Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Arbetsledarpsykologi i praktisk tillämpning, av Albert Engvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1A oktober 19 A A
1175
trivsel och förtroende. Man får dock akta sig för
allt, som smakar effektsökeri och fjäsk i denna
fråga.
Emellertid får man förutsätta, att hälsningen
icke bara gäller personer, utan i lika hög grad
befattningen och dess ändamål. En arbetare i det
civila ser hos sin överordnade en person, som
fyller en ändamålsenlig uppgift till hans eget och
det allmännas bästa. Det blir lättare för en ledare
i det civila livet att personifiera det positiva
ändamålet i ledandets uppgift. En militär i
förmansställning torde i regel aldrig på samma sätt
kunna motivera sin tillvaro. Drill och dressyr ha ju
icke förmåga att amma upp några större känslor
av respekt. Att gå på en kaserngård ett par
timmar i exercis utlöser väl inte heller några större
behov av att hälsa. Däremot är det ju väl bekant,
att det finns många enskilda befäl, som den
värnpliktige gärna kostar på en ärligt menad hälsning
både inom och utom tjänsten.
Eftersom hälsningen närmast är att betrakta
som ett symtom torde det icke gå att komma
till rätta med den genom föreskrifter i form av
handböcker e.d.
Fostran och urval
En mycket väsentlig sak är, att det för var och
en blir uppenbart, att intet smussel bedrives i
befordringsfrågor, och att ovidkommande
omständigheter icke tillåtas spela in. På den vägen
vinnes en för organisationens fortbestånd och
utveckling nyttig anda, vars innehåll alltså går ut
på, att den personliga insatsen till företagets
framgång, och därmed i viss grad även till
övriga anställdas fördel, är den hävstång, med vilken
den enskilde kan lyfta sig upp till en allt bättre
existens.
Befordringssystemet är sålunda ytterst önskvärt,
men får tillämpas med urskiljning. Det berättas,
att den amerikanske tidningskungen Hearst var
känd för att tillämpa snabb befordran. Hearst
hade vid ett tillfälle en gäst med sig, som tog av sig
hatten och hälsade vördnadsfullt på hisspojken.
Hearst blev förvånad och frågade varför. "Jo, han
kan vara direktör, när jag kommer hit i nästa
vecka", blev svaret.
Det är visserligen viktigt, att varje begåvad och
energisk människa får tillfälle att grundligt pröva
sina färdigheter på praktiska uppgifter inom
företaget. De erfarenheter, som sålunda vinnas, äro av
största betydelse icke minst för den, som föresatt
sig att erövra de högre posterna inom
förvaltningen. Men om det är önskvärt, att en dylik
cirkulation kan upprätthållas, får man därvid dock icke
ge avkall på en mot tjänsten svarande fördjupad
utbildning. Det kan vara lämpligt, att de
tilltänkta gradpasserarna på något sätt ges möjlighet
att besöka erforderliga utbildningsanstalter
såsom läroverk och fackhögskolor.
Man kan således skriva under på nyttan av att var
och en med egen kraft skall kunna gå så långt han
önskar och förmår. Men en ovillkorlig
förutsättning är, att de teoretiska och praktiska
kunskaperna hålla jämna steg med befordringarna.
Vid urval har man att ta hänsyn å ena sidan till
förvärvade egenskaper genom uppfostran och
miljö samt å andra sidan medfödda egenskaper,
dvs. begåvning eller anlag. De senare, t.ex.
mekaniska anlag, kunna med stor tillförlitlighet
prövas med psykotekniska hjälpmedel. Emellertid
spela karaktärsegenskaperna också en stor roll:
flit och god vilja, förmåga till samarbete etc.
Det säger sig självt att goda mekaniska anlag
även kunna brukas i brottsligt syfte, t.ex. för
öppnande av kassaskåp. De psykotekniska proven
kunna ej mäta vederbörandes avsikter, moral eller
karaktär. Däremot tar den praktiska
betygsättningen stor hänsyn härtill; den flitige
medelmåttan bedömes ej sällan bättre än den begåvade
slarvern. På grund härav får man sällan
överensstämmelse mellan psykoteknisk värdering och
praktisk betygsättning, vilket ju alltså är fullt
naturligt.
Mellan ytterlighetsfallen, begåvade karaktärer
och lymmelaktiga nollor, finnas olika
mellanstadier såsom begåvade lymlar och hederliga nollor.
Man har att ta hänsyn till hela skalan vid urval
och försök att få rätt man på rätt plats.
Det är svårt att rätt avväga de inbördes
relationerna mellan behovet av allmänbildning och
fackkunskaper. Personligen lutar jag åt ett
tämligen stort utrymme för allmänbildningen. Som
avslutning vill jag anföra Alf Ahlbergs ypperliga
karakteristik av den bildade människan och
hennes antiklimax, den obildade:
"En bildad människa är icke tvärsäker i sina
domar, hennes värld är icke en värld av enbart
änglar eller djävlar. En bildad människa känner
sin begränsning, hon vet något om tillvarons
komplicerade och motsägelsefulla sammanhang,
hon svär inte på dagens små sanningar och faller
inte till föga för sista skriken. Hon vet, att
eftervärldens domar alltid ha varit andra än
samtidens, och att dagens sanningar äro morgondagens
osanningar. Hon är tolerant både mot olika
åsikter och olika människor. Bildning är ungefär
motsatsen till fanatism, blindhet, intolerans. En
bildad människa går med öppen horisont genom
livet. Hon är beredd att revidera sina
uppfattningar och anser sig aldrig färdig. Hon vet, att
världen icke tar slut, där den närmaste vägkröken
försvinner, och att bortom synranden finnas nya
och underbara ting. Hon har känsla för tillvarons
mysterium, och denna känsla fyller henne med
vördnad och andakt. En bildad människa söker
gärna stillheten, ty det är i den som de stora
tingen tala sitt lågmälda språk. En obildad
människa måste ständigt ha larm och oväsen omkring
sig för att inte märka sin egen tomhet. Häri
ligger den största skillnaden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
