Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - Stereoorientering med hänsynstagande till vidvinkelobjektivets felteckning, av Percy Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 19 44
1235
Stereoorientering med hänsynstagande
till vidvinkelobjektivets felteckning
Tekn. dr Percy Tham, LSTF, Stockholm
Genom införandet av vidvinkliga objektiv i
foto-grammetrin har den till stereoorienteringen
hörande inbördes orienteringen i ej ringa grad
komplicerats. Hittills framställda
vidvinkelobjek-tiv ha nämligen en felteckning av sådan
storleksordning att den ej kan lämnas utan avseende
vid fotogrammetriska mätningar. Och även om
det i framtiden skulle bli tekniskt möjligt att
framställa felteckningsfria vidvinkelobjektiv —
vilket för övrigt redan tillkännagivits av firman
Zeiss-Aerotopograph i Jena — torde det inom
många fotogrammetriskt verkande företag över
hela världen finnas en så betydande
fotogram-metrisk utrustning, som är försedd med dessa
objektiv — såväl i fråga om kameror som
stereoinstrument — att felteckningsproblemet även
framgent torde bibehålla sin aktualitet.
Felteckningens inverkan kan emellertid
automatiskt upphävas vid stereobearbetningen på så sätt,
att stereoinstrumenten utrustas med likadana
objektiv som kameran, alltså behäftade med samma
felteckning. Härigenom ernås att det vid
fotograferingen deformerade strålknippet vid den
instrumentella bearbetningen rekonstrueras till
sina rätta riktningar. Så är exempelvis fallet med
Zeiss’ stereoplanigraf.
En annan väg är att korrigera felteckningens
inverkan genom en s.k. kompensationsplatta,
vilken utgöres av en glasplatta som placeras i
strål-gången i instrumentet. Denna
kompensationsplatta är då så utformad att den i varje punkt
upphäver objektivets felteckning. Som exempel
härpå kunna nämnas Wilds autografer A 5 och
A 6.
Emellertid sker stereomätningen i många fall
på annat sätt. Jag syftar då i första hand på den
stereobearbetning av vidvinkelbilder i
instrumentet Multiplex, som bl.a. kommer till användning
i vårt land vid Rikets Allmänna Kartverk.
Multiplex är nämligen utrustat med praktiskt taget
rättecknande objektiv, och vidvinkelobjektivets
felteckning kommer därför att påverka
bearbetningen med hela sitt belopp.
Det vidvinkelobjektiv, som här kommer att bli
föremål för undersökning, är det Topogon-objek-
DK 526.918 : 535.317.6
771.351 : 778.38
tiv, varmed Kartverkets kameror RMK 20/3030
från firman Zeiss-Aerotopograph äro utrustade.
Felteckningen hos vidvinkelobjektivet Zeiss-Topogon
Felteckningens uppkomst och karaktär har
redan tidigare belysts i en artikel i denna tidskrift1.
Det torde därför få anses överflödigt att här ånyo
klarlägga dessa förhållanden, och jag får i denna
del hänvisa till ifrågavarande artikel. Där har
framhållits, att felteckningens inverkan på
hori-sontalparallaxerna och vertikalparallaxerna
praktiskt sett utgör skilda problem. Under det att dess
inverkan på horisontalparallaxerna direkt
återverkar på höjdmätningen vid bearbetningen av
ett stereopar, så att höjdkorrektionerna direkt
kunna adderas till de mätta höjdvärdena, gör sig
felteckningens inverkan på vertikalparallaxerna
gällande redan vid den inbördes orienteringen av
stereoparet och måste därför redan då
korrigeras. Genom att denna senare inverkan inträffar
på detta tidiga stadium av stereobearbetningen
skulle ett försummande av vertikalparallaxernas
inverkan komma att äventyra hela resultatet av
stereomätningen.
Felteckningens inverkan på vertikalparallaxerna
Om stereobilder behäftade med viss felteckning
bearbetas i stereoinstrument med praktiskt taget
rättecknande objektiv, såsom fallet exempelvis är
i fråga om instrumentet Multiplex, uppkomma
motsägelser hos strålknippena på det sätt som
fig. 1 åskådliggör. Samhöriga strålar Sj och sn i
ett stereopars båda strålknippen / och II, vilka
vid fotograferingen utgått från en viss detaljpunkt
P, skära varandra icke längre vid strålknippenas
rekonstruktion i stereoinstrumentet utan korsa
varandra i rymden. Man erhåller sålunda i det i
figuren angivna skärande planet en motsägelse i
Fig. 1. Av felteckningen
orsakade horisontal- och
verti-kalparallaxer hos ett sam-
höricft strålpar inom stereo-
området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
