Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 2 september 1944 - Ultrakorta vågors utbredning, av Ove Norell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1024
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. El En som funktion av avståndet vid utbredning
över land (o i= 10—13, s <= 4). Vertikal polarisation.
P .= 1 kW, In t= 100 m, hm— 100 m (enl. van der Pol och
Bremmer).
Enligt denna formel, som med de gjorda
antagandena gäller inom den optiska synvidden,
avtar sålunda fältstyrkan proportionellt mot
in-versa värdet på avståndets kvadrat, och den ökar
proportionellt mot uppställningshöjden.
Liknande formler, kanske med andra empiriskt funna
konstanter, anges ofta i litteraturen. De äro i
flera fall synnerligen användbara, men man bör
beakta, att giltighetsområdet kan vara relativt
snävt avgränsat.
Exempel
För att få en uppfattning om utseendet på det
interferens-fält, som blir följden av vågreflexionen mot jordytan, skall
här med förenklade antaganden genomföras ett litet
exempel.
Vi räkna därvid med rätlinjig förlustfri vågutbredning,
dvs. vi försumma som ovan såväl avböjning och
dämpning som brytning. För enkelhets skull anta vi dessutom
plan jordyta med reflexionskoefficienten
F — e jjl= — 1
oberoende av infallsvinkeln.
Sändarens uppställningshöjd /j«i=100 m och
våglängden A ,= 0,5 m (/1= 600 Mp/s).
Vi skola nu söka orten för de punkter i M)-planet
(vertikalt plan genom sändaren), för vilka den totala
fasförskjutningen är
ø = — n jr (n = 0, 1, 2, ....)
På grund av vägskillnaden fås
_ 2 n A ^ 2 n- 2 100 • hm__ 8 Jrhm
A = 0,5 - 2) 10» ~~~ 10 D
då D ■ 108>(/u + hm)
Om
ø = — nJi = y + (p^ = jt+ <pA, dvs. <p^ = — (n + 1) n
få vi alltså
o
där hm ■— mottagarhöjden, m,
D = avståndet från sändaren, km.
Uttrycket representerar en skara räta linjer genom origo.
I fig. 9 svara de heldragna linjerna mot n i= jämnt tal,
dvs. <P i= 0, — 2 n, — 4 Ji,.. .. Här ligga de två
fältkomponenterna i fas, varför fältstyrkan blir dubbelt så stor
som om utbredningen ägt rum i fria rymden
14 \]P
E = 2 ■ Eo = mV/m
De streckade linjerna svara mot n udda tal, dvs.
= — ji, —3 n, —5 fi,.... eos — 1,
fältkomponenterna ligga i motfas och fältstyrkan blir
E= 0
Jordytan i figuren svarar mot /i = -—1, dvs. = n,
eos — 1 och
Ei== 0
När man följer en vertikal linje, t.ex. —A vid Di=20
km, stiger till en början fältstyrkan med höjden. Vid 25 m
höjd passeras ett maximum, och vid 50 m är fältstyrkan
åter noll. Förloppet upprepas med konstant höjdskillnad
mellan maxima. Följer man däremot en horisontell linje,
t.ex. C—C, inträffa de växande maxima allt tätare ju
närmare sändaren man kommer, såsom den schatterade
kurvan visar.
Ovanstående enkla exempel visar, att man vid
ultrakortvåg kan råka ut för en del till synes
paradoxala fenomen, t.ex. att fältstyrkan blir
flera gånger större, om man ökar avståndet ett
par kilometer. Förutsättningen härför är, att man
befinner sig på större höjd än första
interferens-maximum. Det kan därför ofta vara av värde att
på detta sätt skaffa sig en bild av fältets utse-
Fig. 11. ElEo som funktion av
avståndet vid utbredning över
land (o,= 10—**, e — 4). Vertikal
polarisation. P <= 1 kW, hs <=
100 m, hm i= 100 m, X t= 0,7 m
(enl. van der Pol och Bremmer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
