näten sammanhänga dessutom genom najning och
överlappning från takkanterna ända ned till
markplanet. Byggnaderna bilda alltså tack vare de
dubbla rutnäten statiskt skärmade kroppar.
I det för Södersjukhuset utarbetade
åskskyddssystemet har man därför av ovan anförda skäl
sökt utnyttja byggnadernas konstruktiva element
i största möjliga utsträckning. Plåtskoningen på
balustraderna kring de platta taken ha härvid
genomgående använts såsom uppfångaresystem.
Genom dubbla anslutningar ha dessa plåtskoningar
för var tionde meter förbundits med det
dubbel-lagriga armeringsnätet i väggarna. I markplanet
har järnarmeringen på lämpligt valda ställen för-
DK 621.316.98 : 699.88 : 725.51
bundits med byggnadens utbredda
rörlednings-system och särskilt med huvudvattenledningarna.
På detta sätt ha för systemet en
sammanhängande förbindelse och en tillfredsställande jordning
erhållits.
Enär det i detta fall gällde ett åskskyddssystem,
vilket väsentligen skilde sig från gängse praxis,
och då man inom tillgänglig litteratur saknade
uppgifter till ledning för planering av
anläggningen, visade det sig nödvändigt, att före utförandet
göra vissa undersökningar. Dessa omfattade i
första hand strömfördelningen i
järnarmerings-näten. Även en undersökning av tendensen i fråga
om åskslag för byggnadskomplexet som helhet
ansågs nödvändig. Den senare utfördes genom
modellförsök.
Mätning av stötströmsfördeliiingen
i järnarmeringsnätet
Att med någon grad av säkerhet beräkna
strömfördelningen vid impulsström av
blixturladdnings-typ i ett järnarmeringsnät stötte på stora
vanskligheter. I stället utarbetades en experimentell
undersökningsmetod, där strömfördelningen dels
undersöktes i rutnät med järnarmering i skala 3 : 10
dels i rutnät i naturlig skala. Undersökningarna
med armeringsnät i skalan 3 : 10 hade en
förberedande karaktär och avsågo närmast en kontroll’
av mätmetoden. Resultaten av dessa förberedande
försök förbigås i detta sammanhang.
Den för Södersjukhuset använda järnarmeringen
bestod, som redan nämnts, av 10 mm (i
undantagsfall 12 mm) rundjärn med en rutstorlek på
iMn
FRAN LIKRIKTARE
Fig. 1. Försöksanordning för strömmätning i nät av
arme-rings järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
