- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
996

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 26 augusti 1944 - Kraftverkens issvårigheter, av Bertil Hagström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

996

TEKNISK TIDSKRIFT

gott resultat även med detta system.
Effektåtgången för ett dylikt sidotätningsrör är endast en
eller annan kilowatt.

Även system med lågspänd ström och varmluft
förekomma. Utförandet av det förra blir i princip
lika med det uppvärmningssystem som tidigare
beskrivits i samband med flottningssektorerna.
Det senare systemet utnyttjas, då man har
tillgång till varmluft från generatorerna, således
huvudsakligen vid intagsluckor. Även separata
luft-värmningsaggregat ha dock använts i flera fall
åtminstone i Amerika och Kanada, i Sverige på
ett par ställen, Stadsforsen ocli Åtorp. Gör man
en varmluftsanläggning, måste man givetvis
ordna så, att varmluften cirkulerar, enär
energiåtgången annars blir onödigt stor. För att hålla
speciellt falsarna isfria ha i några fall även elektriska
strålkaminer använts.

Längs överkanten av luckan måste en vak hållas
öppen. Vid Krångede har den tidigare omnämnda
metoden med inblåsning av luft ett stycke ned i
vattnet använts med gott resultat. Tidigare har
här i landet försök med en dylik anläggning
utförts vid Norrfors. Effektåtgången för
luftinblåsningen varierar givetvis med luftkvantiteten och
med det djup, på vilket luften behöver släppas ut.
I allmänhet torde man nog behöva räkna med att
pressa in luften på ett djup av 4 à 5 m. I
gynnsamma fall, det vill säga där vattentemperaturen
är relativt hög, kan man dock nöja sig med
mindre djup. I Krångede ligga rören exempelvis på
ett djup av endast ca 0,5 m. Amerikanska
uppgifter på effektåtgången variera mellan omkring
1 och 10 kW/100 m. I Dagens Nyheter för den 29
februari 1936 förekom en uppgift från en 1 000 m
lång damm vid Magnitogorsk i Ryssland, där
effektåtgången uppgavs till ca 8.8 k\V/l00 m.
Istäckets tjocklek uppgavs samtidigt kunna uppgå
till 1,8 m, och metoden uppgavs vara effektiv,
även om temperaturen nedgår till —30°G. I den
av Vattenbyggnadsbyrån projekterade anlägg-

Fig. 13. Tvärsektion
av stora
flottnings-sektorn i Kegums,
med rör för
inpress-ning av luft på
bordläggningens uppströmssida.

ningen vid Kegums i Lettland, fig. 13, räknades
med en effektåtgång av ca 0,5 kW/100 m.

Oftast hjälper man sig med att hugga upp en
vak och hålla den öppen för hand. Om hela
vattenmängden i strömdraget går genom
kraftstationen, och luckorna därför normalt endast
behöva röras något litet då och då för att man skall
kunna kontrollera, att de icke frysa fast, kan
arbetet med vakhållningen väsentligt inskränkas,
om vaken täckes med halm eller dylikt. Det finns
även metoder utprovade att hålla vaken öppen
genom att täcka över den med ett kraftigare tak
och därefter värma utrymmet mellan taket ocli
vaken med strålkaminer eller på annat sätt.
Effektåtgången blir emellertid åtskilligt högre än
om vaken hålles öppen med tryckluft.

Även i det fall att mindre och billigare luckor
— huvudsakligen träluckor — användas för
avstängning av utskoven, bör värmning anordnas
åtminstone i så stor utsträckning, att det alltid
finns tillräckligt många enheter av luckorna
drift-klara för att vid driftavbrott avbörda
drivvatten-mängden. Vid träluckor värmas gåtarna och helst
även tröskeln, varvid cirkulerande varm olja eller
något av de andra ovan omnämnda systemen för
uppvärmningen kan komma i fråga.

Luckorna i intagen vålla som regel inga
allvarliga bekymmer på grund av is, i varje fall icke
om intagen — såsom på senaste tiden vanligen
skett för att intagspartierna skola vara skyddade
vid luftanfall — äro helt överbyggda. Om
luckorna hänga fritt ovanför intagen, bör man
åtminstone täcka över dessa senare. Vanligen
släpper man också in varmluft från generatorerna
mellan denna övertäckning och vattenytan.
Under själva luckorna kan man därvid, så som skett
på ett par ställen, ordna falluckor, som
automatiskt öppnas, då luckorna gå ned, för att lämna
fri passage åt dessa. Om luckorna icke äro
övertäckta ocli om varmluft icke finns disponibel, bör
åtminstone övre delen av falsarna värmas.

Isgrindar

Så mycket större svårigheter kan isen orsaka vid
grindarna. Om vinterkylan håller i sig stadigt
redan från första början, bildas vanligen, om
vattenhastigheten är liten, snabbt ett istäcke, vilket
sedan ligger kvar och hindrar värmeutstrålningen
och därmed överkylningen av vattnet. Risken för
kravning på grindarna blir således då tämligen
liten. Förhållandena bli betydligt svårare sådana
vintrar då temperaturen svänger omkring
noll-strecket. Isläggningen har då svårt att komma
i gång, och man kan därför få upprepade mer
eller mindre svåra kravningar.

För att hindra sväll att bildas på grindarna
brukar man värma dem. Detta sker antingen genom
att släppa elektrisk ström genom grindjärnen
eller med varmvatten. Vattenfallsstyrelsen har vid
Lilla Edet och Trollhättan använt kylvattnet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free