Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Konjunkturutsikterna och den ekonomiska politiken under den närmaste efterkrigstiden, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
TEKNISK TIDSKRIFT
T den konjunkturutveckling, som vi sannolikt ha att
emotse i världen i stort efter krigets upphörande, komma
troligen tendenserna att bli desamma som efter förra
världskrigets slut. Under övergångstiden från krigs- till
fredsekonomi skulle vi alltså ha att räkna med tre olika
stadier i utvecklingen. Under det första stadiet, omedelbart
efter krigstillståndets upphörande, kommer en tendens till
stagnation att göra sig gällande. Upphörandet av den
oerhörda löpande konsumtionen av krigsmaterial på
slagfälten och ovissheten om, hur och var ny efterfrågan
kommer att sätta in, kan medföra en omedelbar tendens till
stockning och produktionsnedgång på samma sätt som
under första halvåret av 1919. Olika omständigheter tala
emellertid för att denna tveksamhetsfas i konjunkturen blir
mindre framträdande än förra gången.
Det andra stadiet kommer att kännetecknas av en
oerhörd efterfrågan på varor och tjänster för understöd av
och den primära återbyggnaden i de svårt krigshärjade
länderna. Samtidigt kunna i övriga länder de under kriget
eftersatta behoven för investering och konsumtion väntas
medföra en ökad efterfrågan på alla sorts civila varor i
olika stadier av produktion och konsumtion. En
inflationsvåg av samma art som under 1919—1920 kan uppstå, men
i vad mån spänningen mellan efterfrågan och tillgång
under denna period kommer att leda till prisstegring och
inflation beror på en rad omständigheter, som nu icke
kunna överblickas. Utvecklingen kommer troligen att bli
ytterst ojämn och splittrad. Sannolikheten talar dock för
att prisstegringstendensen denna gång i allmänhet blir
mindre utpräglad än efter förra världskriget. Erfarenheten
från efterkrigsinflationen 1919—1920 har i så gott som alla
länder motiverat en beslutsam front mot en sådan
utveckling. Man överblickar nog i allmänhet sammanhangen
på ett helt annat och mera realistiskt sätt än förra gången,
man tänker inte låta sig överraskas av utvecklingen, och
man tycks över lag vara beredd att bibehålla pris- och
varukontrollerna, så länge inflationsfara föreligger. Men
det är givet att faran för en mer eller mindre allmän
internationell prisstegring finns kvar, så länge
knapphetsförhållanden förhärska.
Under det tredje stadiet slutligen skall det definitiva
återställandet av fredsekonomin ske. Riskerna under det
tredje stadiets anpassningsprocess komma att i hög grad
bero på det faktiska utvecklingsförloppet under det andra.
Har en inflationsartad och spekulativt betonad
högkonjunktur uppkommit under detta, föreligger uppenbarligen
sannolikhet för en följande deflationskris av samma typ som
1920—1921. Anpassningssvårigheterna under detta tredje
stadium synas komma att bli av långt större omfattning
än efter förra kriget. De produktiva krafterna ha,
särskilt i USA, fått en onormal inriktning, och den
förändring av produktivkrafternas användning, som anpassningen
till fredsekonomiska förhållanden måste förutsätta, kan
mycket lätt i så hög grad reducera inkomster och
köpkraft, att en depression med stark nedgång av
produktionen blir oundviklig.
Emellertid är det inte fråga endast om besvärliga
omläggningar av produktionens inriktning inom de olika länderna.
Förhållandet mellan länderna spelar kanske lika stor roll.
Kriget kommer att ha skapat nya betingelser för den
internationella arbetsfördelningen. Särskilt den ytterst
konjunkturkänsliga amerikanska ekonomin kan komma att
drabbas av dessa förändringar. Som erfarenheten visar,
påverkar en svår depression i USA i hög grad
konjunkturläget i flertalet övriga länder, och en sådan depression i
Amerika kan utlösa autarkisträvanden och stagnation på
den internationella handelns område.
Konjunkturutsikterna i vårt land under efterkrigstiden
bestämmas dels av utifrån kommande påfrestningar — via
import och export, pris- och kapitalrörelser — dels av det
svenska näringslivets egen konjunkturkänslighet.
Erfarenheterna från mellankrigsperioden visa emellertid att det
svenska näringslivet har en betydande konjunkturstabilitet.
Ett studium av konjunkturväxlingarna i Sverige under
mellankrigsperioden visar exportens dominerande
betydelse. En stor del av den löpande investeringsverksamheten
under goda konjunkturer företas i avsikt att utvidga
produktionskapaciteten inom industrin. En nedgång i
exporten kan medföra, att behovet att utvidga kapaciteten
bortfaller inom stora delar av industrin. Det svenska
näringslivet faller däremot inte lätt in i en kumulativ
nedgångsspiral av amerikansk typ med successivt sjunkande
produktion och inkomster. Investeringsverksamheten inom
industrin och andra näringsgrenar, särskilt bostadsbyggandet,
påverkas med stor tröghet av en konjunkturförsämring.
Köpkraft och konsumtion äro ännu mindre
konjunkturkänsliga.
För att bedöma det svenska näringslivets motståndskraft
för efterkrigstidens konjunkturpåfrestningar är det
emellertid inte tillräckligt med en karakteristik av
konjunkturkänsligheten. Till ledning för en diskussion av det enskilda
näringslivets förmåga att lösa sysselsättningsproblemet
under efterkrigstiden måste man också försöka precisera
betingelserna för goda konjunkturer och god sysselsättning
enligt erfarenheterna från tiden före kriget.
Dessa erfarenheter kunna sammanfattas på följande sätt.
Det svenska näringslivet uppvisade en betydande stabilitet
och motståndskraft mot stötar och påfrestningar i
kon-junkturförsämrande riktning. Exportens starka variationer
voro av dominerande betydelse i konjunkturnedgången och
den primära återhämtningen efter depressionen.
Investeringsverksamheten och exporten bildade de drivande
krafterna i den starka ekonomiska expansionen under
mellankrigsperioden. Den totala inkomstsumma, som var ett
nödvändigt underlag för de goda konjunkturårens fulla
sysselsättning, bestämdes i sista hand av ett tillräckligt högt
värde för summan av export och investeringar. Under
högkonjunkturåren i slutet av 1930-talet uppgick exportens och
investeringarnas sammanlagda värde till drygt 4 000 Mkr.
Häremot svarade en total nationalinkomst på 10 000—
11 000 Mkr. Den totala efterfrågan på varor och tjänster
från denna inkomstsumma medförde tämligen full
sysselsättning för arbetskraften.
Den enklaste utgångspunkten för en diskussion av
konjunkturutsikterna är en jämförelse mellan det nuvarande
läget, som i sina huvudsakliga egenskaper väl kan antas
utgöra startläget för efterkrigstidens konjunkturförlopp, och
det konjunkturläge, som kan tänkas uppstå, när de
fredsekonomiska betingelserna till fullo ha återställts.
Låt oss anta att detta har skett till år 1949, vilket
uppenbarligen är en ren hypotes; men samma kalkyl kan utföras
för vilket annat år man väljer. Vår uppgift blir nu att söka
betingelserna för goda konjunkturer och full sysselsättning
inom det privata näringslivet år 1949, och diskutera
sannolikheten för att dessa betingelser bli uppfyllda.
Den enkla kalkylen går till på följande sätt. Den reala
nationalinkomsten steg med omkring 40 % mellan 1929
och 1939. Om samma utvecklingstendens fortsätter under
1940-talet och hänsyn tas till befolkningsstegringens
retardation kan den reala nationalinkomsten väntas ha stigit
med ca 30 % till 1949. Detta torde av flera skäl vara
ett maximiantagande, och en ökning med 20 % kan
kanske anses som ett mer rimligt resultat. Denna ökade
nationalinkomst, som motsvarar ett belopp av 12 000—
13 000 Mkr. i 1939 års penningvärde och sannolikt
åtskilligt mer i 1949 års, skulle sålunda bereda lika full
sysselsättning 1949 som 1939.
Under vilka betingelser kan detta läge uppnås? I
enlighet med det nyss anförda betraktelsesättet skulle en
ökning i exporten och investeringarnas sammanlagda värde
i ungefär samma proportion som nationalinkomsten vara
nödvändig; alltså från något över 4 000 till omkring 5 000
Mkr. Om efter krigets slut exporten snabbt skulle uppgå
till 1939 års volym men därefter stagnera på samma sätt
som under 1930-talet på en i stort sett oförändrad nivå,
måste investeringsverksamheten stiga så mycket mera för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
