Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 2 september 1944 - Ultrakorta vågors utbredning, av Ove Norell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 19 Ak
1023
SgCOSft
s/n ^
*E=£0 V/C+Z+t/Ccoaf’
Fig. 8. Addition av fältstyrkekomponenterna med hänsyn
till fasförskjutningen <P i—<p^ -f tp.
på skillnaden i längd mellan utbredningsvägarna,
dels på fasförskjutningen vid reflexionen mot
jordytan.
Vägskillnaden beräknas rent geometriskt med
ledning av fig. 13. Hs och Hm äro där höjderna
över tangentplanet. Om summan av dessa är
liten i förhållande till avståndet D fås
vägskillnaden = A
2 Hm Hs
I) ■ 103
Vill man här ta hänsyn till refraktionen i
atmosfären kan detta — som senare skall visas — ske
genom att man vid beräkningen av Hs och Hm i
stället för den verkliga jordradien Ræ 6 370 km
använder en ca 35 % större, ekvivalent jordradie
8 600 km.
Genom vägskillnaden A få vi fasförskjutningen
2 n A ,
<PA =–j- rad
där minustecknet anger fasförsening.
För reflexionen mot jordytan anta vi den
komplexa reflexionskoefficienten
F — K • ej(p
Vid mottagaren blir sålunda den totala
fasförskjutningen
2ji A
~ X
Eftersom skillnaden i väglängd A vanligen är
liten i förhållande till avståndet I), så hänför sig
ø = <p -j- = g,
olikheten i komponenternas amplitud endast till
faktorn K vid reflexionen:
Enligt (1) är
Edir
Erefl _
Edir
K
7 -VP
Eo = D mV/m
varvid dämpningen och diffraktionen ha
försummats.
Vi känna nu de båda komponenterna och
fasvinkeln mellan dem. Vi bortse från rumsvinkeln
och addera vektoriellt enligt fig. 8. Fältstyrkan
vid M blir sålunda:
7 \ P /––––––––––
n+Ä2 + 2tfcos<Z> mV/m (2)
E
D
Längre fram visas, att man ofta kan sätta
Insättes detta värde i ekv. (2), så får man efter
övergång från cosinus- till sinusfunktion det enkla
uttrycket
14 Y P . / 9V
2
E.
sin
dvs. E.
v/
sin „ mV/m
Å
(2 b)
D
14V P
D
Anta vi vidare så små mottagarhöjder, att
vägskillnaden A är mindre än en sjättedels
våglängd, kan man med mindre än 5 % fel sätta
sinusfunktionen lika med sitt argument. Införes
samtidigt uttrycket på A få vi
Eæ- ,––-fi VI m (2 c)
där som förut
P i= sändarens antenneffekt, W,
Hs och Hm — uppställningshöjderna räknade
från tangentplanet genom
reflexionspunkten, m,
l = våglängden, m,
I) i= avståndet mellan sändare och
mottagare, km.
Höjd
/5Ch
C /ooiyS
Fig. 9. Fältstyrkans variation
med höjd och avstånd vid plan
jordyta med F.— — 1 enligt
beräkningsexempel. Hs = 100 m
X ,= 0,5 m.
200
/»o
/Ivstond frön sändaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
