Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Ultrakortvågsteknikens konstruktionselement, av Carl-Georg Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 1944
1277
Fig. 8.
övergångsformer
mellan hålrumsresonator med och utan mittledare (de
tunna linjerna ånge de kapacitiva strömmarnas riktning).
Fig. 9.
Hålrumsresonator av rumbatrontgp.
Mittdelarna äro
gal-lerformigt genombrutna för användning i klystronrör.
gande frekvens resonanser med jämna
frekvensmellanrum, ett förhållande som t.ex. kan
medföra att en oscillator, som använder en
kvarts-vågsledning som svängningskrets, kan svänga på
en icke avsedd resonansfrekvens.
På grund av sitt relativt höga Q-värde användas
kortslutna ledningar ofta för att
frekvensstabili-sera ultrakortvågsoscillatorer.
Göres en kortsluten ledning kortare än en kvarts
våglängd, blir dess reaktans induktiv, göres den
längre, blir den kapacitiv. Man kan därför av
sådana ledningar sammansätta elektriska filter
med förutberäknade frekvensegenskaper. Fig. 7
visar ett filter för undertryckande av ena
sidobandet vid en televisionssändare. På grund av den
relativt långa våglängden blir det av koncentriska
ledningar utförda filtret som synes relativt
utrymmeskrävande.
Även som transformatorer kunna
ledningsstycken användas. I en kvartsvågsledning, som är
kortsluten i ena ändpunkten, blir spänningen
mellan ledarna störst vid den öppna änden för att
sjunka till noll vid kortslutningspunkten. Anslutes
t.ex. en yttre ledning i närheten av den öppna
änden och annars i närheten av den kortslutna
erhålles en nedtransformation.
På samma sätt som en vågledare kan tänkas
bildad genom att mittledaren borttagits ur en
koncentrisk ledning, på samma sätt kan en
hålrumsresonator tänkas bildad ur en på båda sidor
kortsluten koncentrisk ledning genom att den
centrala ledaren borttagits. En sådan utvecklingsserie
visar fig. 8, där även de elektriska fältlinjerna äro
inritade. Liksom vågledaren har en viss
gränsvåglängd, har hålrumsresonatorn
resonansvåglängder blott under en viss längsta våglängd.
Denna är t.ex. för en ihålig sfär 1,14 gånger
diametern och för ett kubiskt hålrum 1,41 gånger
kantlängden. En utformning av
hålrumsresonatorn, benämnd rumbatron, har bl.a. kommit till
användning vid det längre fram beskrivna
kly-stronröret och visas i genomskärning i fig. 9.
Största spänningen uppträder här mellan de plana
centraldelarna. I fig. 16 visas sådana rumbatroner
i användning och därav framgår även, hur en
yttre krets kan kopplas till en hålrumsresonator
genom en liten trådslinga, som omsluter en del av
det magnetiska kraftflödet.
En viktig egenskap hos hålrumsresonatorerna
är att de äro helt slutna, varför ingen strålning
från dem äger rum med ty åtföljande förluster.
Samma fördelar ha i allmänhet "burk"-kretsarna
(pot circuits, Topfkreise), varpå exempel i
genomskärning visas i fig. 10. Man har här i princip
en induktansspole med ett varv, som avstämmes
med en kondensator till önskad våglängd. De
kapacitiva strömmarna (förskjutningsströmmarria)
kunna försummas överallt, utom naturligtvis i
kondensatorns luftgap. Av denna anledning kallas
dessa svängningskretsar ofta kvasistationära. Den
yttre tillkopplingen kan ske till
kondensator-beläggen eller till punkter på mittledaren, varvid
i senare fallet en transformerande verkan ernås.
Kör
En grundförutsättning för tekniskt utnyttjande
av ultrakortvågsområdet har alltid varit
skapandet av oscillatorer för kontinuerliga svängningar
Fig. 10. [-"Bureåkretsen-]
{+"Bureåkret-
sen+} kan
tänkas bildad
genom rotation
av en
kondensator och
en envarvig
spole kring
en axel.
Fig. 11. De kortaste våglängder som alstrats fram till 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
