Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 7 oktober 1944 - Insänt: Ingenjörerna i studentbetygen och i verkligheten, av R Woxén och Jan Wallander - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1A oktober 19 A A
1163
ent, men medan man strävar efter att finna denna norm,
får man hålla till godo med det nu tillämpade systemet.
Författaren avslutar sin artikel med en sammanfattning
av undersökningens resultat på följande sätt:
"Metoden att ta in eleverna efter deras ursprungliga
studentbetyg torde i det fallet vara lika så god som någon
annan men på grund av den stora tillströmningen till KTH
skulle den leda till så höga betygsfordringar, att man inte
rimligen kunde neka komplettering, och del måste anses
vara ett huvudmål. Följande förslag är ett försök att
kringgå denna svårighet:
med hänsyn till att det ur undervisningens synpunkt kan
vara lämpligt att eleverna ha vissa minimikunskaper, skulle
endast de, som uppfyllde vissa betygsfordringar pius ev.
praktik tillåtas aspirera; någon komplettering skulle endast
i undantagsfall medges; bland de sålunda godkända skulle
urvalet ske med hjälp av psykotekniska anlagsprov."
(Kursiverat av mig.)
Författaren föreslår sålunda, att bland alla sökande, som
uppfyllt vissa minimifordringar, de skulle antas, som
lyckades bäst i psykotekniska anlagsprov. Det är möjligt, att
tillämpandet av anlagsprov kan innebära den mest
rationella lösningen. Emellertid är det häpnadsväckande, att
författaren låter sitt seminariearbete utmynna dels i ett
underkännande av hittills tillämpade normer och dels i ett
förslag om införande av psykotekniska prov utan att han
med ett ord berört eller försökt visa upp, att dylika prov
äro lämpliga och ge bättre korrelationskoefficienter än den
nu tillämpade antagningspoängen.
KTH har under det gångna året låtit Psykotekniska
Institutet utarbeta psykotekniska prov, baserade på vissa
förundersökningar, utförda i två stockholmsläroverk, varefter
institutet i mars 1944 testat de studerande i högskolans
första och fjärde årskurser. För dem av de 532
teknologerna, som i det närmaste avslutat sina studier, ha följande
korrelationsfaktorer beräknats:
antagningspoäng — betygskvot.............. 0,403 ± 0,09
totalt testbetyg — betygskvot............... 0,246 + 0,10
Man finner, att korrelationen mellan antagningspoäng
och betygskvot praktiskt taget överensstämmer med det
värde, 0,395, som i det föregående anförts för det äldre
teknologmäterialet. Det stora värdet på spridningen torde
framför allt bero på att materialet icke varit lika
omfattande som i det förra fallet, i vilket det uppgick till 1 200
personer. Man finner vidare, att korrelationen mellan
testbetyget och betygskvoten endast är 0,246, dvs. avsevärt lägre
än någon av de andra anförda korrelationskoefficienterna.
Detta innebär icke, att psykotekniska prov äro olämpliga,
men det innebär, att de former av dylika prov, som man
hitintills lyckats utarbeta, icke äro så goda, att man har
någon som helst anledning att använda dem i stället för
den nu tillämpade antagningspoängen. Emellertid må i
detta sammanhang nämnas, att högskolan kommer att låta
genomföra frivilliga psykotekniska prov med alla dem,
som i höst söka inträde, för att om möjligt försöka få
fram dylika prov av sådan art, att de på ett värdefullt sätt
skulle i lämplig form kunna användas i samband med
antagandet av inträdessökande. R Woxén
Professor Ragnar Woxén har gjort mig den äran att
kritiskt granska min uppsats, och han har gjort viktiga
påpekanden rörande de problem, som där beröras. På
några punkter skulle jag dock vilja göra en del
förtyd-liganden.
Professor Woxén påpekar till en början att det är
felaktigt, som jag skriver, att många elever "komplettera
betygen eller praktisera under ett, ja kanske flera år", tv
mer än ett års praktik tillgodoräknas inte. Beklagligtvis
har jag uttryckt mig otydligt på denna punkt; min avsikt
har varit att säga, att många elever praktisera och kom
plettera under ett, ja kanske flera år; detta senare är
tyvärr sant.
Professor Woxén vänder sig vidare mot min kritik av den
nuvarande intagningsmetoden vid KTH. Som jag hoppades
klart framgick av min uppsats, riktar sig inte min
huvudsakliga kritik mot den speciella metod för
sammanräkning av betygen, som används vid KTH, utan mot hela
systemet att över huvud taget räkna samman betygen och
ta in eleverna med hänsyn till uppnådda poäng, med de
omfattande kompletteringar, som en dylik metod får till
följdföreteelse under nuvarande förhållanden. Att sedan
olika sammanräkningsförfaranden, av mitt material att
döma, ger ungefär samma resultat föranleder ju den
reflexionen, att den nuvarande metoden för uträkning av
antagningspoängen möjligen är onödigt komplicerad.
Det är intressant att i detta sammanhang granska de av
professor Woxén anförda koefficienterna rörande
sambandet mellan studentbetyg och studieresultat vid KTH.
En uppfattning om koefficienternas osäkerhet får man bäst
genom att ånge tre gånger medelfelet, alltså 0,09; skill
nåden mellan de två koefficienter som ha det största
praktiska intresset, 0,354 och 0,395, är som synes liten med
hänsyn till deras medelfel.
Professor Woxén efterlyser vidare ingenjörsbetygen i min
undersökning; att dessa inte kommo med berodde på,
förutom bristande resurser, att jag visste att en undersökning
av den sidan av saken pågick vid KTH.
Till sist anser professor Woxén att det är
"häpnadsväckande", att jag efter att ha kommit till den slutsatsen,
att det nuvarande systemet innebär ett meningslöst slöseri
med unga människors bästa år och deras föräldrars eller
andra personers pengar utan närmare motivering
framlägger ett förslag till lösande av problemet.
Det tycker inte jag är så märkvärdigt. Att jag inte
närmare har motiverat förslaget beror på att, såvitt jag
förstår, den enda bärande motiveringen i detta fall måste ha
till grund en statistisk undersökning av sammanhangen;
en sådan låg naturligtvis helt utanför mina möjligheter.
Förslagets karaktär av ett diskussionsutkast förklarar
också varför jag inte har gått in på sådana detaljer som
hur man skall förfara med latinstudenter etc.; de böra
naturligtvis få fyllningskomplettera i de ämnen, som de
inte ha läst.
Glädjande nog pågår ju för närvarande vid K. Tekniska
Högskolan en undersökning rörande de psykotekniska
proven; av de här framlagda resultaten kan man dock icke,
som professor Woxén, dra några definitiva slutsatser om
de hittills använda proven, vare sig i den ena eller andra
riktningen. Det avgörande är ju inte, hur väl man med
ledning av proven kan bedöma en individs framtida
studieresultat vid KTH, utan hur väl de värdesätta hans
möjligheter som färdig ingenjör.
Det är att hoppas, att K. Tekniska Högskolan skall anse
det förenligt med sina intressen att utröna de
psykotekniska provens möjligheter även i detta hänseende.
Jan Wallander
Rättelse. I professor G Hjerténs uppsats "Ur
uppfordringens utvecklingshistoria" i h. 36 finnas nedanstående
avvikelser från författarens manuskript, vilket redaktionen
livligt beklagar:
s. 1029 sp. 2 r. 2 nedifrån står: "100 000 t/år kol", bör
vara: "100 000 ton kol per år";
s. 1034 sp. 2 r. 5 nedifrån står: "Det största tidigare
speldjupet vid en svensk gruva är 1 000 m", bör vara: "Det
största djup, för vilket tidigare något spel vid svensk gruva
blivit utfört, är 1 000 m";
s. 1035 sp. 1 r. 17 t.o.m. r. 9 nedifrån står:
"Berguppfordringen sker med två bergspel (fig. 18), det ena
utrustat –-. I en hiss kunna alltså samtidigt 50 man
fraktas", bör vara: "Berguppfordringen sker med två
bergspel, det ena utrustat–.—. I en hiss kunna alltså
samtidigt 50 man fraktas. Utseendet av skip,
bottentöm-mare och hiss framgår av fig. 18";
s. 1035 sp. 2 r. 4 nedifrån står; "t/år berg", bör vara:
"ton berg per år",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
