Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 19 augusti 1944 - Kavitationens fysikaliska förklaring och dess verkningar, av Hjalmar O Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 augusti 19bi
965
Kaviiationens fysikaliska förklaring
och dess verkningar
Professor Hjalmar O Dahl, LSTF, Stockholm
I en för övrigt mycket förtjänstfull uppsats i
Tekn. T. 1944 s. 601, om kavitationstanken för
propellrar i KMW:s laboratorium i Kristinehamn*
lämnar civilingenjör Hans Edstrand en
redogörelse för de betraktelsesätt och de spekulationer
om kavitationsfenomenet och den åtföljande
korrosionens fysikaliska tolkning, som först torde ha
framställts av engelska forskare på
propellerområdet och senare av Fættinger accepterades mera
generellt. Framställningen går ut på, att vid
tillräckligt lågt tryck i vattenströmmen ett stort
antal gasblåsor skulle uppstå i denna, vilka
sedermera vid tryckhöjning skulle störta samman —
implodera —, varvid i denna punkt skulle uppstå
ett mycket högt tryck. Om en dylik "implosion"
skulle äga rum intill en angränsande vägg, skulle
denna angripas och kavitationsfrätorna
därigenom förklaras.
Förklaringen synes mig mekaniskt ohållbar och
jag framlade vid en av I VA år 1937 ordnad
konferens i frågan (IVA Medd. 1937 h. 112) en
annan vid detta tillfälle nog ännu ej så klart
formulerad åsikt. Jag vill då först framhålla, att
man ej alls behöver tillgripa teorin om
implode-rande ångblåsor för att förklara frätningen. Om
man vid atmosfärtryck utsätter t.ex. en stålbit för
oupphörliga stötar av en vattenstråle — man kan
fästa stålbiten vid en roterande arm, där den
oupphörligt får passera en vattenstråle — så visar
den efter en tid frätor av precis samma karaktär
som de partier av en turbin eller en propeller,
vilka varit utsatta för kavitationsfrätning. Man
använder denna metod för undersökning av olika
stålsorters motståndsförmåga mot
kavitationsfrätning. Trycket hos den omgivande atmosfären
spelar ingen nämnvärd roll, och fenomenet be-
Fig. 1. Den hydrauliska stöten.
DK 532.528 : 620.191
höver därför ej anses beroende av det låga tryck
om ca 0,2 m vp, som förekommer vid
kavitationens uppträdande vid reaktionsturbiner, pumpar
och propellrar.
För det andra vill jag framhålla, att
förutsättningar för att en med ångblåsor genomdragen
vätskeström skall kunna uppträda knappast
någonsin torde föreligga. Om vattnet strömmar fram
i en krökt kanal, vi kunna tänka oss en fast kanal
eller den axiella delen av en turbinkanal, så
råder ett högsta tryck mot ytterväggen resp. mot
skovelns konkava översida, och trycket avtar
kontinuerligt åt motsatta kanten. Här kan vatt’
net i vissa tall följa väggen, i andra fall gör det
ej så utan tar sin egen bana, medan
mellanrummet fram till väggen fylles av virvlande vatten.
Om yttre förutsättningar — stor sughöjd och
eventuellt större hastighet på vattnet —
uppträda, kan trycket i ytan av det strömmande
vattnet och därmed i hela virvelskiktet nedgå till
ångtrycket, virvelskiktet spolas bort, och här
uppstår då ett större stationärt ångrum — en
verklig kavitet. I själva vattenströmmen i övrigt
är trycket högre än den mättade ångans tryck,
och här alstras då ej några ångblåsor.
Men även om man anordnar en rak strömning,
t.ex. med en venturimeter, uppstår ej någon av
ångblåsor genomdragen strömning. Enligt en
ultrarapidfilm, som professor Spannhake visade
vid den förut omnämnda konferensen, framgår
vattnet i en kompakt stråle, som bitvis avsnöres
på tvären, så att en serie kolvar så att säga
bombarderar en längre fram belägen stötyta. Det hela
äger rum i den tunna ångatmosfären. Det är ju
påtagligt, att vid dessa stötar vatten kommer att
stänka omkring och träffa omgivande väggar i
Fig. 2. Äldre framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
