Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Smörjoljor, paraffin och paraflow, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1180
TEKNISK TIDSKRIFT
emedan raffineringsprocessen borde kunna
avsevärt förenklas och förbilligas.
Det borde sålunda vara möjligt att åtminstone
slopa avparaffineringen, vilken utgör ett av de
dyrbaraste raffineringsstegen och som bekant
innebär, att de fasta paraffinerna avlägsnas med
hjälp av lösnings- och utfällningsmedel vid
förhållandevis låga temperaturer. Härvid bli
anläggnings- och driftkostnaderna högre, ju lägre den
eftersträvade oljestelningspunkten är, dvs. till ju
lägre temperatur oljelösningen måste kylas.
På grund av den syntetiska oljans lovande
egenskaper upptogs snart produktion därav i större
skala. Sedan år 1932 har produkten förts i
marknaden under beteckningen "pciraflow" såsom
stelningspunktsförbättrande tillsatsmedel för de
flesta mineraliska smörjoljor.
Paraflows framställning, egenskaper och användning
Som redan nämnts användas paraffin och
naftalin som utgångsprodukter vid framställning av
paraflow. Paraffinet kloreras till
monoklorparaf-fin, och detta kondenseras med naftalin enligt
Friedel—Crafts metoden i närvaro av
aluminium-klorid. En reaktionsprodukt erhålles, vars
egenskaper variera inom de i tabell 1 angivna
gränserna, beroende på olikheter i reaktionstid och
temperatur.
Tabell 1. Paraflows egenskaper.
min max
Spec. vikt (20°C)................. 0,904 0,911
Viskositet ..................°E38’ 77,3 103,2
°E,oo° 5,24 6,13
VI .............................. 106 109
Stelningspunkt ................ °C —10 —4
Conradson-tal ................ % 1,44 1,99
Flampunkt ................... °C 270 j 280
Variationer i paraflows sammansättning,
viskositet osv. inverka icke nämnvärt vid dess
praktiska användning, enär produkten vanligtvis icke
användes i ren form utan som lösning i en väl
raffinerad mineralolja. Härvid väljes
koncentrationen så, att en viss konstant
stelningspunkts-nedsättning erhålles vid tillsats av en given mängd
paraflowlösning till en standardiserad olja av
bestämd kvalitet. Användning av paraflow i
utspädd form medför dessutom den fördelen, att
en bättre dosering och jämnare upplösning kunna
åstadkommas. Den mängd paraflowlösning, som
vanligen behöver tillsättas, uppgår nämligen till
0,1—1,5%, medan endast en bråkdel (t.ex.
eller 1/3) därav skulle behöva användas vid
tillsats av den svårlösliga outspädda
paraflowpro-dukten. De i det följande angivna
paraflowmäng-derna hänföra sig således till standardiserade
mineraloljelösningar med en halt av 25—35 %
paraflow.
Oljornas förändring vid nedkylning
Vid temperaturer över 60°G kunna nästan alla
oljor anses som "normala" vätskor, enär de följa
Newtons lag
dv
T = r]dn
där r = skjuvspänning,
y] <= dynamisk viskositet,
dv
^ –<= hastighetsgradient.
För en del oljor gäller denna lag även vid
mycket låga temperaturer, exempelvis vid — 50°C och
lägre, medan för andra oljor giltigheten upphör
redan vid några grader under + 60°C. De
sistnämnda kunna betecknas som "onormala" oljor,
och anomalin beror på en till en början kolloidal
och därefter äkta utfällning av vissa vid lägre
temperatur i oljan olösliga kolväten eller
oxidationsprodukter.
Som regel uppträder denna anomali hos
paraf-finhaltiga oljor, ur vilka paraffinet börjar
kristallisera vid en för varje olja karakteristisk
temperatur. Sjunker temperaturen ytterligare,
blir blandningen av olja och paraffinkristaller
fast, och den högsta temperatur, vid vilken någon
rörelse icke inträffar, när ett provrör med oljan
under 10 s lutas i 45° vinkel, betecknas som
"stelningspunkt". Även paraffinfria oljor ha en
viss stelningspunkt trots giltigheten av Newtons
lag, men oljans stelnande beror i detta fall icke
på dess strukturanomali utan därpå att
viskositeten med sjunkande temperatur ökar så
mycket, att oljan praktiskt taget upphör att flyta.
Denna viskösa stelningspunkt kan givetvis icke
bestämmas med samma exakthet som den
ovannämnda strukturella stelningspunkten, enär
övergången från flytande till fast aggregationstillstånd
vanligen ligger inom ett större temperaturområde.
I praktiken bestämmes dock stelningspunkten för
alla oljor på samma konventionella sätt, ehuru
föreskrifterna för bestämningens utförande
avvika något från varandra i olika länder.
Generellt kan man som oljans stelningspunkt betrakta
den temperatur, vid vilken viskositeten stigit till
3 • 106 cSt.
Kristallisering av paraffinerna vid nedkylning
av "onormala" oljor kan lätt studeras med hjälp
av ett polarisationsmikroskop. De ortoromboida
paraffinkristallerna bilda antingen plattor eller
nålar, beroende dels på oljans kemiska
sammansättning och dels på kylningshastigheten. De
sexsidiga kristallplattorna förenas ofta till
tvillingaggregat och växa i riktning av rombernas 110°
vinkel, under det att de nålformiga kristallerna
växa i riktning av 70° vinkeln. Vid röntgenanalys,
erhållas följande gitterkonstanter (n — C35 H72):
a <= 7,43 Å
b = 4,97 Å
c i= 46,2 Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
