- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1003

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 26 augusti 1944 - Insänt: Landbassänger av betong, av G Heijkenskjöld, Bertil Löfquist och Sven Olof Asplund - Rättelse - I STF:s ledamotsförteckning 1944

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19 augusti 19bi

1003

synes det f.n. ej vara möjligt att erhålla någon av dessa
talrika amerikanska färger i Sverige.

En bassäng med ovannämnda mått, som byggdes 1935 i
Baltimore, kostade fullt färdig, inklusive utgrävning och
målning, ca 24 000 kr. Hela badanläggningen komplett med
byggnad för avklädning och vattenrening, klädskåp,
vattenreningsanläggning, belysning, inhägnad och utrustning
kos-lade ca 63 000 kr. Som synes voro kostnaderna trots
vattenreningen och de höga USA-lönerna väsentligt lägre än
för bassängen på Malmen.
De föroreningar som bildas i bassängen äro utfällningar
från smuts av de badande, sand, damm, växtpartiklar etc.
från omgivningen. De äro givetvis dels tyngre, som sjunka
till botten även vid mycket kraftig uppström, dels lätta,
huvudsakligen skum och löv etc., som lägga sig på ytan.
Vid rationell vattenrening i en bassäng måste dessa
avlägsnas dels genom att vattnet bortföres vid botten (större
delen), dels genom bortförande av vattnet genom
bräddavloppen. Vattentillförseln bör ske både vid bottnen och vid
ytan, så att vattenströmmarna röra sig genom bassängen,
tills de tas ut vid motsatta och djupaste delen. Uttagen
kunna även ske t.ex. vid bassängens tvärmittlinje.
’ Då Asplund icke synes haft kännedom om vare sig de
had- eller tävlingstekniska fordringarna på en bassäng, och
hans i flera avseenden felaktiga framställning därav blivit
föremål för bemötande från annat håll, vill jag icke ingå
här på dessa delar av artikeln. Emellertid måste
framhållas, att marken omkring en friluftsbassäng måste utgöras
av fast material, t.ex. betong eller trä eller åtminstone
gräsbevuxen mark. Grus och sand kommer även vid ringa vind
att förorena bassängen. Fottvagning är ej tillräckligt, vid
solbadning fastnar sand även på andra delar av de
badandes kroppar än på fötterna!

Ehuru personligen särskilt intresserad av simhoppning
måste jag dock ifrågasätta lämpligheten av att utforma
en bassäng helt efter de stora kraven för 10 m hopphöjd.
Det föranleder onödigt stort djup i bassängen, ökar
vattenmassan, minskar vattenreningscirkulationen, som för
samma yta måste ökas till det dubbla, minskar utrymmena för
simundervisning. Vid pågående hoppning minskas
bassängytan till mindre än tredjedelen. Ej märkvärdigt att många
badmästare helt enkelt förbjuda hoppövningar. Använder
ens var hundrade badande 10 m trampolinen? Viktigast i
bassänger för badande allmänhet och militär äro dock stor
fri vattenyta för simning och simundervisning och de nu
så viktiga militära övningarna. Djupet kan begränsas till
1,5 m, för vattenpolospel 1,8 m. I USA går man normalt
in för dylika bassänger, ev. med 3 m djup för svikthopp.
För hopp från större höjder anordnas en särskild
hoppbassäng, som då kan utformas ekonomiskt i solfjäderform.

Givetvis kan jag här endast antyda en del av de för
simanläggningar viktigaste synpunkterna, som måste beaktas.

G Heijkenskjöld

Min artikel är ju endast en redogörelse för en av mig
byggd simbassäng på en speciell plats och för ett speciellt
ändamål samt en redogörelse för de vid denna bassängs
utformning tillämpade konstruktionsprinciperna, vilka
synts mig riktiga. I artikeln göres ej, såsom civilingenjör
Heijkenskjöld förutsätter, anspråk på att
konstruktionerna skulle vara vare sig nya eller generella. Tvärtom har
det i de fall jag ej varit medveten därom förefallit mig
högst troligt, att andra simbassängskonstruktörer skulle ha
letts av likartade principer. Det är därför glädjande, att
Heijkenskjölds inlägg nu bestyrker, att för
Malmenbassängen tillämpade principer i huvudsak äro riktiga. Hans
detaljanmärkningar och ytterligare synpunkter förtydliga
och utöka de bedömningsgrunder, som böra anläggas viel
utformningen av en simbassäng, och emottagas tacksamt.
Åtminstone i de byggnadstekniska fackorganen ha nog
beskrivningar av inom landet utförda simbassänger varit
ganska knapphändiga och redogörelsen för de principer,
som följts vid utformningen av de olika detaljerna, varit

långt ifrån tillfredsställande. Det skadar därför icke, om
en del av tystlåtenheten kring sakkunskapen på området
bryts och om alla erfarenheter och kunskaper publiceras i
fackorganen, så att en simbassäng skall kunna utformas
av varje skicklig konstruktör på grundval av ett för alla
tillgängligt, samlat kunskapsmaterial. Sven Olof Asplund

Frågan om det horisontala istrycket vid
temperaturhöjningar är icke ny. Att avsevärda temperaturvariationer och
tryckkrafter kunna uppträda i ett fast istäcke har länge
varit känt, även om storleken av de senare bedömts olika.
Tidigare räknade man ofta med så höga tryck som 50—85
t/m. Vid t.ex. dammbyggnader antar man dock numera
vanligen 15—30 t/m i anslutning till undersökningar av
Nils Royen (Hansenboken 1922) och Brown-Clarke (Engng
J. jan. 1932). För bestämning av detta slags istryck pågå
för närvarande försök vid Vattenfallsstyrelsen.

I den andra synpunkten, som dr Asplund nämner, vill
jag instämma. Det har observerats att mindre träbryggor,
belägna parallellt med en kaj eller liknande, vid
vattenståndsvariationer förskjutit sig i sidled till följd av
valvverkan hos istäcket. Dylik valvverkan kan tänkas
uppträda i det uppåtböjda istäcket i den slutna bassängen,
om vatten på något sätt läcker ut eller avtappas. Man får
då tryck mot sidoväggarna.

I det aktuella fallet kunna istrycken mot bassängens
relativt veka sidoväggar sannolikt delvis upptas genom
passivt mottryck från den utanförliggande fyllningen,
särskilt om denna är frusen. Istrycken kunna därigenom
konstruktivt mötas t.ex. genom en förstärkning av bassängens
hörn, där böjande moment uppkommer, och av den
horisontala armeringen längs sidoväggarna, som bli utsatta
för dragning.

Har man en expansionsanordning i bassängen, håller sig
istäcket plant under tillfrysningen. Vid en sänkning av
vattenytan uppstår då i stället den olägenheten, att
istäcket hänger ned och ger upphov till dragkrafter. Dessa
kunna ej på samma sätt som tryckkrafterna upptas av
väggarna och den utanförliggande fyllningen. Det kan
därför ifrågasättas, huruvida expansionsanordningen i delta
fall är till nytta eller om den icke rent av är skadlig.

Som synes uppställa sig åtskilliga problem för
byggnadsteknikern, då han vill utforma en konstruktion, som skall
motstå isens åverkan. Det kunde i detta sammanhang vara
intressant att utröna, hur istäcket i verkligheten beter sig
i simbassängen i Malmen, om bräddavloppet ersättes med
ett ståndrör. Man skulle då kunna avläsa övertrycket i
bassängen och göra iakttagelser, som kanske kunna leda
till nya synpunkter på de här diskuterade problemen.

Bertil Löfquist.

Civilingenjör Löfquist har ytterligare belyst problem, som
sammanhänga med min artikel om simbassängen i
Malmslätt. Till hans diskussion skall endast tilläggas, att, ifall
de beskrivna anordningarna (expansionen och
flottörventilen) byggas så, att de verkligen fungera, kan vattenytan
ej heller nämnvärt sänkas, och skada på grund av istäckets
nedhängning knappast uppkomma. Löfquists påpekanden
utgöra dock värdefulla mementon för konstruktörer.

Sven Olof Asplund.

Rättelse: I nötisen "Fabrik med luftburet tak’’ i Tekn. T.
1944 s. 902 har det erforderliga övertrycket kommit att
anges till 5—10 g/m2 i stället för 5—10 g/cm2, dvs. 50—
100 kg/m2.

I STF:s ledamotsförteckning 1944 har ett fel insmugit
sig beträffande avd. Industriell Ekonomi och Organisations
styrelse och representation i STF:s styrelse. I
avdelningens styrelse är direktör Harald Erikson ordinarie
ledamot; som suppleant tillkommer arbetschef Kurt
Trägårdh. Representanter i STF:s styrelse äro överingenjör
Hans Thorelli och direktör Mats Hede, med direktör Erie
Brodén som suppleant,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free