- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1275

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Ultrakortvågsteknikens konstruktionselement, av Carl-Georg Aurell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 november 19 Ak

1275

Fig. 2. Televisionsantennen på toppen
av Empire State Building i New York.
överst antenn för ljudkanalen,
därunder själva televisionsantennen.

tagarantennen riktad kunna fordringarna på
sän-dareffekten ytterligare sänkas. Förutom fördelen
att begränsa strålningen till smala sektorer, kunna
därför avsevärda räckvidder uppnås, trots att
man t.ex. inom decimetervågsområdet måste mäta
sändareffekterna i watt, där man inom
rundradion mäter dem i kilowatt.

Då antenner finnas av ett otal typer kan här
blott ges ett par exempel. Vad som därvid säges
om sändarantenner är även tillämpbart på
mot-tagarantenner. Den enkla dipolen har inom
ultra-kortvågstekniken fått en mycket stor användning
på grund av sina goda elektriska egenskaper och
enkla mekaniska uppbyggnad. Göres dess längd
lika med halva våglängden, blir impedansen vid
matning i den uppbrutna mittpunkten 73 ohm
och reell. Vid televisionssändningar, där det gäller
att sända likformigt i alla riktningar, användas
ofta par av halvvågsdipoler placerade vinkelrätt
mot varandra och matade med 90° fasförskjutna
strömmar, varigenom ett roterande fält erhålles.
I dessa "vändkors"-antenner placeras ofta flera
våningar dipolkors över varandra. En originell
utformning av ett sådant dipolkors visar fig. 2.

För att ernå bättre riktverkan kunna flera i lika
fas matade dipoler placeras i rader bredvid eller
över varandra. Båda sätten kunna kombineras,
varvid man får en "matta", från vilken
strålningen sker huvudsakligen vinkelrätt mot mattans

plan. Ju flera dipoler man använder, desto mer
utpräglad blir riktverkan och desto större
fältstyrka erhålles i huvudstrålningsriktningen.
Önskar man eliminera strålningen i ena
riktningen, kan en liknande matta placeras bakom den
ursprungliga, en fjärdedels våglängd från denna.
Reflektormattan behöver i allmänhet ej drivas
från sändaren; den säges då vara strålningsmatad.
Den kan även utgöras av en hel metallyta eller
ett metalltrådsnät. En mycket enkel av dipoler
uppbyggd antenn visas i fig. 3. Fyra
halvvågsdipoler matas direkt från sändaren och fyra
tjänstgöra som strålningsmatade reflektorer.

Fig. 5. Elektromagnetiska horn, använda vid amerikanska
försök med ekoradio.

Fig. 3. Enkla riktantenner med dipoler för
telefoniförbindelse på 2 m våglängd.

Fig. 4. Dipolantenner med
paraboliska reflektorer för
telefonförbindelse Dover—Calais på
18 cm våglängd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free