Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 9 september 1944 - Radiofrekvent förvärmning vid bakelitpressning, av Curt Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 19 A A
1041
Fig. 3. Bägare av vävbakelit; t.v. ocli i mitten vanlig
förvärmning; t.h. radiofrekvent förvärmning.
Fig. 3 visar en bägare, som skulle pressas av
väv-bakelitpulver. Till vänster synes en et ter vanlig förvärmning
med 10 t tryck pressad bägare och i mitten samma bägare,
pressad med 6 t tryck. Till höger synes samma bägare
pressad med 6 t tryck efter radiofrekvent förvärmning.
Fig. 4 visar två amerikanska arbetsstycken. Av munstycket
till brandsprutan pressades 2 på en gång, vardera av 6
tabletter vägande 28 g var. De 12 tabletterna uppvärmdes
radiofrekvent under 30 s, verktyget slöts på 20 s, och
pressningstiden var 1^4 min. Efter vanlig förvärmning tog det
45 s att sluta verktyget, och pressningstiden var IV2 min,
vartill kommer att den stora felprocent, som förut fanns.
belt och hållet eliminerades. Föremålet till vänster
pressades av 6 tabletter, vägande tillsammans 126 g, i ett verktyg.
Pulvret förvärmdes radiofrekvent med 2 kW under 30 s,
verktyget slöts på 6 s, och pressningstiden var 13U min.
Efter förvärmning på vanligt sätt var pressningstiden
5 min. Arbetet hade alltid betraktats som mycket svårt
med en stor felprocent, som fullständigt eliminerades.
Metall- och andra inlägg i pressdetaljer ha alltid
förorsakat huvudbry, och problemet att hålla dem i läge är
ofta mycket svårt. Genom presspulvrets ökade flytbarhet
och plasticitet efter radiofrekvent förvärmning förenklas
detta problem. Som en vidare fördel, ehuru av mindre
betydelse, torde den mindre slitning av verktyget, som
troligen erhålles efter radiofrekvent förvärmning, kunna
anses, och det är troligt, att metoden t.o.m. tillåter att
mjukare material för verktygen användes.
Det är icke alltid nödvändigt eller lämpligt att vid
radiofrekvent förvärmning låta temperaturen gå upp till
maximum, utan man kan ofta använda partiell förvärmning till
t.ex. 120°. Presspulvret får då en ökad plasticitet men
behöver givetvis en längre pressningstid för att polymerisera.
Lämpligheten av en sådan partiell förvärmning beror på
arbetsstyckets karaktär. Det är bättre att ändra
presspulvrets data efter pressningsvillkoren än tvärtom.
Som ett exempel kan nämnas, att ett block av 25 mm
tjocklek behövde efter radiofrekvent förvärmning till 120°
en pressningstid av 2min. När
förvärmningstempera-turen höjdes till 150° behövdes 50 s. Men t.o.m. en tid av
2V2 min ansågs synnerligen kort för detta arbetsstycke.
Synnerligen viktigt är naturligtvis att veta, om de fysiska
och elektriska egenskaperna uppvisa någon skillnad efter
radiofrekvent mot efter vanlig förvärmning. Alla
hittillsvarande undersökningar ha givit till resultat, att
arbetsstycken, pressade efter radiofrekvent förvärmning, ha
minst samma och i många fall bättre egenskaper än efter
vanlig förvärmning. Vid prov efter BSS 771 visade det
sig, att draghållfastheten blir praktiskt taget lika,
slaghållfastheten ligger omkring 30 % högre, vilket ju är ett
tydligt bevis för den större homogeniteten och jämnheten,
och vattenabsorptionen ligger på något mer än hälften.
Särskilt intressant är ett försök, som gjordes med ett
mycket trögflytande pulver, som ej täckte trämjölet, och där
följaktligen det färdigpressade arbetsstycket måste vara
mer vattenabsorberande än vanligt. Efter vanlig
förvärmning var detta också fallet, men efter radiofrekvent
förvärmning visade det sig, att hartset var så uppmjukat, att
arbetsstycket ej hade mer än normal vattenabsorption.
De elektriska egenskaperna på ytmotstånd och elektrisk
styrka visade genomgående bättre siffror.
Erfarenheter av elektriska aggregat för radiofrekvent
förvärmning, visa att
det måste vara så enkelt och säkert som möjligt, då det
ju kommer att handhavas av ovant folk;
frekvensen skall vara så hög som möjligt, mellan 30—50
Mp/s. Att få fram ett aggregat, som arbetar med hög effekt
och tillräcklig verkningsgrad, är ej lätt. De flesta aggregat
arbeta f.n. med ca 10 Mp/s och förutsatt att denna ej
begränsar belastningens dimensioner torde den vara tillräcklig;
pulvret eller tabletten, som skall uppvärmas, får ej störa
resonansen i strömkretsen, så att efterjustering är nödvändig;
det är önskvärt att uppvärmningen noggrant
tidkontrolleras så att för en bestämd belastning och effekt en
bestämd uppvärmningstid erfordras. Härav följer att
kontrollsystemet måste regleras genom tryckknappar med
tids-inställda strömbrytare;
effekten vid radiofrekvent förvärmning beror tydligen på
storleken av de olika belastningar, som skola uppvärmas,
och minimitiden för den. överslagsvis kan sägas, att
100 W uppvärma 100 g vanlig trämjölsfylld bakelit till
100° under 21/s min;
det är bättre, anser somliga, med ett större aggregat,
betjänande en rad pressar och andra med ett litet aggregat
för var press. Det finnes argument för och emot: det
större aggregatet har högre verkningsgrad, rören ha större
livslängd och medge finesser, som äro oekonomiska i ett
mindre aggregat. 2—3 kW behövas troligen, men det blir
svårt att arbeta med max. effekt. Med ett aggregat av t.ex.
500 W för varje press arbetas det nog lättare, men
rörfrågan kommer att bereda bekymmer.
Som slutord kan sägas, att radiofrekvent förvärmning ger
följande fördelar: bättre flytbarhet i verktyget, lägre
presstryck, mindre antal olika pulver med olika flytbarhet,
verktyg med större antal intryck i mindre pressar, mycket
mer invecklade arbetsstycken kunna pressas, felaktigheter
reduceras och mer solida arbetsstycken erhållas, presstiden
förkortas, det pressade arbetsstycket blir mycket starkare.
Det är icke lätt att säga något om kostnaderna. Många
pressare ha ansett att denna fråga har mindre betydelse
då metoden möjliggör pressning av arbetsstycken, som
förut varit omöjliga att pressa. För övrigt är kostnaden
ej stor, löpande kostnader äro billiga och de enda större
utgifterna äro kapitalutlägg samt reparationer och utbyte
av rör. Väges detta emot de lägre press- och
verktygskostnaderna och den genomgående ekonomin i
förvärmnings-och pressningstid, mindre felaktigheter och bättre
pressresultat kan man med skäl svara den, som säger att han
ej har råd med en installation, att han i stället ej har råd
att vara utan den. Curt Marcus
Fig. 4. Exempel på föremål pressade efter radiofrekvent
förvärmning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
