Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 28 oktober 1944 - Stabilitetsproblemet ved Skaller, av Bertil Hammarson - Vejledning i Afløbsfaget, av Lars Järnegren - Nyere Synspunkter vedrørende Betonsammensætning, av Väinö Wanhainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 oktober 19 44
1247
samt änger konstanter för omräkning av teoretiska värden
till överensstämmelse med erhållna försöksvärden.
Sedan redogöres för hur ovan nämnda resultat kan
användas för stabilitetsberäkning av ett cylinderskal som är
upplagt vid ändarna. Av de vid nedböjning av en sådan
cylinder uppkommande spänningarna äro två avgörande
för stabiliteten, nämligen tryckspänningarna i cylinderns
längdled och i omkretsens riktning.
Tryckspänningarna i längdled bli störst i mitten, och vid
jämförelse med en på detta sätt upplagd cylinder och en
som är belastad med en axiell tryckkraft framgår, att
knäcklasten i förra fallet är 1,2 à 1,4 gånger större än i
det senare. De förut visade kurvorna för den axiellt
tryckta cylindern gälla sålunda även för den böjda med
insättande av en multiplikator.
För erhållande av den kritiska spänningen i omkretsens
riktning jämföres den böjda cylindern med den, som
åverkas av utvändigt tryck, varvid det framgår att samma
knäcklastkurvor som förut visades för detta senare fall
direkt kunna användas även här.
För det böjda cylinderskalet, i vilket det således
samtidigt uppträder tryck i två mot varandra vinkelräta
riktningar, visas ett enkelt sätt att erhålla ett närmevärde på
de kritiska spänningarna.
Efter en betraktelse över säkerhetsgraden vid
utknäck-ning, slutar förf. med att framhålla såsom ett stort
önskemål, att systematiska modellförsök, i synnerhet med
armerad betong, komma till utförande för att ytterligare
belysa ifrågavarande problem; Bertil Hammarson
dk 628.2 : 696.1(489)
Vejledning i Afløbsfaget, 3:e uppl., av Olaf
Forch-hammer. Engelsen & Schröder, Köpenhamn 1941. 191 s.,
69 fig.
Föreliggande arbete, som har utgivits av Köpenhamns
Magistrat, är utarbetat i nära anslutning till stadens och
Dansk Ingeniørforenings reglementen för avloppsledningar
inom fastigheter, och är närmast avsett för auktoriserade
rörledningsentreprenörer, "Kloakmestere", och hos dessa
arbetande personal. Staden har även utgivit
motsvarande vägledningar i "Gasmesterfaget" och
"Vandmester-faget".
Inledningsvis redogöres för auktorisationsvillkor och de
myndigheter, med vilka vederbörande kommer i kontakt,
samt för kommunikationen med dessa.
De första huvudavsnitten behandla kortfattat allmänna
teoretiska, tekniska och hygieniska förutsättningar för
såväl yttre som inre avlopp samt de yttre
avloppsförhållandena i Köpenhamn.
Följande huvudavsnitt behandlar arbetets utförande med
huvudvikten lagd på praktiska vinkar och erfarenheter
från fältet, anläggningar utförda enligt nu föråldrade
reglementen samt rensning av installationer och de risker,
som vederbörande måste vara beredd att möta och
eliminera i sitt arbete, och utgör dessutom en mycket fyllig
kommentar till gällande reglemente.
Sista avsnittet är en alfabetiskt ordnad beskrivning av
installationsdetaljer med monteringsanvisningar.
Boken har naturligtvis sitt största värde för i Danmark
praktiskt arbetande män i facket utan särskild teoretisk
utbildning och innehåller mycket för dessa värdefullt
stoff. Dess värde torde dock ha varit ännu större, om
den även hade lämnat plats för själva reglementet.
Då den ej alltför intimt anknyter till i Sverige tillämpade
föreskrifter och praxis, torde den dock ha ganska litet
intresse för motsvarande personal här i landet, huru
värdefulla de praktiska råden i och för sig äro. För den
något så när erfarne teknikern erbjuda de ej något nytt.
Detta möjligen med undantag för ett kapitel om
vattenlås, som lämnar anvisningar för huru dessa böra
dimensioneras och placeras för att förhindra uttorkning och
utsugning, och dessutom innehåller en hel del varnande
exempel på felaktigt utförande. Lars Järnegren
dk 666.972 : 691.32
Nyere Synspunkter vedrørende
Betonsammensæt-ning, av Niels M Plum. Köpenhamn 1943. 14 s.,
17 fig.
Under ovanstående rubrik behandlar förf. de under de
senaste tio åren gjorda framstegen vid tillverkning av
kvalitetsbetong och går särskilt in på underlaget för alla de
proportioneringsdiagram och tabeller, som framkommit i
litteraturen.
I förra delen av häftet redogör förf. för de viktigaste
betongegenskapernas beroende av ingående råmateriel och
av inbördes variationer mellan dessa.
Om hållfastheten, som ju är den mest studerade
betongegenskapen, omnämnas ej några märkligare nyheter. Det
skulle i så fall på det teoretiska området vara
användandet av förhållandet elv i stället för vattencementtalet vid
framställning av sambandet mellan betonghållfasthet och
cement- och vattentillsats. Hållfastheten blir som
funktion av detta "cementvattental" vid grafisk framställning,
inom det område, som normalt är aktuellt, en rät linje
vilket är enklare än de välkända hyperbelkurvorna från
vattencementtalsdiagrammen.
I fråga om betongens täthet behandlas beroendet av
sandens gradering och lämnas anvisning om den
idealsand-kurva, om vilken de flesta forskare enats. Med hänsyn till
svårigheten att hålla idealsandkurvan anges alltid den
eftersträvansvärda sandgraderingen, inte som en enda kurva
på kornstorleksdiagrammen, utan som ett band mellan
två kurvor, och påvisas även betydelsen av språng eller
dragningar åt ena eller andra hållet av de kurvor, som
kunna tänkas lagda inom området för en godkännbar
sand.
Avgörande betydelse för tätheten ha även bearbetning
och bearbetbarhet. För begreppet bearbetbarhet, som är
svårt att definiera, och som därför tolkats på många olika
sätt, lämnar förf. först en definition och går sedan in på
de olika faktorer, som påverka bearbetbarheten. Speciellt
behandlas inverkan av den totala vattentillsatsen, totala
mängden av betongsandens mindre kornstorlekar och
vat-tenavskillningsproblemet. En sak, som väl bort nämnas i
detta sammanhang, är möjligheten att påverka
bearbetbarheten genom tillsatsmaterial av annat slag än filler t.ex.
tricosal.
I senare delen av häftet har förf. producerat ett eget
proportioneringsdiagram, vilket dock, som han också
påpekar, endast bör användas där man ej har de största krav
på betongen. Gäller det verklig kvalitetsbetong, ger han en
plan för en provserie, som upplägges med användning av
diagrammet. Här lämnas även anvisningar angående de
krav man normalt bör ställa på betong till ett visst
byggnadsföretag och vilka krav man ytterligare kan ställa på
verklig kvalitetsbetong och på betong under vissa speciella
förhållanden.
Slutligen går förf. in på betongkontrollen på
byggnadsplatserna och framhåller att den kontroll, som normalt
utövas, endast i ytterst få fall kan anses betryggande.
Största svårigheten har det berett att få ett riktigt grepp
om den absoluta vattentillsatsen, som påverkas av
materialfuktighet och yttre förhållanden i mycket hög grad. För
övervinnande av denna svårighet anvisas möjligheten av
att med en registrerande wattmeter i blandarmotorns
strömkrets mäta den momentana motorbelastningen och
bestämma den absoluta vattentillsatsen genom att tillsätta
vatten tills motorn fått en viss bestämd belastning. Denna
metod har provats vid ett par större kraftverksföretag i
Sverige, dock utan sådant resultat att det uppmuntrat till
efterföljd.
Då i uppsatsen lämnas en god redogörelse för vad man
nu vid betongproportionering kan göra för att få verklig
kvalitetsbetong, är den av mycket stort intresse för
praktikens ingenjörer och bör ej minst genom den rikhaltiga
litteraturförteckningen kunna ge något även åt övriga be-
tongintresserade. Väinö Wanhainen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
