Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Teletekniken i Schweiz just nu, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1268
TEKNISK TIDSKRIFT
verk (fig. 2) anlagts, vilket tar värme ur
vattnet i floden Limmat (denna del av
kraftverket har beskrivits i Tekn. T. 1944, s. 853).
Vatten-krafttillgången i Schweiz uppvisar stora
fluktuationer. I realiteten utgöras magasinen ofta av
jöklar, varför man har brist på kraft
vintertid och överflöd sommartid. Det ovannämnda
kraftverket producerar om vintern elektrisk ene*"gi
ur kol och olja. Mottrycksångan från turbinerna
användes till uppvärmning, vilket huvudsakligen
sker med distribution av 70° vatten. Sommartid
är kraften billig, varför kraftverket står, och den
obetydliga värmemängd, som då erfordras för
sjukhus m.m., alstras av elektriska ångpannor.
Även värmepumpverket drives endast vintertid
och tar grundbelastningen i fråga om varmvatten
-försörjningen. Kraftverket levererade år 1938
36 000 Mcal värme (4 •% av stadens behov) samt
6 miljoner kWh. Förvaltningen av hela
anläggningen kräver 6 ingenjörer och 20 arbetare och
är ansluten till institutet för tillämpad
elektroteknik, där för övrigt även forskning beträffande
värme- ocli värmepumpanläggningar är den
aktuellaste uppgiften.
Teletekniska industrier
Studiebesök företogos vid ett tiotal industrier,
omfattande fabrikation av bl.a. mätinstrument,
elektronrör, radio- och telefoniutrustningar,
elek-tronmikroskop, radiodetaljer, kablar och
batterier. Då det ej ansetts lämpligt att i större
utsträckning beröra den rent standardmässiga
fabrikationen, begränsas redogörelsen till
högfrekvensområdet, som under krigsåren ökat oerhört i
betydelse och där intressanta
utvecklingsmöjligheter skymta.
Elektronrör för skilda ändamål fabriceras
numera i Schweiz, sedan de vid starten befintliga
material- och vakuumtekniska svårigheterna
övervunnits. Bland produkterna märkas större
sändarrör ned till 5 m våglängd för rundradio,
som kunna utföras demonterbara på pump, så
att katodbyte möjliggöres. Vidare tillverkas en
serie specialrör för decimetervågsområdet, från
små mottagardioder till kraftiga sändarpentoder.
Sedan flera år pågå även försök med löptidsrör
för centimetervågor, "transatorn" och
"turba-torn". Den förra liknar klystronen men har som
resonator ett lechersystem. Namnet kommer av
elektronernas translatoriska rörelse, medan
däremot turbatorn ger dem en mera komplicerad
cirkulär strömning. Turbatorn är en utvecklad
magnetron, vars segment förbundits med en
hål-rumsresonator till ett symmetriskt helt. Man kan
med lätthet uppnå våglängder på 10 cm, varvid
permanenta magneter (< 1 000 Gauss) användas.
Lyckade transmissionsförsök ha också
genomförts, men det stora problemet för närvarande
gäller att få ut större effekt ur röret.
Dimensionerna kunna ej ökas utan att våglängden också
blir högre, varför man måste söka ernå större
emission.
Som redan kunde märkas på ETH, är
ultrakort-vågstelefonin högst aktuell i Schweiz både för
civila och militära ändamål. Tillverkningen
omfattade en mängd olika utrustningar med
våglängder mellan 7 m och 80 cm samt räckvidder
från några kilometer till tiotals mil. Här skola
blott tre intressanta typer närmare beskrivas
Det största av de fullständigt utexperimenterade
aggregaten möjliggör flerkanaltransmission,
arbetar med frekvensmodulation på 84—91 cm
våglängd och är i princip en
"fyrtrådsförbindelse med både sändar- och mottagarantenn på
varje station samt olika frekvenser för de båda
överföringsriktningarna. Därigenom blir även
Fig. 2. Skiss över
värmepumpanläggningen vid ETH:s
"Fem-heizkraftwerk". Man ser bl.a.
flodvattnets in- och utlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
