Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 21 oktober 1944 - Fuktighetens absorption och vandring i byggnadsmaterial, av C H Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1208
TEKNISK TIDSKRIFT
ånga—vätska är märkbar betydligt längre in i
vätskan än man skulle anta med hänsyn till de
enskilda molekylernas "verkningsområde"9, och
häri ligger orsaken till att ett adsorberat skikt
kan ha en tjocklek av upp till 10 à 20
molekyldiametrar, då det befinner sig i jämvikt med
omättad vattenånga. För att kunna genomföra en
beräkning av mera provisorisk karaktär antas
vätskemenisken vara kontinuerlig med en
krökning, som satisfierar Thomsons formel och med
randvinkeln noll (ct<=0; de prickade
halvcirklarna i fig. 4). Om radien r ersättes med
skikttjockleken <5, gäller ekv. (1) för en kapillär lamell,
och man får
2 o M eos a
% = 2di
m b \ 4 b)
(3)
Qr, • RT\n cp
Vätskevolymen i förhållande till micellvolymen
blir enligt fig. 4
V
Vm b V* 4 b
Micellernas volym Vm är endast en del av träts
torrsubstansvolym V(. Man kan skriva
Vm = q-Vt (4)
där faktorn q < 1.
Uttryckes fuktigheten i viktsdelar av det torra
trät (<2>) gäller
Qv • V.
et-Vt
(5)
där Qt är tätheten hos träts torrsubstans. Genom
kombination av ekv. (2)—(5) får man slutligen
(oc = 0)
4 oMq
4 b
<Z> =
fi–")
\ 4 b!
(6)
Qt- bRT(— ln 99)
Ekv. (6) och (2) kunna användas för en
numerisk beräkning av fuktighetsisotermen. Vid 20°G
gälla följande värden på konstanterna:
o = 73 dyn/cm (1= 73 erg/cm2); M= 18 g/mol;
Qt— 1,56 g/cm3; /?e=83,l’106 erg/molgrad; b =
c=60- 10 1ä; Qv 1= 1 g/cm3. Faktorn q är
micellernas volymandel av hela torrsubstansvolymen.
Cellulosan ingår i trä med 0,4—0,6 av hela
substansmängden. Under de antagna betingelserna
erhålles emellertid den bästa överensstämmelsen
med de experimentella bestämningarna, om man
inför q 1= 0,3 (kunde man på lämpligt sätt ta
hänsyn till det tryck, för vilket det adsorberade
skiktet är utsatt, skulle man sannolikt få räkna
med en randvinkel större än noll och ett större
g-värde). Med fuktkvoten i viktsprocent får man
efter insättning
— log cp \ 1 loacpJ
log cp)
(6 a)
I fig. 5 har den enligt ekv. (6 a) beräknade
fuktighetsisotermen för 20°G inritats tillsamman med
observerade värden för furuträ. Av figuren
framgår att dessa ansluta sig till den beräknade
kurvan mellan 0 och 70 %. Vid högre fukthalter
göra sig emellertid de förenklade antagandena
gällande. Den beräknade kurvan har ett
maximum vid <5i=2£>: n (75 % relativ fuktighet)
under det att den observerade oavbrutet stiger.
Inom detta område torde bl.a. en utfyllnad av
luftkanalen i centrum mellan fyra närliggande
kristallblock sätta in. Möjligen kan den hysteres,
som uppträder vid fuktighetens absorption och
desorption i trä, bero på att luftkanalen, om den
väl blivit fylld, vid avtagande fukthalt har svårt
att ånyo utbilda sig.
Till sist skall framhållas att det ovan beräknade
<5-värdet visserligen är avgörande för de enskilda
micellpaketens svällning med fukthalten men
ingalunda för trät i dess helhet. Detta framgår tydligt
t.ex. av den schematiska strukturbilden i fig. 11.
För hygroskopiska material gäller att måttliga
temperaturförändringar endast i ringa grad för-
Fuktkvot
fuktkvot
80 %
Ret. fukt
-Beräknad kurva
• PiDgeon och Maass o Johansson och Berg/in
o 50 T
+ 30’C
• 20’C
Fig. 5. Fuktighetsisotermen för furu
vid 20°C.
Fig. 6. Fuktighetsisotermer för
oorganiska stenmaterial vid 20°C.
1. Siporex, 2. betong (1: 2,6:2,6), 3. cementhålsten, 4. tegel 1,2 kgldm3,
5. tegel 1,6 kgldm3, a. uppfuktat material, b. uttorkat material.
Fig. 7. Fuktighetsisotermer för tegel
(volymvikt 1,2 kgldm3 vid 20—50°C).
Fuktkvot
<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
